Syndabockens resa genom öknen

Igår skrev jag en liten saga för att illustrera fenomenet falsk sparsamhet. I samtalet kring sagan efterlystes vid flera tillfällen syndabocken – vem bar skulden till att rocken föll sönder? Vem ska offras till Asasel (som enligt andra källor inte alls har något med Satan att göra, trots att symboliken haltar en aning då) och skickas ut i öknen för att alla vi andra ska få lyfta av oss vår del av skulden?

Jag är inte så glad för det där med skuldbeläggande, det handlar alltför ofta om att rentvå sig själv, att en skall visas ut ur gemenskapen så att övriga ska kunna lulla vidare i ullstrumporna i trygg förvissning om att de är helt utan skuld. Bland annat därför avböjde jag inviten att peka ut någon som syndabock (denne ska för övrigt inte pekas ut alls, av någon, utan lotten skall avgöra vem som offras till Asasel och får knalla ut i öknen ensam och förskjuten och vem som offras till folkets gud, slaktas och brännas, få sitt blod smetat över hornen på altaret och stänkt sju gånger framför den samlade menigheten eller hur det nu var)

Jag kan inte låta bli att fundera på hur det gick sen, för syndabocken som ensam och förvirrad vandrar genom öknen. Jag gissar att den i de flesta fall gick under efter ett par dagar, antingen föll offer för klimatet eller öknens andra djur, men jag hoppas att en och annan lyckades hitta fram till någon annan boplats och där togs emot som en gåva från gudarna. Det vilar en slags poetisk rättvisa i den tanken.

Låt bockarna beta med sina flockar, och lämna de forntida ritualerna, hur effektfullt dramatiska de än var, därhän ett tag. Låt oss prata om ansvar istället för om skuld – vem har ansvar för vad i skolsverige? Vi får nya styrdokument nu, och hur eländigt det än varit i somliga kommuner runt om i landet kan vi lägga det åt sidan nu, ge oss själva möjligheten att få lite distans innan vi tittar på den och istället en stund ägna vår energi åt de nya lagarna och förordningarna.

Vem har ansvar för vad? Vilket ansvar har rektorn? Kommunen? Staten? Skolinspektionen?

Och vilket ansvar har enskild lärare?

Det tycker jag vore en intressant fråga att diskutera. Vad tycker ni?

58 tankar om “Syndabockens resa genom öknen

  1. Lärares ansvar: objektiv myndighetsutövning, eget kvalitetsarbete och att genomföra sitt uppdrag. Inget mer!

    Det kan låta hårddraget men det finns massor med utrymme för att uppdraget kräver enormt engagemang och det finns ingen plats för att missköta uppdraget oavsett hur dålig rektor, huvudman etc. är.

    Avgränsning är bra för det tydliggör vilket stort ansvar för pedagogiska prioriteringar rektor har. En bra rektor växer av tydligheten och en dålig rektor blir avslöjad. En skicklig rektor utnyttjar olikheterna i lärares engagemang för att utforma uppdragen för bästa elevnytta.

    • Vilket är lärarens uppdrag? Det är enkelt att skriva ‘inget mer’ med ett beslutsamt utropstecken efter, men utan att närmare ha definierat vad som ryms och vad som inte ryms i begreppet ‘lärarens uppdrag’ är det bara en ganska tom retorisk figur.

      Det måste vi börja prata om!

      • Det är det som chef medarbetare kommit överens om och det kan innehålla lektioner, föräldrarkontakter, … De flesta skolor har en uppdragsspecifikation för varje lärare med uppdraget nedbrutet. Chef medarbetare förtydligar sedan uppdraget ständigt men det är viktigt att inse att 45 timmar i veckan är en övre gräns och att när den nås är problemet rektorns. Otydligt uppdrag är inte lärarens bekymmer.

        • Där högg du i sten, Jan. Otydligt uppdrag är i allra högsta grad lärarens bekymmer, det har varit ett av de riktigt stora bekymren sedan kommunaliseringen.

        • Otydliga uppdrag har absolut varit ett av de stora bekymren sedan kommunaliseringen men jag hävdar att vi har fog för att tolka otydliga uppdrag precis som vi vill. Vilken del av skollagen vi uppfyller spelar inte någon juridisk roll. Vi har moralisk skyldighet mot eleverna att engagerat arbeta för dem våra 45 timmar men inget mer.

          Det måste bli ett stopp på att ta ansvar för otydliga uppdrag. Faktiskt inte vårt bord! Arbete utöver 45 timmar/vecka är inte något vi får betalt för.

        • Vet du, du nämnde något din syster sagt om hur viktig insats Florence Nightingale gjorde när hon definierade vad som ingick i sköterskornas arbetsuppgifter och vad som inte ingick. Kan du se att det är samma sak som behöver göras för att lärarnas arbetssituation skall förbättras? Uppdraget behöver vara tydligt och definierat, och det ligger i vårt intresse, i lärarnas intresse att det är så. Det ligger i arbetsgivarens intresse att det förblir otydligt, däremot, och eftersom din kommentar här är rätt arttypisk för inställningen hos många lärare så lär det förbli luddigt.

          Det är tråkigt, både för lärarnas skulle och för elevernas.

        • Nej, jag hävdar att vi ska vara tydliga på samma punkt som Florence Nighingale var det.

          Hon ställde mängder av krav på arbetsvillkor. Vi ska vara stenhårda med våra 45 timmar och den lärare som går över gör eleverna en otjänst. Hon ställde krav på att militärerna skulle ordna det runt omkring. Vi ska se till att ansvaret för att uppfylla lagar ligger hos rektorer och uppåt.

          Vi ska lära av Florence, det handlar om att säga nej och avgränsa. Jag minns en löneförhandlare för arbetsgivaren som satt och tjatade timvis utan att erbjuda något. Att diskutera ansvar med SKL leder ingenstans, det har vi upptäckt med all önskvärd tydlighet. De vill bara ha oss på knä!

          Kommer min rektor och metodiskt diskuterar min uppdragsplan med mig tycker jag att de är lärorikt och positivt. Han vet vad han talar om och är konstruktiv.

        • Så tråkigt att du missade halva poängen med det Florence Nightingale gjorde.

          Det handlar nämligen inte bara om att säga nej, det handlar om att vara tydligt med vilka ansvarsområden man faktiskt har också. Att våga ta initiativet till diskussionen kring uppdraget, inte mesigt sitta och vänta på att rektorn eller någon annan ska komma och bjuda in till diskussionen. Att våga ta ansvaret för att diskussionen faktiskt blir av, även om det är skrämmande och läskigt att göra det.

        • Ja, vi tar för oss med de ansvarsområden för det vi är duktigast på eftersom det är så arbetsgivaren borde delegera. Lagkravet om eget kvalitetsarbete innebär att vi kan vara tydliga med vad vi åstadkommer. Nya skollagen ger oss möjlighet att härma Florence hela vägen. Det vi ska avstå från är att sitta och tjata med en motpart som ändå inte lyssnar.

  2. När det gäller SKL så har de misskött sitt ansvar så grovt att de borde bytas ut omedelbart! de där sluga rävarna kommer att klara ökenvandringen utmärkt och vi andra klarar oss bättre utan dem.

      • Ja, även om jag tror att syndabockar ofta används för att dölja verkliga problem så hävdar jag att det verkligen är viktigt att flytta på de som inte klarar sitt uppdrag. Det finns lärare som inte duger som lärare och eleverna ska inte drabbas av dem. Det finns ledare som inte duger och som ska bytas ut.

        Benämningen syndabock får inte göra så att vi blundar och låter bli att göra något åt verkliga problem.

        • SKL har använt lärarna som syndabockar:

          1. Motsträviga – när deras idéer är ogenomtänkta
          2. Arbetar för lite – när målen är för högt satta
          3. Förändringsobenägna – när uppföljningen och förändringsbehoven har för dålig grund

          SKL gick ut och ville ha mer MAKT på lärarnas bekostnad. Ta ifrån dem den makt som de missbrukar!

        • Jag funderar lite kring en sak som Helena von Schantz skrev, kanske lite utan att tänka efter, och det handlade om att SKL är en ”fiende” och det är ofta så som åtminstone lärare med längre utbildning upplever det.

          Ger skollagen tillräckligt mycket stöd för att vi ska kunna ha de murar som behövs mot en fiende?

        • Du har rätt i att man måste slipa sina bästa vapen istället för att bygga murar.

          Vad är det bästa vapnet jag har? Jo att jag hjälper många elever. Ju mer jag vågar gå min egen väg och satsa på de elever som jag är bäst på att möta desto bättre skyddad är jag.

          Det andra är att sluta allianser med andra duktiga lärare. Vi måste verkligen bli duktiga på att vara glada åt varandras olika engagemang. Då blir vi tillsammans starka.

        • Jag förvånas över hur mycket du pratar om att du behöver skyddas, vad är det som du upplever som så hotfullt och skrämmande? Jag förbryllas också över hur ni lägger upp det här med gruppindelning på den skola där du jobbar.

        • Jag har aldrig tyckt om att andra ska bestämma över mig. Jag har också några traumatiska minnen av maktmänniskor inom skolans värld som med sin inkompetens satt mig i klistret. När SKLs hantlangare gick ut och krävde mer makt så insåg jag att jag skulle hata att ge dem det. Bryr mig inte om arbetstider etc. men jag värderar min frihet högt.

        • Du värderar din frihet högt så du bygger in dig bakom murar? Där ser man. Vi lägger tydligen väldigt olika betydelser i begreppet frihet.

        • Jag har redan bytt min mur mot mer rörliga vapen. SKL’s dåligt samvete-kedjor är verkligen tunga att bära så jag känner att deras vilja att få mig på knä kan tvinga mig in i ett krig jag inte vill ha.

  3. En bra skriven tråd. Jag tar upp mantel, eftersom jag har pratat hela hösten om det nya fast de flesta pratar det gamla.

    Roller är oerhört tydliga i nya skollagen.

    Huvudmannen, offentlig som enskild, ska se till att ha ansvar för att planer, följa upp och utveckla utbildningen. Inte ett ord om att de ska lägga sig i undervisningen.

    Förskochefer och Rektorer är likvärdiga enligt den nya skollagen. Deras roll är att på enhetsnivå skapa den inre organisationen och ha ansvaret för den pedagogiska utveckligen genom planering, uppföljning och utveckling. Lagen har i ett nafs ändrat deras roll från verb till substantiv. Dessutom har de ansvaret för att det bedrivs systematiskt kvalitetsarbete på enheterna.

    Förskollärare och lärare ska enligt skollagen ha ansvaret för att de nationella målen i läroplanerna, kursplan och ämnesplan omsätts så eleverna når det kunskapsmål de satt sig för. Dessutom har de fått den emenenta uppgiften att utföra det systematiska kvalitetsarbetet tillsammans med elever, vårdnadshavare och övrig personal. Och allt det arbetet, som inte är skilt från undervisningen utan del av den, ska dokumenteras.

    Sist har vi den statliga styrningen. Skolverket är den normerande myndigheten. Skolinspektionen den granskande myndigheten. Det är den som kommer att se till att förskolan och skolan efterlever uppfyllnaden av de statliga styrdokumenten. Och det kommer med stor säkerhet bli så att i tvister mellan huvudmän och Skolinspektionen kommer vi få se ökat antal ärenden i förvaltningsdomstolarna framgent. Där den högsta uttolkaren av lagen kommer att vara regeringsrätten. Här har du en tyngpunktsförskjutning från myndighetsutövning till rättutövning.

    Och sist huvudmännen och pengarna. Tja där har vi kvar en tidigare diskussion som inte regleras i lagen i sig, om det inte möjligen kan komma att valsa i domstolar när det gäller klagomål, åtgärdsprogram och särskilda stöd.

    Det var kortvarianten av vad som kommer att var förskolans och skolans framtid.

    Man skulle kunna sammanfatta det hela med att huvudmän, förskolechefer och rektorer är mottagare av skollagen. Förskolchefer och Rektorer är sedan mottagare av läroplanerna. Märkväl att genom borttagande av skolplanen kringgår lagen därmed huvudmannen. Och slutligen är förskollärare och lärare mottagare av målen och riktilinjerna i läroplanen, kursplan eller ämnesplan.

    • Tack, Plura.

      Jag funderar över en rent praktiskt detalj i detta – vem har ansvar för lokaler och möblering, städning, etc? Finns det reglerat i lagen också?

      • Inte vad jag kunnat se hittills. Därmed inte sagt att det inte finns. Har inte studerat allt som står i det 1300 sidor stora eposet.

        En gedigen materia som jag tror är få som greppar i dess helhet.

        • Jo, men det finns också en fråga som handlar om hur kommunpolitikernas handlade efter sitt uppdrag.

          Samma debatt förs om äldrevården i demensfrågor just nu som är ännu värre. Där du har två lagar Hälso- och sjukvårdslagen och Socialtjänstlagen å andra sidan kontra kommunallagen.

          Åter står stiden om pengarna om okunskap och åsnan mellan hötapparna hos hobbypolitikerna. Som i vanlig ordning inte vet sin skyldighet i de speciallagar som styr deras ansvarsområden.

          Där tycker jag det var intressant att idag höra hälsominister Maria Larssons rätt kategoriska uttryck att klar man inte uppgiften med rådande skatteuttag får man väl höja kommunalskatten eftersom kommunerna har beskattningsrätten på sina medborgare.

        • Tjosan, det var ord och inga visor. Men ute i kommunerna möter politikerna människor med andra viljor, grannar, företagare, medlemmar i samma föreningar, som inte alls är villiga att betala högre skatt.

          Och så blir det sådär jobbigt igen, och det verkar enklare att vara bussig mot kompisarna och hoppas att man slipper besök av Janne Josefsson

  4. Glömde en ska.

    Vissa lagrum i lagen har direkt påverkan på lärarnas uppdrag. Jag tänker speciellt på lagrummen som handlar om betyg, skriftliga omdömen och IUP. Det nya där att det tidigare varit förordningar som nu har höjts till lag. Så Lärarna bör ha fyra dokument med sig i klassrummet: Skollagen i de delar den påverkar undervisningen, läroplanen, kursplanen och för gymnasiet ämnesplanen och slutligen barnkonventionen.

    Och landet ska byggas med lag har någon fyndigt uttryckt det.

  5. Ska syndabockens (lärarnas) ökenvandring kunna få ett slut? Är det som Plura säger ovan att den nya skollagen kan ge oss kraften att ta oss ur denna ökenvandring? Ska vi våga att ta på oss den kaxighet som behövs för att fostra en modig ung generation? När vi kan kvalitetsmäta vad vi åstadkommer med engagemang och när vi med professionellt kvalitetstänkande kan vi ta död på pedagogiska frälsare och arbeta med små ständiga förbättringar för alla elever?

      • Jag är rädd att innan det steget blir aktuellt är det ett annat som måste tas – martyrrollen måste kastas av. Många lärare går, som Jan beskriver, omkring och väntar på den dagen när någon ska de dem kraften, förse dem med verktygen, visa dem vägen att gå, komma till dem för att diskutera villkoren, ge dem status etc. Det blir inte så lätt, martyrrollen är beroendeframkallande, belöningen, den där känslan av att ‘de uppskattar minsann inte allt jag gör för dem, de ser det inte ens, ändå skulle de inte klara sig en dag utan mig’ är så bedrägligt söt och god.

      • Ja, det känns som att jag börjar bygga försvarsmuren riktigt stark! Våga vara kaxig med hjälp av Taylor Mali ”What teachers make” och så hjälpa de elever man är bäst på att möta på ett sätt som gör en outstanding. Det känns som att jag börjar bli härligt kaxig! Tack Plura.

        • Jag hjälper väldigt många elever och har ett engagemang i mitt uppdrag som är långt utöver det jag får betalt för.
          Försöker du få mig till att ha dåligt samvete fastän jag åstadkommer så mycket positivt?

        • Varför i hela fridens dagar skulle jag rimligen vilja det? Jag är bara lite fundersam över vad som händer med de bortvalda eleverna, rent generellt. Många elever faller av olika orsaker utanför systemet med gymnasieskola, och de upphör ju inte att existera för den skull.

        • Jag tycker att vi har för lätt att ta upp skolproblem av alla möjliga slag och hoppas att någon lärare som redan dignar under en tung börda ska ta på sig lite mer. Det som händer är att personen får dåligt samvete fastän den kämpar sig blå.

          Om jag har gjort gott och väl en rimlig insats så skapar frågan vad som händer med dem jag inte kan hjälpa, dåligt samvete om jag inte slår ifrån mig den.

  6. ”Många elever faller av olika orsaker utanför systemet med gymnasieskola, och de upphör ju inte att existera för den skull.” När vi lärare inte orkar mer ska vi kunna vila utan att ha dåligt samvete. Det är därför så viktigt att den citerade frågeställningen faktiskt hamnar hos de som har ansvaret, de som bestämmer budgeten, satsar på idrottshallar och byskolor. Av med tagelskjortan alla lärare, ni gör ett fantastiskt jobb!

    • Där, Jan, har du skillnaden mellan ditt synsätt och mitt synsätt – du har fokus på dig själv, som lärare, och resonerar likt en skilsmässoförälder från åttiotalet när du menar att om lärarna har det bra får eleverna det automatiskt bättre. Jag strävar istället efter att se saker från elevernas perspektiv, och se på vilka konsekvenser mina beslut och prioriterinar, andras beslut, lagar och förändringar får för dem.

      • För mig som upplever att de flesta lärare gör jätteinsatser för eleverna så känns inte överkrav på lärarna alls som ett elevperspektiv. De flesta elever vill behandla sina lärare bra.

        Missa inte att jag är en stor förespråkare av riktigt rejäl professionell uppföljning av lärare så att skolledare kan ställa rätt krav.

        • Jag hävdar här att när lärare gjort allt de kan mot sitt uppdrag har de inte ansvar för mer och då säger du att jag inte har elevperspektiv. När du säger gör mer (ta ytterligare ansvar) så finns det väl inget annat sätt att tolka det som att du vill ställa mer krav? Överkrav!

          Jag hävdar bestämt att elevperspektivet, samarbetet och att följa lagar som vägen framåt. Det hela handlar bara om en överlevnadsstrategi med en arbetsgivarpart (SKL) som tror att de kan få mer genom att skälla på sina medarbetare.

        • Så tråkigt att jag än en gång uttryckt mig så illa. Skulle du vilja vara snäll och tala om för mig vad det är jag sagt du syftar på?

        • ”När vi lärare inte orkar mer ska vi kunna vila utan att ha dåligt samvete” skrev jag i kommentaren innan du tog upp att vi hade så olika synsätt och att jag var som en skilsmässoförälder.

        • Det som tycks lite svårt att greppa, Jan, är att bara för att man jobbat så svetten lackar så har man inte alltid gjort det bästa jobb man skulle kunnat göra på motsvarande tid. Det finns inget automatiskt samband däremellan.

        • När det handlar om en behörig kunnig lärare med engagemang så finns det ofta ett tydligt samband mellan arbetsinsats och att göra bästa möjliga.

          Dessa lärare diskuterar självklart alla de svåraste övervägandena med sin rektor och betraktar kompetensutveckling som något naturligt. I det här fallet handlar det dock om en arbetsgivarpart med fel kompetens och fel inställning till sina medarbetare. Ibland måste vi vara pålästa om vilka rättigheter vi har.

        • SKL och deras hantlangare försöker ständigt lösa resursbristen genom att pressa lärare hårdare, fastän de flesta redan nått en gräns då de presterar sämre under hårdare press.

          Det kommer förslag som bara ställer till det i elevbemötande och det är vardag för lärare att budskapet är att man ska klara av att möta flera behov fastän man knappt klarar av de uppgifter man redan har. Är den verklighet jag möter så väldigt långt från din. Tillvaron på folkhögskola låter väldigt rosenskimrande när det gäller behov kontra resurser eftersom ni aldrig behöver välja bort något eller är det så att ni anser att ni gör så mycket bättre arbete än högstadielärare och gymnasielärare.

          Det är mitt fall.

        • I våra styrdokument står bland annat, rakt på sak, att vårt uppdrag är att bidra till att utjämna utbildningsklyftorna och göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation. Det innebär alltså att folkhögskolors uppdrag, bland annat, är att ta emot dem som sorterats ut, fallit bort, tappats mellan stolarna, glömts i ett hörn eller av andra orsaker inte avslutat sin grundskola eller sin gymnasieutbildning. Det är inget vi kan välja bort.

          Jag skulle också vilja påminna dig, Jan, om jag inte är din fiende. Jag är ingen representant för SKL eller någon annan arbetsgivarorganistion.

        • Ja folkhögskolan får många av de som valts bort och det är bra om ni får resurser så ni inte behöver prioritera för hårt mellan deras behov.

          Jag betraktar inte dig som fiende och då hade jag inte följt din blogg. Jag bekämpar med kraft alla som hävdar att lärare som grupp ska göra mer, det leder inte rätt! Jag har dock ännu inte förstått ditt resonemang där men är nyfiken.

  7. Pingback: Dags att bli biblisk « You're no different to me

  8. Pingback: Skolskulden « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s