Pengar

DN skriver Eva-Lis Sirén, Lärarförbundets ordförande, tillsammans med Anders Knape, ordförande SKL, om den enkät de låtit göra där drygt 800 svenska grundskollärare uttryckt sina tankar och åsikter om vad som är viktigt för att förbättra elevernas resultat. Dessa 800 lärare lyfter fram lärarskicklighet och engagemang som viktiga aspekter, de lyfter också mindre klasser alternativt högre lärartäthet, möjligheter till fortbildning och utveckling inom professionen för lärare och mer fokus på elevers kunskapsutveckling och målen därför. Vem som faktiskt är huvudman ser man som mindre intressant.

Och de har de ju rätt i.

Svenska skolor behöver definitivt allt detta, och mer därtill.

Och det är inte gratis.

Skolan är redan idag en av de riktig tunga posterna i budgeten hos kommunerna i landet, och många rektorer kämpar mot sparkrav och begränsningar.

I SvD skriver Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas riksförbund, mer rakt på sak:

Skolans finansiering måste vara säker oavsett konjunktur, likvärdigheten måste förbättras och resursfördelningen till fristående skolor ska ske på samma villkor som till kommunala. För att alla elever ska kunna få en likvärdig utbildning krävs att skolans resurser i betydligt högre utsträckning än i dag styrs utifrån elevernas behov.

Så, den brinnande frågan: hur finansieras detta? Varifrån kommer pengarna? Förväntas kommunerna höja skatterna? Kommer de att göra det? Kommer pengar att tas från höginkomstkommuner och överföras till låginkomstkommuner för att utjämna skillnader? Kommer staten att tillföra ögonmärkta pengar, och hur kommer man i så fall att försäkra sig om att inte kommunerna då raskt minskar på den del de själva betalar?

Det skulle jag gärna vilja veta mer om, faktiskt. Visioner är viktiga, utan visioner stannar man för alltid på samma fläck, men för att konkretisera visionerna behövs pengar.

Vem betalar?

Advertisements

20 thoughts on “Pengar

  1. Intressant fråga, verkligen. Eva-Lis vill att vi ska få högre lön (för att höja vår status) men det är skattepengar vi talar om. Vill hon även höja skatterna? Jag skulle tippa att hon har röstat på ett skattesänkarparti och då försvinner möjligheten till lönökningar 😉 Hur man än vänder sig …

    • Ja, visst är den intressant? Så intressant att vi inte kan låta den glida undan i debatten, för hur vi än vänder oss så är pengar en av huvudorsakerna till att det finns kommunala skolor där det regnar in, där eleverna inte får dyslexistöd för att man valt bort detta för att ha råd med något annat, där man anställer obehöriga lärare inte för att dessa är så himlastormande fantastiska pedagoger utan för att de är billigare. Allt handlar om ekonomiska prioriteringar.

  2. Du ställer alltid trevliga vinklar på det här med skolan Morrica.

    Det fick min kalenderbitarsjäl att studera hur det ser ut. Av den kommunal budgeten är det 42 % som går till skolan i kostnader.

    Intäkterna i kommunen är till 68 % relaterade till skatter, 11 % generellt statsbidrag och 5 % specialdestinerade statsbidrag. Totalt 84 %. Resten är krafs som avgifter, hyr mm.

    Och tittar jag på skatterna är det bara statsskatten som sänkts inte den kommunal. Den har tryggt legat kvar på ungefär samma nivå en herrans massa år. Och som synes är statsbidragen generella så hur nu kommunen prioritera att användandet dessa pengar är upp till dom. Asfalt eller barn. Och problemet är väl också med den ökade äldre befolkningen som också kommer att tränga ut kakan att fördela.

    Så allt är väl i botten viljan till vad man vill prioritera. Och det har jag inte något svar på.

    • Tack =)

      Jag måste få fråga lite om din statistik, Plura, är det en genomsnittlig kommun du tittar på, eller en specifik?

      Visst handlar det om hur man prioriterar, och kommunens ansvar sträcker sig över förskolebarn, skolelever, åldringsvård, omsorg, missbrukarvård och andra bitar som måste få kosta. De är alla tunga poster, och att skära i en för att ge till en annan ger alltid betydligt försämrade förhållande för människor. Det är en del av problematiken vi också måste prata om.

      • Visst får du fråga.

        Statistiken är den offentliga så jag har inte trixat med siffrorna. Och den bygger på att det finns ett utjämningssystem mellan kommunerna så att alla har lika stort skatteunderlag per invånare.

        Och det är en komplex tillvaro de stackars kommunerna ska hantera. Men som vanligt dom som skriker högst får pengarna. Och känner jag rekordgenerationen rätt kommer dom (vi) att skrika så in i bomben för att få en bra äldreomsorg.

        Dom (vi) skrek och fick barnomsorg på 70-talet. Dom (vi) kom till makten och såg till att fixa förmögenhetstillväxten i sina bostäder. Dom (vi) såg till att skrika för att få pensioner genom ett socialförsäkringsystem. Och jag lovar dom (vi) kommer att skrika för att få en lång och god ålderdom.

  3. Intressant statistik. Så du menar att fyra år med borgeligt styre inte lett till några sänkta skatter? Men jag kan tyvärr inte ge någon annan statistik. Har inte den kollen på sånt.

    Kommunens kaka är alltså inte så stor. Min fru jobbar inom demensvården och där är det också tungt. Så ska hon eller jag ha högre lön i år?

    Men jag skulle inte klaga om jag inte fick några större lönelyft de närmsta åren, bara kommunen såg till att min arbetssituation i övrigt blev bättre. Att inte ha några resurser, men samtidigt kräva verksamhet i världsklass, går liksom inte ihop. 😦

    • Maths, precis exakt där ligger en stor del av problemet i den kommunala skolan – det står mellan dig och din fru. Vem av er förtjänar högre lön? Vem av er förtjänar att det satsas resurser på att göra arbetssituationen bättre? Arbetsmiljön bättre? Ska man dela på kakan så att ni får ett par smulor var, och knappt märker av det, eller ska man bestämma sig för att satsa på den ena eller den andra? Skolan eller äldreomsorgen?

    • Maths – det är paradoxen när man pratar skatter.

      De flesta blandar ihop statlig skatt och kommunal skatt. Och för att ytterligare röra till det betalar vi viss del av vår skatt till landstingen för en sjukvård med lika stora problem som skolans. Dessutom en liten skärv till kyrkogårdsförvaltningen för att ta hand om oss när den yttersta dagen kommer.

      Om vi nu tittar på de skattesänkningar Alliansen gjort under de senaste fyra åren är det på den statliga skatten på våra inkomster. Inte att kommunerna sänkt sin skatt på oss medborgare. Det finns givetvis vissa kommuner i storstadsregioner som sänkt skatten, men det har gjorts på en befolkning som har stor skattekraft. Summan av kardemumman är dock att kommunalskatten totalt sätt legat stilla.

      Problemet för kommunerna har i mångt byggt på att skattekraften minskat genom de stora tappen i inkomster tackvare den extrema depression vi genomgått sedan 2008. Dock har denna nedgång varit störst i de regioner som varit beroende av exportindustri.

      Nu ska jag inte inveckla mig mer i makroekonomin. Men det är inte helt solklart hur man hanterar problemen mellan skola, äldreomsorg och traditionell kommunal verksamhet.

      Ursäkta om jag blev långrandig.

      • Vilket rimligen borde betyda att det finns kommuner som höjt skatten också, men som du säger, det är marginellt och gör inte stor skillnad i det långa loppet.

        Det vi absolut behöver förstå i detta är att vi kan prata om lärarskicklighet och engagemang, mindre klasser alternativt högre lärartäthet, möjligheter till fortbildning och utveckling inom professionen för lärare tills vi blir hesa – så länge inte finansieringen är löst blir det inte mer än prat.

        • Morrica, det var huvudet på spiken. Resurserna är ändliga.

          Men det finns kommuner och skolor som lyckats med reptricket utan att ta ut mer resurser. Det är frågan om att prioritera och ändra arbetssätt.

          Kolla på Essunga. Lägst ned i tabellen över elevresultat. När de vågade ändra pedagogik och arbetsformer blev det resultat utan att det gick en krona mer i resursförstärkning.

          Skolan och dess profession är för stelbenta. Därför var det befriande att läsa om att det inte är eleverna som ska ha bakläxa utan undervisningen enligt Gustav Adolfskolan i Alingsås.

        • Att det ens behöver sägas är sorgligt – självklart är det inte eleverna som ska ha bakläxa!

          Men vi måste börja prata hard core ekonomi. Det finns skolor som lyckas utmärkt, med hela skolskalan från pytteminsta lilla småbarnsavdelning till högsta klassen i högstadiet eller gymnasiet till och med, om kommunen har ett sådant, och de måste lyftas fram, inte som wow-exempel utan som exempel på att så här ska det se ut. Studera, analysera, sprid kunskapen om hur de arbetar, och ta efter.

          Och sen finns det andra exempel, på kommuner där betygssnittet är högt men kunskapssnittet så lågt att man kan gråta. Där mobbning och pennalism är vardag, och accepteras för att mobbaren eller mobbarens familj är Någon i samhället. Bjästa är ett grovt exempel, och långt ifrån unikt. Dessa måste också lyftas, och där måste det finnas en instans som tar över det ansvar som politiker, rektor och som i Bjästafallet prästen svikit.

          Ty skolan är inte elevernas ansvar, och det är inte de som ska bära konsekvenserna, och inte de som ska ha bakläxa.

        • Visst är det så att det du säger ska lyftas och diskuteras. Jag upplever bara att när man gör det kommer argumenten av vi är så unika och speciella så det går nästan inte att gör på annat sätt än som vi gör.

          Vad det beror på kan man undra.

          Och det värsta tror jag är att nu när man har chansen kommer man att sumpa den igen och köra på med samma gnällvisa och jobba som man alltid gjort.

          Därför får man sätta sin tillit till en tuff Skolinspektion.

        • Det är mänskligt att hålla hårt fast i det välbekanta när man känner världen skaka och förändras. Vi har många kunniga, skickliga, ambitiösa lärare i svensk skola, vi har många skickliga skolledare, och vårt gemensamma mål är väl att tillsammans bygga en skola där varje elevs kunskapsutveckling bejakas, uppmuntras och stöttas, är det inte?

          ‘Nästan’ är den lilla glipan i dörröppningen genom vilken ljuset från det nya lockande sipprar in. Kan vi vidga den, och visa att det på andra sidan paradigmskiftet inte är så läskigt skrämmande som man kan tro kommer vi att höra färre gnälliga röster och fler nyfikna och entusiastiska.

          Men vi måste ändå lösa detta med finansieringen. Det är det som är dörrstoppen som hindrar dörren från att välkomnande slås upp.

        • Pedagogik och resursfördelning behövs helt klart. Dessutom skulle det vara bra med en individuell lönesättning och tydligare arbetsbeskrivningar så att de som faktiskt gör ett bra jobb premieras för det. Ett sätt att göra ett bra jobb är att samarbeta kring eleverna i arbetslagen.

  4. Ping: Semesterlov « You're no different to me

  5. Det går inte att höja statusen utan att höja lönen, potten i år är så liten att lönesamtalen varit rena farsen. En lärarlegitimation är säkert bra, men missar målet lite. Och nej, skattesänkningar för mig personligen hjälper inte om det går ut över min arbetssituation. Hur ska det finansieras? Kanske en översyn av lönebilden för andra likvärdiga yrken kan justera vår låga lön.

    • Likvärdiga yrken är en intressant formulering, vilken slags yrken tänker du på då? Och hur menar du att denna översyn skulle frigöra medel för att höja lärarlönerna? Det är intressanta tankar, jag vill gärna veta mer!

  6. Ping: Århundradets reform « You're no different to me

  7. Ping: Lärarna och arbetsbördan « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s