Eleven och betygen

Jag sitter och funderar över det här med elevernas rättsäkerhet. Det var ett inlägg av Anne-Marie Körling som satte igång tankarna:

Jag har topp i allt utom i ett ämne, den läraren gillar inte mig så det är svårt för mig att få ett MVG där, säger eleven.

Men vänta! Det är elevens ord. Det handlar om gillande eller inte gillande. Och kanske har eleven rätt. Det kanske handlar om sådant som vad vi innerst inne tycker och tänker om våra elever. Och om det är så – så är det bättre att ge sig i kast med uppdraget i våra styrdokument tänker jag.

Det kan vara så att just den här eleven tar fel, det kan vara så att just den här eleven någonstans långt inne vet med sig att just det ämnet är elevens svaga punkt men inte riktigt vågar erkänna det för sig själv. Eleven i exemplet ovan är bara omkring femton år, och att göra så för att orka slita som ett galet djur och få toppbetyg i alla andra ämnen kan vara en livräddande strategi i det läget. Det ingår i lärarrollen att bjuda på det, liksom det ingår att även om man egentligen tycker väldigt mycket om eleven och gärna skulle sett mellan fingrarna på betygskriterierna gör man inte det. Betyg handlar ju om uppnådda och redovisade kunskaper, inte om huruvida man tycker någon är en fantastisk människa eller inte.

Det kan, dessvärre, också vara så att just den här eleven har rätt. Det kan vara så att hur mycket den här eleven än sliter, hur väl den än uppfyller varendaste litet komma i betygskriteriernas krav för högsta betyget kommer den aldrig att nå dit. Sånt händer.

Motsatsen händer också. Läraren sätter ett glädjebetyg som belöning för hårt slit eller en lyckad charmoffensiv eller någon annan orsak som inte alls har med saken att göra, eleven kommer in på sin eftertraktade gymnasieutbildning och konfronteras plötsligt med en verklighet där de bristande förkunskaperna blir ett handikapp.

Lärare är också människor – jo, det är sant! Det är vi! – och vi bländas i lika hög grad som andra människor av våra känslor. Ibland ännu mer, vi tillbringar vår vardag så nära eleverna och får ta del av så mycket i deras liv att det ibland är näst intill omöjligt att ta det där steget tillbaka och betrakta elevernas redovisade kunskapsnivå så krasst och objektivt som det krävs för att betyget vi sätter skall vara det rätta.

Ändå måste vi. Det handlar om elevernas rättsäkerhet. Både den elev vi i ögonblicket betraktar, och samtliga andra elever. De jämför sig med varandra, tro inte annat, även om det relativa betygssystemet är borta sedan länge  jämför sig eleverna med varandra, och med eleverna som gick året innan, och året innan det. Om de hittar vad de uppfattar som avvikelser kommer de i bästa fall att ifrågasätta dessa, i sämsta fall att ta det personligt. Ett G måste vara ett G, det måste motsvara precis det som står att finna i betygskriterierna. I annat fall bedrar vi eleverna, vi lurar dem på vad de har rätt till.

Anne-Marie lyfter fram en del lösningen – styrdokumenten. Vi måste, utan avvikelser, sätta betygen utifrån betygskriterierna. Inget annat. Inga lokala tolkningar. Inga nedbrutna styrdokumentspillror. Inga resonemang om hur hårt eleven ju slitit, och hur tungt det kommer att bli att behöva motivera inför elevens inflytelserika mamma att eleven inte fick sitt åtrådda MVG.

En annan del av lösningen består i vår dokumentation. Inte bara antal rätt på proven, givetvis, utan om allt det som ingår i kursen, allt vi noterat om elevens arbete och utveckling under läsåret. Detta är vad vi ska grunda vår bedömning på. Vi människor minns fel, vi omtolkar det som varit utifrån det som är nu, vi lägger till rätta, lägger till och drar ifrån. Dokumentationen berättar för oss hur det egentligen gick till. Var det så att Kalles redovisning där i början av November verkligen var så fantastisk som jag tycker mig minnas, eller påverkas min minnesbild av den av den trevliga korg med godsaker Kalles mamma skänkte till oss alla i lärarrummet till julavslutningen? Dokumentationen är opåverkad av godiset. Hur var det med Saras insats i grupparbetet innan sportlovet, var det så otillräckligt som jag minns eller påverkar månne den där jättekonflikten vi hade mellan sportlovet och påsklovet, och hennes tråkiga attityd därefter, min minnesbild? Dokumentationen minns hur det egentligen ligger till med den saken.

Vi har kraftfulla verktyg att använda när vi sätter betyg, och vi måste använda dem. Det handlar om elevernas rättsäkerhet, och den måste vara prioriterad.

Inte sant?

Annonser

45 tankar om “Eleven och betygen

  1. Jag håller med dig om att vi borde dokumentera mer inför betygssättning men har tillbringat en tid i en bransch där det subjektiva dokumenterandet utvecklades till en konstart. Där ett helt nyspråk bildades med kamouflerade värderingar. Integritet och ansvar hos lärarkåren är den enda grundläggande vägen att gå.

        • Betyg på lärare av eleverna, dålig uppföljning av läraruppdraget av skolledare som inte hinner, dåligt analyserade nya metoder a la SKL, en lärarutbildning som får starta från en lägre nivå än någonsin tidigare ……

        • Betyg på lärare – dubbelt jäv stor fara för integritet. Dålig uppföljning som ger belöningar till fel lärare skapar ansvarslöshet. Dåliga nya metoder som någon annan hittat på lockar till ansvarslöshet. Minskad stolthet över sin utbildning är fara för integriteten.

        • Du ger uttryck för väldigt låga tankar om de lärare du vanligen brukar utge dig för att hylla, Jan. Låt mig se om jag tolkar dig rätt:

          Du menar alltså att lärare i gemen har så svag ansvarskänsla i sig själva att de slarvar iväg och struntar i allt om inte rektorn håller efter dem med uppföljningar? Att de oreflekterat kastar sig över alla nya metoder bara för att de förpackats färgglatt och krängs av en raffig försäljare? Att den nya lärarutbildningen kommer att bli så oerhört mycket sämre än den som varit hittills att de som utexamineras kommer att gå med skam och låtsas att de i själva verket jobbar i storkök för att slippa skämmas i sociala sammanhang?

          Det förvånar mig en aning.

        • Nej jag menar bara att de här sakerna och liknande som har pågått under lång tid gröper ur integritet och ansvar. Det går sakta men har fått pågå länge.

          Rent symboliskt ser jag nu hur lärare blivit ett lågstatusyrke, ett låglöneyrke och funderar på vilka effekter de kommer få framgent.

          Ja, jag tycker vi i Sverige har en lärarkår vi ska vara stolta över men det finns absolut risker för att vi ska få kraftiga försämringar.

        • Det tycks som en självmotsägelse att i ena andetaget tala om individuella lärare som personer med urgröpt ansvarskänsla och integritet och i nästa tala om hur stolt man bör vara över lärarkåren som sådan. Hur tänker du kring detta?

  2. Vilken är motivationen för att göra ett bra arbete och ta ansvar? Dan Pink reder ut begreppen kring motivation yrkesstatus och belöningar på exempelvis ted.com. Mot den bakgrunden tänkte jag filosofera kring om det finns någon motsägelse i följande:

    ”lärare som personer med urgröpt ansvarskänsla och integritet och i nästa tala om hur stolt man bör vara över lärarkåren”

    Det finns förstås en uppenbar motsägelse men ifall vi analyserar det här som ett gruppfenomen och skiljer på trender och faktisk situation så går det ihop.

    En grupp som från början startar med både stark ansvarskänsla och hög integritet kan få den lite urgröpt med tiden om gruppen hela tiden känner att det finns väldigt lite motivation vare sig i form av status eller belöningar. När gruppen inte uppskattas flyttar den gradvis allt mer av sin tankekraft till alternativa områden. Det här är bara en trend och gruppen kommer att fortsätta att vara nästan lika bra under oftast ganska lång tid.

    Resonemanget håller bara om gruppen startar på en hög nivå, för i annat fall betyder urgröpt ansvarskänsla nästan omedelbar katastrof.

    När det gäller svenska lärare ser jag en trend mot minskat ansvarstagande men att lärarkåren fortfarande tar stort ansvar. Både status och belöningar har kraftigt sänkts i tjugo års tid så hade vi startat på en låg nivå så hade vi haft en ren katastrof nu. Jag ser dock ett starkt hot mot svensk skola ifall den nedåtgående trenden tillåts fortsätta.

    • Så tack vare att lärarna som arbetade i svenska skolor för X antal år sedan var så formidabla så är lärarna idag helt ok, fast mycket sämre och i en stabilt fallande trend?

      Vem, menar du då, är det som har makten att se till att detta hot inte tillåts fortsätta?

      • Regeringen har gjort sina bitar.

        Det är förstås SKL och kommunerna kvar. De har sparat på skolan i 20 år och sänkt lärarnas löner, tagit in obehöriga osv. De måste skärpa till sig! det är ju helt löjligt som de fortsätter.

        • Gå dock tillbaka till Dan Pink så ser du förstås att lönelyften kan vara måttliga. Bara lite högre än andras som en signal att nu vänder vi statusen.

          Det är de andra motivationsområdena som SKL måste göra den stora uppryckningen på!

        • Jan, när man läser dina kommentarer är ett återkommande tema just detta du demonstrerar här – någon annan har ansvaret. Upplever du verkligen att du inte har någon som helst möjlighet att själv påverka ditt eget arbete, eller är det så att du helt enkelt inte tycker att det är din uppgift och därför väljer bort möjligheten?

        • Jag upplever goda möjligheter att påverka mitt arbete och att vidareutveckla mig som lärare och kunna hjälpa fler elever.

          Däremot upplever jag SKL som helt inkapabla att skapa en miljö där gruppen lärare förbättrar sig. Lärarkårens sjunkande insats är det som är problemet för Jan Lenanders insatser är ganska små även om han själv tycker att varje elev på rätt väg är viktig.

        • Än sen? Det minskar inte i någon mån överhuvudtaget varje lärares enskilda ansvar för sitt eget arbete, för att anknyta till inlägget minskar det t ex inte i någon mån varje enskild lärares ansvar att sätta betyg utifrån elevens uppvisade kunskapsnivå.

  3. En liten tanke som egentligen hör hemma i PISA diskussionen men också påverkar den här diskussionen. McKinsey, SKL, LF lyfter fram att den viktigaste faktorn för elevers lärande är skickligheten hos lärarna, här råder i stort sett konsensus. I de flesta fall har PISA analysen gått vidare för det här blir för stort område att ta sig an. Jag drar istället en annan slags logisk slutsats. Kunskapsresultaten går ner och den viktigaste faktorn är lärarskicklighet. Lärarskickligheten har alltså gått ner tydligt i svenska skolan.

    • Och raskt var vi tillbaka vid utgångspunkten igen, inte sant? Den enskilda läraren måste oundgängligen ta sitt eget, högst individuella ansvar för sitt eget arbete. Hur man än vänder sig och krumbuktar sig kommer man inte undan detta. Lärarskicklighet växer inte på träd, den går inte att köpa i snabbköpet eller ens på Internet. Lärarskickligheten är varje enskild lärares eget personliga ansvar.

      • Det är förstås varje enskild lärares eget ansvar att utveckla sin lärarskicklighet, så länge man är kvar som lärare finns det förstås inget alternativ.

        Ja, i och för sig om man är underbetald i förhållande till sin prestation så kan de ju inte sänka lönen ytterligare bara för att man slöar. Det är förstås en lösning men den tilltalar inte mig.

        SKL har däremot ett ansvar för att behålla duktiga lärare inom yrket, locka till sig duktiga lärare till yrket osv. Varje individ har ansvar för sin skicklighet men SKL har ansvar för gruppens skicklighet.

        • Det vi pratar om här är varje enskild lärares ansvar. Läraryrket är ett mycket speciellt yrke, vi har en enorm makt gentemot eleverna, hur skickligt vi utför vårt uppdrag påverkar hela deras framtid. Denna makt måste vi vara ödmjuka inför, och ständigt sträva efter att göra vårt absolut bästa.

          Att lägga över ansvaret för genomförandet av vårt uppdrag på någon annan är, i slutänden, inget annat än oförskämt mot eleverna.

        • Jag lägger inte över genomförande av mitt uppdrag på någon annan och skulle aldrig svika mina elever.

          Däremot röstar jag med fötterna och har bytt arbetsplats för att få bästa möjliga arbetssituation.

        • Nej, du har nämnt det ett antal gånger. Därför förbryllar det mig konsekvent att du, varenda gång samtalet så mycket som snuddar vid lärares enskilda ansvar är så snabb att omedelbart peka ut andra som ansvariga. Det tycks mig som ännu en självmotsägelse, men kanske är det jag som misstolkar.

        • Jag uppfattar det som att diskussionen handlar om hur skolan ska lyckas. Att jag som individ tar ansvar för det uppdrag jag har och de elever jag där möter drunknar förstås i det stora hela med 100-tusentals lärare. När det gäller den stora Titanic-båten är jag bara en liten bloggare som ropar isberg till höger.

  4. Det finns en ekonomisk/sociologisk lag som lyder som att ”du får vad du betalar för”.

    Lyssnar man på Dan Pink så inser man att Skolan kan betala bra med ”syfte”, PURPOSE fast missköter SKL skolan i fortsättningen och PISA resultaten fortsätter ner så kommer även detta betalningsmedel sjunka i värde. Ett annat betalningsmedel är frihet och eget ansvar men det är ju det område som SKL satsar kraftigast på att minska för lärarna. Med rent usla löner så ser det inte speciellt hoppfullt ut för utvecklingen när det gäller lärarskicklighet.

    Med SKL med så här mycket makt över skolan så lär vi se fortsatt sjunkande kunskapsresultat.

      • Så länge SKL minskar samtliga motivationsfaktorer för läraryrket så kommer en allt mindre andel av de duktigaste söka sig till skolans värld och allt fler av de duktiga söka sig till andra yrken. Lärarskickligheten kommer förstås gå ner och därmed kunskapsresultaten.

        De ekonomiska besparingar SKL gjort på skolan får Sverige nu betala med sjunkande kunskapsresultat. Jag ser inga tecken på att trenden skulle brytas.

  5. Jag upplever att så länge vi har en arbetsgivarpart som inte tar något ansvar för att se till att lärarkårens kompetens hålls hög så får vi också ständigt försämrade kunskapsresultat hos eleverna.

    Ifall man då som lärare ska fortsätta att arbeta i en verksamhet med stadigt sjunkande resultat och en arbetsgivarpart som inte inser vad de själv har orsakat utan tror att det är lärarnas fel så måste man ha en strategi för att överleva. Ett sätt att avgränsa sitt uppdrag och sin arbetsinsats. I mitt fall handlar det om att söka mig till en skola som fungerar väl. Jag vägrar ta på mig ett ansvar som jag inte klarar av. Det är väl det som du upplever som att jag alltid pekar på att någon annan har ansvaret. Jag hävdar att det här är en strategi som i stort sett alla lärare behöver bli duktiga på så länge SKL styr.

    • Nej, Jan. Det är dina ständiga förklaringar om hur ansvaret ständigt ligger på någon annan.

      Om man som lärare väljer att fortsätta arbeta som just lärare har man, oavsett arbetsgivarpartens insikter, tagit på sig ett ansvar. Klarar man inte av att bära detta bör man överväga om man verkligen är rätt person på rätt plats.

      • Ifall jag har lyckats hitta en arbetsgivare som gör att jag kan ta mitt ansvar för skolans elever. Har jag rätt att fortsätta att vara lärare då?

        Läs också mitt resonemang ovan om att vi troligen har en lärarkår med sjunkande lärarskicklighet. Jag vet inte om det är bra för svenska skolan att vi rekommenderar många lärare som idag sköter sina avgränsad uppdrag tillräckligt bra att byta yrke när de inte vill bredda sitt ansvar. Tillströmningen av nya duktiga lärare som lyckas bättre än oss med en del erfarenhet är inte speciellt hög.

  6. Plötsligt kommer det till mig när vilan och drömmarna hjälper mig. ”Reservkapacitet i dysfunktionella system” och de andra bitarna trillar på plats, åtaganden i projekt, organisationsläran och till och med en sociologidiskussion om ”redundans i grupper under press”. Vi människor gör det automatiskt, vi avgränsar vårt uppdrag och vårt ansvar när omvärlden har för mycket krav.

    Det visar sig om och om igen vara bra att avgränsa sitt ansvar.

    Det gäller att även grupper ska ta på sig mindre ansvar än sin kapacitet så att de behåller reserver. Det gäller även vid krissituationer och förändringar att man bör avgränsa ansvar. Det kan verka hemskt när det innebär att man inte tar ansvar för något viktigt. Det innebär också att man ska vara ute så tidigt som möjligt med att berätta när man upptäcker att man inte har kapacitet för ett ansvar. Det innebär att man hela tiden ska fortsätta att avgränsa sitt ansvar allt eftersom man lär sig mer om uppdraget.

    I slutändan handlar det här tyvärr om att säga nej till elevers behov men alternativet att många andra elevers behov inte kan mötas för att ens kapacitet inte räcker är mycket sämre.

    • Jag frågar vad du menar när du pratar om ‘breddat ansvar’ och vem du menar lägger detta på lärarna, du svarar med att berätta om dina drömmar. Jag hänger inte alls med i de tankehopp du gör här, skulle du vilja förklara vad det ena har med det andra att göra?

      • Jag menar att när skolledare blir pressade av dåliga resultat typ PISA så kommer garanterat olika åtgärdsprogram med fler arbetsuppgifter. Ett breddat ansvar för en förändringsaktivitet läggs ovan på det existerande uppdraget.

        • Ah, jag förstår, du vädrar alltså en del av din egen oro för hur de nya styrdokumenten och lagarna skall komma att påverka din arbetssituation.

          Det är klokt att göra.

        • Jag är inte så orolig för lagarna, som jag tycker är väldigt bra. Nu är maktens män inom SKL rejält pressade och deras ryggmärgsreaktion är att visa ”handlingskraft”. Kombinerat med deras stora inkompetens är det en farlig kombination.

        • Eftersom jag inte har tillgång till den kristallkula genom vilken du tycks kunna skåda framtiden avstår jag från att spekulera om hur någon organisation skall komma att reagera.

        • Det behövs ingen kristallkula, de presenterar redan sin strategi, titta på de bra skolorna, så de enda vi inte vet är om det Nossebro eller någon annan skola.

          Att de kommer att tala maktspråk är inte heller någon gissning. Det är det enda språk de kan.

          Alltså ett litet resonemang helt utan behov av kristallkula.

  7. Jag har i mitt blogginlägg ”Svällande arbetsbörda är arbetsgivarens ansvar” visat att vi har hyfsade juridiska rättigheter att säga nej till arbetsuppgifter och samhörande ansvar. Denna fråga har du och jag haft heta debatter flera gånger och du har varit starkt kritisk till mina ”ständiga förklaringar om hur ansvaret ständigt ligger på någon annan”.

    Jag beskriver då här ovan känslan av att upptäcka att jag har stöd för att min hållning är den som är bäst för skolan. Det betyder att jag får moralen på min sida och kan hävda att ditt angreppssätt är mycket sämre för eleverna. Detta kan jag dessutom göra utifrån mycket gedigen erfarenhet och forskning.

    Det professionella sättet att agera för en lärare är att avgränsa sitt uppdrag och sitt ansvar. Detta gäller i minst lika hög grad för viktiga saker som handlar om elevernas behov.

    • Jan, jag blir verkligen uppriktigt förtvivlad över att läsa dina ord! Att upptäcka att jag uttryckt mig så otroligt illa att hela poängen med det jag försökt säga under så lång tid gått dig så kapitalt totalt förbli!

      • Tyvärr upplever jag inte att du har formulerat speciellt många svar när det hettat till i denna fråga utan mest ifrågasatt mina resonemang och motiv. Därför kändes det väldigt skönt att formulera en ståndpunkt där SKL får behålla ansvaret för det som de har ställt till och inse att det här är en bra strategi från en moralisk vinkel.

        Har du aldrig funderat något på det orättvisa i att det är lärarna som med sitt ansvarstagande ska rädda en situation som SKL ställt till? Där sitter de med sina feta löner och skyller på oss som försöker minimera konsekvenserna av deras dåliga beslut. Varför är du en så hårdnackad motståndare till att vi ska avgränsa vårt ansvar annat än när det gäller blomvattning etc?

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s