Lukasevangeliet, sjätte kapitlet verserna 41 och 42. Jag tar för givet att inte alla har en bibel inom bekvämt räckhåll och citerar därför:
41Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? 42Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.
Klassiskt och välformulerat, även om jag personligen gillade den äldre versionen med grandet ännu bättre så är kontrasten prominent i den här översättningen också.
Betydelsen är helt enkelt att det är lätt att överse med sina egna misstag och felbedömningar, ja, rent av sina egna dumheter, samtidigt som man med stor kraft fördömer någon annans. Det är inte helt ovanligt att man rent av lägger så stor kraft på att skuldbelägga den andre, för att själv i kontrast framstå som redig och skötsam, att det tangerar historien om syndabocken som vi pratat om för inte så länge sedan.
Det kan vara skönt att kontrastera sin egen svaghet mot andras en stund, och finna att man inte är sämst. Det är mänskligt, jag tror det är nödvändigt för att man inte ska gå under av Jante, och ingen är betjänt av överdriven ödmjukhet. Men börjar man trampa ner sin omgivning för att lyfta fram sig själv, då är man ute på vingliga vägar.
Vi avslutar med visdomsord ur Den Höges Sång, också det en klokbok på många sätt:
Vesæll maður En eländig man
og illa skapi och illasinnad
hlær að hvívetna. gör hån åt vad som helst;
Hittki hann veit, det vet han icke,
er hann vita þyrfti, som han veta behövde,
að hann er-a vamma vanur. att honom fel ej fattas.
.
Underbar! 🙂
Tack!
Härliga deviser som jag ser som härlig inspiration för att stötta varandra som lärare istället för att klaga på varandra.
Så klokt och så sant!
Tack, Gertie!