Välj ett ämne, vilket som helst, inom kategorin Ämnen Som Ger Folk Ångest. Grammatik till exempel, det är lagom abstrakt och ångestframkallande.
Håll fyra-fem föreläsningar i ämnet. Ta upp det grundläggande, exempel etc. Ta också upp en del mer udda konstruktioner, futurum preteritum t ex, som en liten kuriositet i förbifarten sådär.
Hänvisa därefter personerna till att läsa in saker och ting på egen hand, med hjälp av böcker och varandra. Undvik handledning. Dela ut gamla tentor, där en eller annan av de kuriositeter du nämnde i förbifarten dyker upp. Den ligger visserligen på en helt annan nivå än det övriga, men om de lyssnade och antecknade så bör de ha snappat upp dem, inte sant?
Tenta. Av statistiska orsaker kan det vara klokt att sätta godkändgränsen lågt, t ex 50%
Dina elever kommer inte att ha lärt sig mycket, däremot kommer du att ha byggt upp en stabil ångestbank inför grammatiken i framtiden. Låt oss hoppas att dina elever inte en dag hamnar som lärare i ett klassrum där de förväntas lära andra grammatiska, ty risken att de då delar med sig mer ångest än grammatikkunskaper är stor.
Nej, jag rekommenderar ingen att använda den här metoden, men att den förekommer kan vara bra att känna till.
Som en liten kuriositet, sådär.
Ja du, den metoden är inte helt ovanlig. Grammatik när det är som bäst är hur kul som helst att undervisa om och diskutera, men det är svårt och kräver goda kunskaper om språket. För mina relativt nyanlända elever är det skitsvårt att få till en bra grammatikundervisning, om de inte har en bra grund från hemlandet förstås. Gillar dock att diskutera utifrån Mål-grammatik som finns på de flesta elevers språk. Kontrastiv grammatik är riktigt spännande.
Visst är det kul! I all synnerhet om man inte undervisar mot ett prov, utan bara för att. Grammatik är abstrakt, känslolöst, iskallt och avgörande. Det kräver också goda kunskaper om språket, i språket, om språk och språkvetenskap, och ovanpå det en förmåga att kommunicera detta till någon som inte känner igen ett substantiv om det så slår personen i huvudet. Personligen är jag lite allergisk mot kontrastiv grammatik i undervisning, det tenderar att röra till det för så många att jag med åren funnit att det generellt lönar sig bättre att renodla. Men det är jag, det, och som redskap i min egen verktygslåda är det oundgängligt och, som du säger, grymt spännande!
Jag lästee kurs i Reggio Emilia som var precis sådär. Det mesta på högskolan liknar visserligen det du skriver…
Det fungerar sannolikt ungefär lika obra på de flesta nivåer, gissar jag, i synnerhet om de som utsätts för lärandet inte har en oerhört stabil grund att stå på. I sådana fall är det nästan omöjligt att förhindra att lärande äger rum.
Härligt inlägg Morrica. Själv undervisar jag franska och engelska med ett minimum grammatik och når väldigt goda resultat. Vill eleverna ha grammatik har jag emellertid massor av overheads och stencilers att veva fram. Det händer inte så ofta, dock. Men nu när grammatik står med i kursplanerna måste jag väl ta något litet steg tillbaka. Tyvärr.
Bara för att grammatik står med i kursplanen innebär det inte att man måste börja veva stenciler med repetitiva övningar och paragrafer. Kan det vara så att du undervisar med ett minimum av grammatiklektioner, men att grammatiken är invävd i det mesta ni gör, som en del av språkinlärningsvardagen, i alla fall?
Morrica så är det förstås, men jag uppskattade den större friheten mer. I språk är det så tydligt med de fyra färdigheterna. Vad spelar det för roll vilken väg man väljer mot ett allt mer korrekt språk? För somliga passar grammatikvägen, för andra är grammatik bara ett hinder på vägen.
Jag måste erkänna att jag läst kursplanerna för högstadium sådär lite med ett öga på något annat, men i gymnasiets kursplan tycker jag mig inte ha uppfattat så ruskigt stor skillnad gentemot idag. Det har såklart mycket att göra med både hur man tolkar dagens och hur man tolkar morgondagens, men för mitt öga tycks det mer handla om att man strukturerat upp och förtydligat, snarare än skärpt till eller styrt upp.