Morrica och Aristoteles

Redan de gamla grekerna… Ni har hört uttrycket, inte sant? Det används i modern retorik för att på ett lättsamt sätt ge vikt åt det man ska till att säga genom att belysa att det inte är några nymodigheter, utan istället något som antingen använts i många många år eller bygger på något väl beprövat och gärna lite allmänmänskligt därtill.

Det har mycket litet att göra med det jag funderar på just nu, förutom det faktum att det råkar vara en gammal grek inblandad. För ögonblicket har jag Aristotelses Om Diktkonsten som bussbok, och detta har föranlett en och annan kommentar. Oftast lite skämtsamt vänligt om att min grad av nördighet, men också en del som ibland förment skämtsamt, ibland i mer allvarlig ton, talar om för mig att jag är snobbig, och har den för att skryta.

Förutom att konstatera att de som upprörs uppenbarligen inte läst Aristoteles själva (han skriver väldigt enkelt och rakt på sak, och hans språk är nästan talspråkligt, mycket lättillgängligt och informativt. Det är ingen dålig idé att låta sig inspireras av denne gamle grek om man t ex planerar att skriva en lärobok. Tipset är gratis.) gör det mig lite fundersam. Vad står den för, denna upprördhet? Vad är man egentligen upprörd över?

.

Annonser

5 tankar om “Morrica och Aristoteles

  1. Jag har en engelsk utgåva av hans retorik och diktkonst! Nu var det några år sedan jag läste boken, men visst är den på sitt sätt enkel och rakt på sak. Och det bästa av allt är: den är fortfarande tillämpbar. Man kan lära sig något av 2.400 år gamla böcker! Men visst är det lite esoteriskt nu för tiden.

  2. Nu har jag inte ägnat mig åt diktkonsten utan åt retoriken. Och jag känner att mitt skrivande fick ett lyft av att tänka i retoriska termer.

    Jag rekommenderar dig att läsa Quintillianus, en romersk lärare i retorik. Jag har hans böcker på engelska och latin i Loeb Classical Library. Han är mer utförlig än Aristoteles.

    • Tack för tipset, det ska jag göra när jag får tillfälle.

      Jag upplever att man, om man kan placera dåtidens tänkares tankar i hyggligt kronologisk ordning, får en slags metadimension på köpet – de bygger så ofta på varandra och man kan följa tankars utveckling, med avvikelser och omvägar och tankesprång och konstatera att det här med att hamna i en återvändsgränd, det är inget nytt.

  3. Ping: om Artistoteles « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s