I mitt inlägg om konsekvenserna av att skolan, i den politiska retoriken, fallit ur sammanhanget där vi finner vetenskap, forskning, arbetsmarknad, utveckling, företagande, framtid etc och istället hamnat i tryggt förvar mellan vård och omsorg uppstod en lite vilsen diskussion om förskolan, och vad den är. Jag hävdar med en dåres envishet att förskolan INTE är skola, och INTE barnomsorg, utan något helt annat, en unik och viktig del av den väg som utgör underlaget för bildningsresan, och att vi förlorar något mycket viktigt om vi flummar bort den i någon välmenande sammanblandning med skolan eller barnomsorgen. Förskolan tangerar båda dessa, men är varken eller, utan utgör en tredje entitet.
Nej, ni ser så rörigt det blir när man trasslar ihop förskolan med skolan, man riskerar att alldeles tappa perspektivet!
Gå istället och ta del av hur frågan diskuteras på annat håll, från annat håll, hos den skäggige dagisfröken.
You're no different to me 
Jag tycker om beskrivningen/presentationen av förskolan som en ”tredje entitet”. Såpass att det kan hända att jag snor det uttrycket framöver. 🙂
/Den Skäggige
Sharing is caring, jag är glad om mina ord kommer till nytta.
Jag säger ingenting för tillfället. Men jag har ett inlägg på G tilll imorgon ;).
/Tomten med skägget.
En trailer, så spännande 🙂
I England undviker forskare gärna ”pre-school” eftersom det betonar förskolans förberedande roll. Det viktigaste händer liksom senare. Jag tänker att det är en viktig poäng i en verksamhet som försöker vara här och nu. Att betona det kroppsliga lärandet och lekens eget värde är svårt att kombinera med skolans målstyrda rationalitet.
Jag har inga problem med ”daghem” eller ”barnstuga”.
Semantik är viktigt – ser du någon risk att något viktigt går förlorat om man återinför t ex begreppet ‘daghem’?
Håller med om att begreppet ”förskola” är problematiskt – inte minst i skenet av att vi som jobbar i den många gånger vill vara allt annat än just en för-skola.
Men jag känner mig mindre bekväm i daghemmet eller barnstugan.
För min del växlar jag gärna mellan förskolan (den pedagogiska – och ibland lite skitnödiga – lärandemiljön) och dagiset (den avslappnade omsorgsmiljön där allt kan hända).
Som ni kanske har märkt så använder jag dagis, även om jag kan lägga till ett aka förskola. Men dagis känns inarbetet, trots att många nu försöker vara politiskt korrekta och använda förskola.
Jag använder förövrigt även ordet invänjning, inte inskolning.
Spännande hur du och ni andra ska hantera detta när dagis eller förskola nu är en del av skolväsendet. En av de tre skolformerna.
Varför skall just vi förhålla oss? Varför antyder du att förändringsarbetet ligger på oss (i förskolan)?
Är det kanske så att skolan är den som måste förhålla sig till att barnpassning (fast med ett finare ord) nu är en del av skolväsendet och – i förlängningen – blivit en del av skolans uppdrag?
Janne, varför skulle ni INTE förhålla er? Varför skulle INTE en del av förändringsarbetet ligga på er?
Skolan jobbar, inte överallt och hela tiden ännu men i allt större utsträckning, med att definiera sitt eget uppdrag, och det tycks mig helt orimligt att inte förskolan och dagis skulle göra detsamma.
Därför att ni är en del av skolväsendet och inte tillhör omsorgsträsket.
Plura, omsorgen är inget träsk – den är viktig i sig själv, och fyller en funktion vi skulle sakna innerligt om den försvann. De som jobbar inom omsorgen förtjänar lika mycket respekt som de som jobbar i vilken annan bransch som helst.
Skolan är inte omsorg, och ska inte ge sig in och kvacka på det området heller – det har man inte kompetens till. Skolans funktion är en helt annan, och försöker man täcka både områdena på en gång blir resultatet varken hackat eller malet.
Det var mest en pik till Plura. Klart att vi måste förhålla oss – vem kan undvika att förhålla sig? Det jag vänder mig mot var implikationen i det han skrev, att förskolan måste närma sig skolan. Dessutom brottas inte skolan på samma sätt med den här kluvenheten mellan omsorg och pedagogik. Där förväntar sig föräldrarna andra saker än att barnen blir sedda och omskötta…
Förskolan har sedan mer än ett decennium varit en del av skolväsendet (när skolverket tog över ruljansen från socialstyrelsen) och förändringarna i skollag och läroplan är egentligen rätt små och mer av formaliteter i just den här frågan.
Det handlar alltså inte om någon stor förändring, eller om något som måste ”hanteras” inför sommaren 2011. Däremot måste vi förstås sätta oss in i läroplansförändringarna och se hur dessa påverkar vår praktik. Och det är ju den första omskrivningen sedan 1998, så på så vis blir det ändå lite spännande!
Visst är det så, och givetvis går det åt båda håll – skolans tidiga år måste förhålla sig till förskolan och förskolan till skolans tidiga år, och fritidshemmens roll i det hela får vi inte heller tappa bort.
Men faktum kvarstår: förskolan är en egen entitet, med eget värde, oavsett hur nära man samarbetar med skola och omsorg. Och detta bör vi inte tappa bort.
Kan det vara så att det som idag kallas förskola, den tredje entiteten (eller den andra, om man tänker kronologiskt) som inte är dagis och inte är skola, borde gå under ett annat namn för att understryka just att det finns ett eget värde i verksamheten? Jag tänker mig att det kan ha ett värde också för barnen att gå från dagisbarn till nästa level och sen vidare till skolelev, och det finns definitivt ett värde i att ha så tydliga och klara benämningar på saker och ting det bara är möjligt när man kommunicerar med människor utanför verksamheten, politiker och andra.
Jag har inget bra förslag på lämplig benämning, men så befinner jag mig inte i verksamheten i fråga heller.
Mats, det är så jag känner också. Min verksamhet är inte ”före” något annat, den är här och nu. Visst rent kronologiskt går barnen hos mig innan de börjar skolan, men min verksamhet har ett värde i sig. Dessutom är allt vi gör inte enbart ”skolföreberedande”, om man nu inte hårddrag det något alldeles våldsamt.
Inte heller förknippar jag det jag gör med någon skolverksamhet. Visst, jag hämtar inspiration därifrån, men jag måste ändå anpassa det efter de barn jag har, deras känslomässiga och kognitiva förmågor. Jag måste, som du säger, förankra saker i kroppen och leken.
Har varit borta ett tag-så vackert och trevligt du har fått det på bloggen-och härligt att se att du är form och sprider din klokskap
Tack, och välkommen tillbaka!
Tankarna når nya höjder ser jag om det känsliga ämnet förskola. Läste ett mycket intresant inlägg på Mats Öhlins blogg om det som gör skillnad.
Där tar han upp att förskolan kan vara det som bryter segregationen genom att den utvecklar barns ordföråd och förståelse för sammanhang.
Från familjer där vardagsrummet inte är möblerade med böcker har forskarna kommit fram till att barn har ett ordförråd på 550, medan barn från hem med bokhyllor möblerade med böcker i vardagsrummet är ordförådet 1100. Alltså dubbelt upp.
Är det inte detta som är förskolans uppgift att brygga över socioekonomiska klyftor, det vi med ett annat ord kallar segregation? Och det som gör skillnad vad jag förstår är duktiga pedagoger.
Det är, såvitt jag förstår, en mycket viktig del i det hela. Att lära barn den sociala smidighet som behövs för att en grupp skall fungera är en annan del, och det finns många fler.
Det är en av uppgifterna och den delar vi med skolan. Men visst är den språkliga och kommunikativa förmågan central.
Oerhört viktig! En svagt utvecklad språklig förmåga gör skolvardagen många gånger tyngre än den skulle behöva vara.