Att överleva skolan

Låt oss DEJA en stund till, är ni med på det? Inte så länge, vi har snart DEJAt klart, men en omgång till orkar vi kanske?

Slutsatser från DEJA:

Flickor får bra betyg i skolan. Pojkar får andra sorters betyg.

Flickor stressar sönder i skolan. Pojkar ägnar sig åt andra aktiviteter än skolan.

Slutsats från Morrica:

Skolan passar inte för eleverna.

Slutsats från DEJA:

Vi behöver stötta flickorna så att de orkar stressa på ett tag till, och pojkarna så att de engagerar sig lite mer i skolan.

Slutsats från Morrica:

Hallå, har vi tappat förståndet? Ungdomar mår dåligt i befintligt system, och vi funderar på att stötta dem så att de överlever, istället för att ändra systemet? Va? Vet vi inte att man lär sig mycket lite när man mår dåligt? Man förstår och kommer ihåg många gånger mer när man mår väl och känner sig till freds med sin vardag. Vi får nya styrdokument nu, och förhoppningsvis leder det till förbättringar inom systemet, men räcker det?

.

.

Bildning är oerhört viktigt, kunskap och lärande är saker som i ett samhälle som tar sin framtid på allvar inte får slarvas bort på det här viset. Vi kan inte hålla på och tro att vi kan bända och vrida och töja och slita eleverna till att passa in i ett skevt system. Vi måste räta upp systemet så att eleverna kan ta plats i det utan att göra våld på varken kropp eller själ.

Bara det.

32 tankar om “Att överleva skolan

  1. Jo det är något väldigt deprimerande över sättet att presentera resultatet som någon form av högre rättvisa – visst är pojkarnas resultat usla men flickorna mår minsann dåligt också! Kanske försöker utredarna skydda sig mot tanken på att de skulle vara delar i någon form av könskrig och anstränger sig därför krampaktigt att gestalta sig som neutrala i förhållande till aktörernas lidanden. ( P.S. Det är ingen tävling!)

    Det finns ett starkt fokus på att laga, bota och rädda i betänkandet. Det är stödåtgärder och kränkningssanktioner så det sjunger i bänkarna. Men skolan som system diskuteras inte.

    • Det är bedrövligt! Visst är det så att DEJA handlar om att betrakta jämställdhetsaspekten i skolan, och om man kisar och tittar över höger axel lite sådär kan man kanske se det som att de konstaterar att på sätt och vis är det jämställt, alla har det jävligt på ett eller annat vis i skolan, och även om plågorna ser olika ut så är ingen skonad.

      Men att sätta plåster på benbrott gör inte så stor nytta.

  2. Ping: Tack Helena och Morrica! « Tysta tankar

  3. Men måste jämställdhets debatten handla om vem som har det jävligast? Flickorna har det jävligt, men det har minsann pojkarna också. Är det inte så att det finns två (eller flera) olika problem man måste försöka hitta rimliga lösningar på? Då hamnar man visserligen i könsspecifika lösningar, men om man ska underlätta både för flickor och pojkar måste man kanske utgår från de specifika problem man ser. Målet är ju att alla barn ska inte bara överleva utan få med sig mängder med kunskaper och erfarenheter som rustar dom för livet efter skolan.

    • DEJAs rapport är en rapport om just jämställdhet mellan könen, så det är kanske inte så konstigt att fokus hamnar just där i just denna rapport.

      Problemet är att debatten fokuserar enbart på kontrasten – som du säger, vem har det jävligast – istället för att ta till sig vad rapporten faktiskt säger:

      Flickor såväl som pojkar mår skit i skolan. De försöker hantera det på olika sätt, eftersom vuxenvärlden lämnar dem vind för våg, men inget av sätten är optimalt. Vi vuxna, både vi vuxna i skolan och vi vuxna i samhället, är de som ställt till situationen, och vi är de som har verktyg att ställa till rätta.

    • Spännande att Anna Ekström på presskonferensen (inte i betänkandet) snuddar vid den här tanken – för att genast backa tillbaka och hänvisa till forskningen som ska komma fram med evidensbaserade metoder!

      • Det är intressant att hon känner både att hon behöver backa och att det inte står med i rapporten, det säger något om vad som händer bakom kulisserna. Att hon ändå säger det kan tyda på stort mod och integritet från hennes sida.

        Kanske är det dags att börja forska?

        • Jag tror inte att det är möjligt den här typen av komplexa frågor.

          Min oblyga tes (att män uppfattar yrkesrollen på ett delvis annorlunda sätt) är skör och det finns rapporter som betonar yrkets könsneutralitet. (Havung t.ex.)

          Jag menar att de män som svarat i rapporten inte har lyckats distansera sig och sett anpassningstrycket utifrån – men jag är ganska konfliktorienterad.

        • Inte möjligt att forska på den hör typen av frågor? Hur tänker du då?

          Din tes må vara skör, men kom ihåg att även teser som faller ihop när de prövas har ett vetenskapligt värde. Hur ska man annars veta att det inte var så?

  4. Kunde inte hålla med Maths mer. Det här är ingen tävling, och det spelar ingen roll om pojkar eller flickor mår sämre som grupp. Man ska inte må dåligt i och av skolan.

    Själv lägger jag ungefär lika mycket tid på att få pluggisar att tagga ner som på att få deras motpoler att sikta högre och satsa mer. Men samtidigt är det väldigt svårt att komma in på de attraktiva högskoleutbildningarna, så betygsjagandet är tyvärr inte så poänglöst som det borde vara.

    • Det är ofta svårt att komma ut från de attraktiva högskoleutbildningarna även om man kommer in. Jag lägger mycket kraft på att dämpa ett ofta ”meningslöst betygsjagande”. Kunskapsjakten som kan pressa individen ännu hårdare tror jag däremot inte är ett dugg meningslös. Det är svårt att hitta yrken där kraven inte är höga på att kunna tillägna sig nya kunskaper i ett oerhört högt tempo. Jag ser fram emot boken ”Hets! En skolbok” av Sven-Eric Liedman och har förväntningar om ledtrådar till hur vi hanterar det bättre.

  5. Det svåra är att bevisa något som är generaliserbart – mina upplevelser är av begränsat värde.

    Därför är stora delar av den pedagogiska forskningen anekdotisk. Djupintervjuer med ett tiotal informanter som berättar utifrån mer eller mindre standardiserade formulär.

    Alternativet är den typ av storslagen sociologisk/ekonomisk forskning som Jonas Vlachos m.fl praktiserar. På ganska lösa grunder försökte han bevisa att läraren intelligens (utifrån mönstringsresultat) hade betydelse för elevens resultat.

    Den här typen av longlitudiella studier är ganska sårbara. Min viktigaste poäng är att ensamma män inte är möjliga att mäta eftersom deras situation är så utsatt. De ska liksom vara både och hela tiden. För att utmana en kultur krävs det strategi!

    • Empiriska studier indikerar att det som är svårt ofta är mödan värt. Och anekdotisk forskning har också sitt värde, och ger möjligheter att iaktta aspekter som är oerhört svårtåtkomliga, om det ens går, med andra metoder.

  6. All forskning måste börja någonstans och om det så är tankar hos fem män är det ändå en början. Det finns många studier där man ”tagit in” 10-20 personer och frågat ut dom. Studierna säger ingen ”sanning”, men kan ge perspektiv. Kanske är det mer som rapporter. Men att påstå att männen som intervjuats inte har distanserat sig, är väl bara en moralitet, inte en analys av vad deras svar faktiskt säger om männens verklighet.

    Däremot har anekdoter inget med forskning att göra. Små berättelser har bara underhållningsvärde. Finns det ingen analys värd namnet, är de inte mycket värda.

    Och tolkar jag dig rätt, Mats, så finns det ingen pedagogisk forskning i Sverige som är värd att tas på allvar. Vilket kanske kan ha sin riktighet (den är så förb*t politiskt korrekt), men det vore i så fall något oerhört. Ett IG för pedagogiken i det här landet. Är det så? Eller är det bara genusforskningen inom pedagogiken du talar om?

    • Maths, den svenska pedagogiska forskningen är oerhört politiskt korrekt, och då och då dessutom helt upp i det blå. Dessutom finns det en irriterande tendens till ‘med bästa huvudet-på-sne-och-förstående-blick-attityden apterad tycka synd om utsatta elever’ även i forskningen, som ibland hamnar i vägen för analyserna.

      Och därför behövs det mer relevant pedagogisk forskning, och det behövs kallsinnigare pedagogisk forskning av forskare som så långt det är möjligt forskar utan vare sig politisk eller emotionell agenda.

  7. Det som politikerna vill är naturligtvis att forskarna ska presentera allmänna metoder som fungerar överallt – oberoende av barngrupp och pedagog. Det kan gälla mobbning eller läsinlärning, matematik eller genus – forskarna kanske ibland flirtar med tanken på att ge metodiska råd, men de flesta inser nog att det inte är möjligt.

    Den naiva frågan: Vad fungerar? Ersätts med mer komplexa frågeställningar som i första hand kan hjälpa oss att reflektera över processer och se större mönster.

    Samtidigt finns det naturligtvis ett behov av kunskapsöversiktker som summerar forskningsläget och jag tror att diskursanalysen hjälper oss att se historiska förändringar, som är svåra att sätta ord på när man lever mitt i dem.

    Men det är mycket kvalitativa studier och intervjuer som försöker beskriva upplevelser av livsvärldar. Själv skulle jag gärna se mer statistik och försök till sambandsanalyser. Men det är svårt och dyrt. Ofta ramlar de studenter som skriver i det fältet ner i bortfallsträsket, men jag tycker om tanken att beskriva verkligheten med siffror och modeller.

    Till sist finns det en uppenbar risk att forskarna blir alltför beroende av den politiska makten och de senaste åren har styrningen mot kritisk maskulinitetsforskning inom genusområdet varit förödande. Vi pratar om beställningsforskning och likhetsfeminismens ställning har varit stark. Man vill inte prata om olikheter eftersom det finns en risk att man då konstruerar dem.

    Så när Ekström skjuter frågan om innehåll och metoder åt sidan med hänvisning till forskning är det en politisk manöver – hon begraver frågan!

    Såg du slutet på presskonferensen:
    – ni har väl inga frågor….

    • Tanken på att man statistiskt skulle kunna visa något om skolans värld krockar med den romantiska föreställningen om skolan som en omhändertagande, varm, omtänksam och rent av kärleksfull samhällsinstitution, och kan därför uppfattas som hotfullt mot skolans självbild som en del av vård och omsorgs-spektrat snarare än en del av utbildnings och arbetsmarknadsspektrat.

      Jag känner att mitt ruskigt cyniska jag lockas fram av den här rapporten.

    • Kvalitativa studier har ju sitt värde. Det beror på vad man vill få fram. De är också svårare att tolka eftersom det i ännu högre grad ingår ett subjektivt moment av tolkning.

      Det verkar onekligen som om det vore helt omöjligt att få en vettig forskning om man lägger locket på för andra försök att se på problemet. Och Ekström verkar ju, om jag får tro dig och Morrica, inte ha mycket på fötterna, vare sig på det ena eller andra sättet.

      • Du sätter fingret på en viktig aspekt i sammanhanget, Maths: EN vettig forskning är svårt att få fram, i synnerhet om man lägger locket på. Det behöver forskas från olika håll, och resultaten behöver jämföras och stötas och blötas både inom forskarvärlden och utanför.

        Det behövs t ex både privatfinansierad och skattefinansierad forskning, och med det uttalandet har jag väl för all framtid diskvalificerat mig själv från att någonsin komma ifråga som forskare någonstans inom något område här i landet. Men behovet finns ändå, eftersom både finansiärer och forskare har agendor behöver vi ha ett så brett fält det någonsin går att uppnå.

  8. Ping: Ständigt dessa kränkningar « Tysta tankar

  9. Jag lyfter fram Ferenc Martons mfl Göteborgsforskares tankar om innehållets betydelse för pedagogiken och hävdar att här finns ganska många verktyg att ta fram för en bättre skola. Precis som belyses i diskussionen ovan så kräver forskningsresultat ett arbete för att kunna användas men 2011 är ju ett skolår så vi kanske kan bli många som vill göra en extra insats.

  10. Ping: Tysta Tankar – Om DEJA « David Holman

  11. Ping: Skolan och pojkarna

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s