Noli Me Tangere

I min serie om de olika sorters elever man kan möta pratade jag senast om den flyktiga sorten, möjligen älvor, som ibland gör oss äran att sväva igenom våra klassrum.

En annan variant som man också måste vara mycket rädd om bär det latinska namnet Noli Me Tangere, på svenska Rör Mig Ej. Namnet har de efter en blomma, en liten söt en som krullar ihop bladen av obehag när man rör vid den.

Jag inspireras av ‘superpedagogen’ Stavros Loucas tämligen fysiska lärarstil till dagens inlägg. Han är ju sådär ‘härligt sydländsk’ som man sa på den tiden det var politiskt korrekt att uttrycka sig så, han tar i eleverna, lägger armen om dem, kramar dem och väcker deras uppmärksamhet genom ett stadigt grepp i armen, och de flesta elever verkar uppskatta detta. 9A är ett klippt och klistrat tv-program, och den bild vi får där visar bara glimtar av det som pågår. Det är fullt möjligt, kanske rent av troligt, att Loucas har finess nog att känna av när det är lämpligt att ta i elever och att inte ta i dem.

Det är inte säkert att alla de som inspireras av honom gör det. Vilket raskt för mig över till den grupp elever jag vill fästa er uppmärksamhet på idag.

Noli me tangere – rör mig inte! Det finns elever som har ett större behov än medelmedborgaren av att ha full kontroll över sin personliga sfär och vem som kommer in i den. Man känner lätt igen dem på att de blir stela som pinnar om man kommer för nära, och krymper ihop om man rör vid dem. En kärvänlig halvkram kan förstöra en hel dubbellektion för dem. Fysisk närhet kan vara så jobbigt och tunghanterat att deras tankeförmåga helt går i kvav, och att de då kan reagera med irritation eller ren ilska är inte alls konstigt. Vi har allt att vinna och inget alls att förlora på att respektera detta.

Det är inte vår uppgift som lärare att ‘vänja’ dem eller ‘träna dem’ till större tolerans. Vår uppgift är att lära dem saker och ting, att möta dem där de befinner sig och behandla dem respektfullt, och ge dem det utrymme de behöver för att utvecklas. Gör vi detta väl kan det ibland hända att vi belönas med att faktiskt för ett litet ögonblick bjudas in som gäst i deras personliga sfär.

Det är en belöning vi ödmjukt bör ta emot. Även det har vi allt att vinna och inget att förlora på.

Annonser

14 tankar om “Noli Me Tangere

  1. Så sant, så sant Morrica. Inte nog med att man ska klarar att leda lektionen man måste också klara av att läsa de sociala signaler individer sänder. Det är just det ledarskap handlar om att veta var gränsen för personlighet och fysisk kontakt går hos olika personer.

    • Det kan vara fullkomligt avgörande!

      Jag är i det närmaste analfabet när det gäller kroppspråk, jag kan inte läsa det alls med intuition som de flesta verkar kunna, och har fått lära mig, mekaniskt, vilka signaler som betyder vad. Fördelen med denna oförmåga är att det är lite lättare för mig att sätta ord på det som ofta är uppfattas bara med det undermedvetna.

      • Ja, vi har olika gåvor!

        En del kan krypa under skinnet snabbt på folk, andra måste träna. Det braiga är att det går att träna att koda av vad för slags signaler som sänds. Och det tycker jag man borde lära ut i lärarutbildningen. Men det tillhör väl inte den vetenskapligheten.

        • Det är oerhört vetenskapligt, det ligger många långa timmars teoretiska studier bakom den ännu klumpiga och outvecklade förmåga att tolka kroppspråket jag mödosamt förvävat! Min smala lycka är ju att det är ett så beforskat område.

  2. Jag anar att du är bekant med Snoilskys dikt?

    Noli me tangere

    Jag torgför ej mitt hjärtas lust och kval
    att skrynklas ned av obekanta händer.
    Min fantasi dig bjärta lekverk sänder,
    men känslans helgedom hålls aldrig fal.
    Om du ej misslynt strax mig ryggen vänder,
    kom i min park! Den är så mörk och sval.
    Gå där bland blommor ifrån södra länder
    Och se skulpturerna kring min portal!
    Men över tröskeln skall jag dig ej föra.
    Förstenad dörrvakt blott får äga öra
    för skygga gäster utav doft och ljus.
    Du nödgar mig – välan, ett ord jag ropar,
    som slott och park i blinken undansopar,
    och vad du ser är virvelsand och grus.

  3. Det är oerhört viktigt det du nämner. Jag tillhör den där skaran som nog skulle fått en halvdag förstörd bara för att någon inkräktat på min fysiskt personliga sfär när jag gick i skolan. Min mamma, som läst Human Dynamics, säger att jag har en stor mental kärna.

    Jag tänker ofta på detta och jag tror mig känna igen vilka elever som mår bra av fysisk beröring (missförstå mig rätt!) och vilka man måste beröra på det mentala eller det emotionella planet. Hoppas jag.

  4. Jag är nog lite Stavrosig och tar i mina elever. Vissa ska jag tillägga och definitivt inte direkt. För mig som arbetar med nyanlända elever blir kroppsspråket extra viktigt. Vi kramas massor och jag ser fram emot ett rejält kramkalas på måndag när jag träffar alla för första gången på länge. Vi lärare är en stor trygghet i våra elevers liv och de behöver mycket kärlek.

  5. Ping: Kämpar « You're no different to me

  6. Jag tänker på ”Dirty dancing”, ”This is my dance space, and this is your dance space.” Olika danser och olika ”partners” ställer olika krav.

  7. Ping: Marsresenären « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s