Statushöjning

Plura talade i en kommentar till ett inlägg för lite sen om hur eleverna är skolans kunder, och jag har svårt att se mig själv som producent, eller försäljare. Det närmaste jag kom är en jämförelse med en sommelier, vars uppgift ju inte är att kränga det dyrbaraste eller mest imponerande vinet utan att genom sin kunskap och skicklighet bidra till att gästens upplevelse blir bästa möjliga.

Vilket raskt får mina tankar att glida vidare till statusfrågan, och den koppling till lönen som diskuteras. En sommelier får sin status genom sin skicklighet, och genom sitt rykte, om gästerna börjar besöka restaurangen på grund av att just denne sommelier finns där stiger hennes eller hans status raskt, och chansen att andra restauranger börjar bjuda över med lön och förmåner för att locka över honom eller henne är plötsligt väldigt konkret. Det är så det går till. Och jag funderar vidare: finns det någon lågstatusgrupp, inte individ eller fåtal individer utan en hel yrkesgrupp, i samhället vars status och lön plötsligen höjts, utan att gruppen i fråga direkt ändrat på något av betydelse i sitt arbetssätt, förhållningssätt eller annat? Mycket handlar om hur man förpackar varan, men i mina ögon innebär även detta, att polera upp varan och sätta på ett sidenband, placera om den så att den hamnar intill något som får den att framstå som ett Gott Alternativ etc ett förändrat förhållningssätt. Jag har så svårt att föreställa mig hur en sån här förändring skulle komma till stånd utan någon förändring, och hur det skulle gå till, i synnerhet idag när belöning tycks så tätt kopplad till prestation, och kan inte komma på ett endaste exempel.

.

.

Men att jag inte kommer på något enda exempel betyder inte att de inte finns. Kanske handlar det om att det plötsligt blivit brist i yrkesgruppen i fråga, så att arbetsgivarna måste bjuda över varandra för att få kvalificerad personal? Kanske handlar det om hur människor utanför gruppen genom film eller andra media får en annan bild av yrkesgruppen? Jag vet inte, hur tänker ni om saken?

29 tankar om “Statushöjning

  1. Jag tror också att lärare måste ändra sitt förhållningssätt radikalt om vi ska uppnå någon större förändring i status. Jag tror starkt på att detta handlar om att möta kunden på ett annat sätt men att då handlar det förstås om bemötandet av den som betalar och kan välja mellan att betala lite eller mycket. Jämförelsen med vinkyparen som får kunderna att känna sig väldigt exklusiva får mig dock att fundera på om den möjliga statushöjningen är värd sitt pris. Jag funderar på om de som betalar verkligen vill betala för att hjälpa de svaga och annat som jag värdesätter.

    • Jag förstår att det kan vara lite svårt att föreställa sig att en skicklig vinkypares uppgift faktiskt är att få alla gäster, även de som beställer det billigaste på menyn och bara kommer en endaste gång om året, att känna sig exklusiva i betydelsen särskilda, att få dem att glädjas åt besöket på restaurangen, berätta om det för vännerna och i största allmänhet sprida restaurangens goda rykte vidare. På samma sätt är det en lärares uppgift att få alla elever, även den som bara tycks gästspela i klassrummet, som sällan har med sig penna eller papper, böcker eller kommer förberedd, att känna att sig välkommna och vilja komma tillbaka.

      • Jag lämnar vinkyparen, jag har nog inte mött någon och vet inget om deras jobb.

        Att i stort sett alla lärare bryr sig om alla elever och anstränger sig för att få med dem betyder inte att jag tror att kommunerna när de röstar med plånboken bryr sig. En avskräckt elev kan ju för den krasse ekonomen säkert ses som ett plus när h*n flyttar någon annanstans. Det är därför jag är mycket skeptisk till att vi lärare ska ge oss ut på statusjakt. Jag vill mycket hellre behålla mitt fokus på eleverna.

        • Det är inte alldeles lätt med bildspråk alla gånger, det kan bli väldigt fel när man börjar tolka utifrån sina egna föreställningar om något, det har du så rätt i.

  2. Jag skulle vilja hävda att lyxförpackningarnas pris är ett högt pris och det gäller som sagt inte bara i skolan. Jag har sett flera exempel på hur förpackningar med ett dyrbart innehåll slumpas bort för att ingen har haft tid att se vad som döljer sig bakom det enkla emballaget. För att upptäcka det värdefulla krävs det mer än att slänga en blick, det kräver att man sätter sig ner och pillar med trassliga kärringknutar, stark tejp och skört sidenpapper som inte får gå sönder osv. Tid är pengar och om kvalitet kostar?…..

    Handlar det om att man verkligen inte kan mäta kvalitet eller handlar det om att man inte tycker det är värt det när det finns enklare sätt att mäta kvasikvalitet? Apropå mitt tidigare inlägg om systematiskt kvalitetsarbete i skolan.

    http://lararegertie.blogspot.com/2011/01/systematiskt-kvalitetsarbete-i-skolan.html

    Jag har också i ett tidigare inlägg ställt den provokativa frågan om kvalitet verkligen efterfrågas i skolan idag.

    http://lararegertie.blogspot.com/2010/11/efterfragas-verkligen-kvalitet-i-skolan.html

    • Vi lever i en tid då det som möter ögat är det som bedöms, vare sig det är en chimär eller inte. Status handlar ofta, i ett kortsiktigt perspektiv, om omslaget, ytan, skenet. I det perspektivet kanske rent av löneförhöjningar faktiskt kan få en effekt. Men i det längre perspektivet behöver det finnas värde innanför omslagspapperet också, och då är det, precis som du säger, andra kvalitéer som gör skillnad.

      Tid är pengar, och kvalitetstid kostar ännu mer. Man får vad man betalar för – försöker man snåla in får man nöja sig med det glansiga omslagspapperet, investerar man det som behövs får man avkastning från det värdefulla som dolde sig i paketet.

      En mycket tydlig och användbar bild, Gertie, tack!

    • Ditt inlägg ”Efterfrågas verkligen kvalitet i skolan” gav mig en viktig tankeställare och jag har efter hand blivit allt mer oroad över att någon typ av statusjakt kan lura oss på fel spår. När Lärarförbundet sålde ut arbetet mot segregation för att de hoppas på löneförhöjningar för sina medlemmar blev jag också rejält oroad av tanken på att vi skulle sälja ut viktiga värderingar mot löneförhöjningar. Alla har inte så mycket ekonomiskt oberoende som jag men det måste finnas annat här i livet än lön och status.

      • Sorry, jag borde ha riktat mig tydligare till Gertie. Det är hennes inlägg det är frågan om. Det här bloggupplägget är väldigt snyggt men det är ibland lite svårt att se vilken kommentar man svarar på.

        Gertie Hammarberg Tersmedens inlägg: ”Efterfrågas verkligen kvalitet i skolan” rekommenderas varmt.

  3. Ibland skulle man också vilja säga: ”Lugna ner er!” Vi kan ju ständigt observera vad som ger status och det är inte den som ska göra om göra nytt eller kris och panik personerna. Den som är trygg i det den gör och håller kursen stabilt i förändringsvindar får status.

    Eleverna blir hela tiden mer uppskattande av sina lärare, arbetslagen fungerar allt bättre när det gäller att kollegor stöttar varandra och vi hittar allt fler sätt att använda modern teknik. Att lärarutbildningarna får allt svårare att rekrytera duktiga studenter gör ju bara övriga lärare mer eftertraktade och att elevernas kunskapsresultat sjunker öppnar mer möjligheter för lärare med en gedigen ämneskompetens.

      • Det är en direkt polemik med ”svårt att föreställa mig hur en sån här förändring skulle komma till stånd utan någon förändring”. Det pekar på att ofta höjs statusen bäst av att inte förändras bara för att någon annan tycker det, att ofta så är status intimt förknippad med att våga gå sin egen väg.

        Inget gnälligt motstånd mot förändringar utan en ödmjukhet inför möjligheter men den viktigaste faktorn för status är den stolthet man känner för det man redan presterar, en stolthet som gör att man vill bevara allt det bra.

        De lärare som kommer att få högst status är de lärare som har bra argument för de saker de är nöjda med. Jag tror att samhället kommer att bli allt mer irriterat på de lärare som hela tiden vänder kappan efter vinden.

        • Det ligger något i vad du sägar – den som lyckas få andra att tro på att de fina kläderna verkligen finns, att de bara är osynliga för dennes ögon på grund av dennes okunnighet och olämplighet för sitt ämbete, kan vinna status, åtminstone ett tag, genom att spela på just okunnigheten och osäkerheten hos den andre.

        • Bra vi ska se upp med statusjakten.

          För alla oss andra är det också viktigt att inte lockas med i något slags klagande på oss själva och överkrav på att hålla på och förändra oss efter än det ena än det andra önskemålet.

          Skolan är långt ifrån målen på många ställen men om vi gör parallellen med sjukvården. Det är alldeles för många som dör men läkare fokuserar ändå mest på de som de räddar. De förändringar vi gör ska vara väl utvärderade och vi ska se hur de hjälper oss att öka mängden eleven som klarar målen innan vi ändrar.

        • Nej, Jan.

          Skolan behöver förändras. Oavsett hur du vänder och vrider på saken så är det så att skolan inte fungerar, elever mår inte bra, de lär sig inte det de behöver de lära sig och blir lovade att få lära sig. Att slå sig till ro med att skolan är långt ifrån målen men vi ska lunka så småningom, när vi funderat på saken, trots att vi har både styrdokument och forskningsresultat som ger oss riktning och mål, det är bara lättja.

          Det har inte med status att göra, det har med anständighet att göra.

  4. Styrdokumenten ger oss mål och riktlinjer, forskning kring flerstämmigt klassrum, relationer med elever, arbetslagstänkande är entydig och bra men också tillämpad på de flesta skolor. Vilken pedagogisk form är det som är tydligt fördelaktig men ännu inte använd?

    En del verkar tro att det är lättja som hindrar oss att förändras men hur går det ihop med långa arbetsdagar och obetald övertid. De flesta önskar mer för sina elever, skulle inte en uppenbar möjlighet gripas av alla som längtar.

  5. En viktig statusaspekt handlar om synen på forskning och läkarna har ett mycket stort personligt ansvar för att ta in det senaste men ett ännu större i att inte ta in något olämpligt. Jag anser att lärarna borde bredda sitt ansvar avsevärt här, inte för statusens skull, inte ensamma men som en gemensam ansträngning för elevernas skull.

      • Du låter nästan förvånad trots att jag ofta suckat över pedagogikens kvacksalvare (utan att använda uttrycket i och för sig). Jag tror också på vetenskapen, men det kan du väl nästan inte ha missat. Jag hoppas att du också tror på att lärare ska lägga tid och kraft på att göra vetenskapliga teorier användbara i en praktisk situation, jag har fått det intrycket.

        I den här frågan känner jag mig rätt säker på att SKL har motsatt ståndpunkt.

        • Inte nästan. Jag är förvånad, men glatt överraskad, över att höra dig prata om att lärare ska ta ökat ansvar för sin fortbildning istället för att vänta på att få det serverat.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s