Jag har inte kommenterat alls på cirkusen kring hennes resor, och jag tänker inte göra det nu heller. Däremot har jag en enda liten sak att säga om henne, och hennes position.
Jag vet inte hur det är med er, men jag vill hellre ha fullblodsmänniskor än pelarhelgon i styrande positioner. Människor gör fel ibland, de blir entusiastiska över saker och ting och glömmer vara taktiska, de blir passionerade och tackar ja till inbjudningar, oavsett om dessa råkar vara sakligt motiverade eller inte.
Börjar vi jaga perfektion bäddar vi för ännu värre korruption än vi redan har.
You're no different to me 
Jag håller verkligen med dig i stort, men en intressant fråga är var gränsen går såväl ens egen som andras. Hur många ”fel” ska man tillåtas göra som förtroendevald och kanske än mer intressant är hur man som förtroendevald reflekterar kring sitt handlande och sina avvägningar när det gäller olika beslut?
Det är en intressant fråga. Finns det ett fixerat antal, eller beror det antalet på vem man är, vilken position man innehar, vilket parti man representerar eller något annat?
Intressant! Ofta anses det värre när något man upplever vara ett föredöme visar mer mänskliga sidor. Inte sällan handlar det då just om ideologi. Det finns en fara med att sätta personer på piedestal. Jag tror att det är bättre att uppskatta sina medmänniskor med deras fel och brister och naturligtvis vörda handlingar och åsikter som man tycker är värda att vörda. Som vanligt är det inte helt lätt.
Nej, vore det helt lätt hade vi inte pratat om det, det har du rätt i. Det är lite läskigt det du påpekar, det där med att vi upplever det som besvärande när någon i en viss position visar sig ha även mänskliga sidor. Vi riskerar att hamna i ett samhäll d vi inte har råd att visa oss varken svaga eller otillräckliga av rädsla att någon ska använda vår svaga sida mot oss. Det är ett farligt samhälle.
Vi borde nog tacka tösen för hennes tårar!
Fullblodsmänniskor är viktiga än död politiskt korrekta dito. Eller för att citera Bibeln: Den som är utan synd kasta första stenen. Och om jag minns rätt var det ingen farisé som kastade någon sten. För farisér är väl värsta sorten.
Jag har inte träffat tillräckligt många fariséer för att kunna ha någon uppfattning om dem som grupp, men jag antar sådär lite grundlöst att det finns bra och dåliga fariséer precis som det gör av alla andra sorter.
Inklusive politiker.
Jag måste säga att jag föredrar en mänsklig moderat partisekreterare som förivrar sig ibland och skuttar iväg på en tveksam resa eller två hellre än en som tittar på oss andra längs med sin egen näsa och fördömer andras mänsklighet.
Hon har trots allt varken blandat ihop sin privatekonomi med statens eller mördat någon.
Men jag har träffat allt för många ”rätt troende” i mina dar som fördömde andra människor utifrån ett lagiskt förhållande. Det som bibeln beskriver. Där var det inget ”jag fattiga syndiga människa”. Förlåtelsen för snedsteg finns inte i en sådan värld. Den föder i värsta fallet fanatiker.
Du har rätt, det är väldigt farligt. I ett samhälle där man bara får vara mänskligt svag bakom låsta dörrar finns det till slut ingen kvar som är stark nog att stå upp för den som är liten och utsatt.
Skenheligheten ligger kanske i politikens natur eftersom folk röstar på ”bilder” snarare än människor.
Just i det här fallet är det obehagligt att makten har hamnat hos en person med dåligt omdöme och svag integritet – men det kan bero på att vi inte ser på bolaget Shell med samma glasögon och jag har en romantisk syn på statens förmåga att skydda medborgarna mot giriga bolag.
Mats – då måste du vara bra romantisk. Staten skyddar endast medaborgarna genom lagstiftning inte på något annat sätt.
Jag tror inte han är ensam om den saken.
Tyvärr inte.
Därför är det viktigt att vi pratar om saken
Jag tror den där romantiska synen ställer till en hel del i just den här aspekten, man riskerar att rätt som det är blanda ihop statens förmåga att med statens intresse av att, som du uttrycker det, t ex ‘skydda medborgarna från giriga bolag’.
Pingback: Kungen och den svenska synden « You're no different to me