Sänk rösten!

Det talas om 9A högt och lågt just nu, man förfasar sig och lanserar mer eller mindre träffande öknamn både på de sk ‘superpedagogerna’ och de som utsätts för deras uppfostran. I Trelleborgs Allehanda skriver t ex Mattias Karlsson om hur viktigt det är att läraren tar kommandot i klassrummet:

I det första avsnittet försöker läraren Malin få ordning på sina elever, men det går inte bra. En av pedagogerna, Stavros Louca, konstaterar att det tar nästan en halvtimme innan det blir ordning i klassen och Malin kan börja sin undervisning. Det blir många timmar som försvinner på ett läsår, konstaterar han.

(snabb liten avvikelse från ämnet: Notera att Louca nämns ‘pedagogen’ och ges både för och efternamn, medan ‘läraren Malin’ förminskas i både titel och genom att hon reduceras till enbart förnamn. Fundera, om ni vill, över vilken skillnad detta gör i hur vi uppfattar respektive person.)

I debatten pratar man om ‘superpedagogernas’ coaching, man pratar om de diagnostiska prov de använder, man förfasar sig över bristande ledarskap, man pratar om de råd de ger och elevernas kunskapsnivå och stöket och huh så hemskt hur eleverna sitter som hösäckar/det är bra att eleverna inte sitter rakt fram utan ålar omkring lite och man hoppas att det ska ‘bli bättre’. Vi har sett ‘superpedagogernas’ vältrimmade uppvisning av modellen ‘bad cop good cop’ och vi har sett dem demonstrera tips och trix för att få igång lektionen raskare.

Men varför nämner man inte rösten? Har man inte reflekterat över vilken skillnad den gör? Vilken skillnad det gör om samma lärare piper sätt er ner och var tysta högt uppe i halsen i ett nervöst spänt röstläge eller säger samma fras med en avslappnad röst i ett djupare röstläge? Det gör all skillnad i världen, jag lovar!

Prova!

Visst gör det skillnad?

Så relativt enkelt och gratis därtill.

Annonser

15 tankar om “Sänk rösten!

  1. Rösten har en del med det att göra, men i högstadiet handlar det först och främst om respekt. Jag hade lärare i högstadiet som inte fick någon som helst respekt från eleverna och jag såg dem försöka både med att säga åt oss i normal samtalston till att skrika åt oss att hålla käften. Det första blev ignorerat, det andra blev skrattat åt. Sen hade vi lärare som vi hade stor respekt för. Det räckte att denna lärare kom in i rummet så satt alla tysta och stilla. Favoritläraren var en klen gubbe med humor som alltid lyckades få med alla på diskussioner och gjorde alla intresserade. Läraren utan respekt var en liten klen tant med tjocka glasögon som gjorde hennes ögon enorma. Hon var väldigt allvarlig och tråkig till sin personlighet och alla tyckte hon såg väldigt rolig ut när hon blev arg, vilket hon blev rätt ofta eftersom klassen fort tappade intresset eftersom hon var så tråkig.

    I högstadiet har det ingenting att göra med hur bra läraren är i pedagogik eller retorik. Det hela beror på om läraren lyckas få eleverna intresserade. Alla ämnen kan göras intressanta och alla ämnen kan vara extremt tråkiga. Är ämnet tråkigt är man inte intresserad av att lära sig och det leder till bristande kunskap – enkelt.

    En anledning till att högstadieelever får sämre och sämre betyg handlar också om hur högstadiet framställs. Det är en transportsträcka. Det enda som är roligt är rasterna. Man vill sluta grundskolan, man vill välja gymnasium och få plugga det man vill. Man vill inte fortsätta knega NO och matte om man är bra på SO och språk och tvärtom. Eleverna är skoltrötta och höjdpunkterna på terminerna är loven. Man vill inte mer, man är trött på alltihop. Trött på lärare som envisas med att trycka in kunskap man inte tycker man behöver. Trött på att behandlas som ett barn när man tror sig så vuxen, men ändå finns där ingen ”riktig” vuxen som låter ens åsikt göras hörd.

    Vilken effekt skulle det ha på högstadiet om eleverna fick göra sin röst hörd? Om de visste att de kunde påverka. 2008 infördes det att gymnasieeleverna fick utvärdera sina lärare och kurser. Varför kan man inte införa samma sak på högstadiet?

    • En myckenhet klokskap!

      En sak kommenterar jag på nu, resten ska jag fundera lite på, det riskerar bli så långt att det blir ett inlägg, och då vet du att det inlägget är ett svar på din kommentar.

      Men först: jo, pedagogik och retorik har MYCKET med saken att göra, minst lika mycket som metodik. Hur man talar, hur man lär ut, hur man lägger upp och hur man bemöter, det är precis det som avgör hur man uppfattas och om man är tråkig eller intressant.

      Och sänka rösten bör man göra ändå, vare sig det har effekt på eleverna eller inte, eftersom det är för sin egen skull man gör det, i mångt och mycket.

  2. Många bra och intressanta observationer här. En sak som jag vill tillägga: Man ska sänka rösten också för arbetsklimatet. I Klass 9 A skälls det mycket – både de ordinarie lärarna och de inkallade ägnar sig åt klassuppsträckningar – snudd på utskällningar. Oprofessionellt och kontraproduktivt. Inte nog med att vi försämrar elevernas arbetsmiljö, det skapar en olustkänsla som eleverna lätt förknippar med ämnet och läraren. En vanlig följd om man provar det där greppet i en nia är att man får klassen mot sig. Och då gäller det att ha en bred kateder att gömma sig bakom.

    • Och dessutom har man bundit ris åt sin egen rygg – rätt som det är behöver man faktiskt ge en klass en uppsträckning på riktigt, vad ska man då ta till om skäll är vardagstonen?

      Man hamnar i situationen Elin beskriver ovan – eleverna retar opp en bara för att de kan, och för att det roar dem.

    • Oftast är det så, och det är mycket sällan man faktiskt behöver göra det – men de gånger det händer verkar det dumt att behöva släpa in en megafon i klassrummet för att man använt en alltför hög aggressionsnivå i vardagskommunikationen.

      • Oj, nu kom jag att tänka på min svensklärare på mellanstadiet. När vi ungar stojade tog han linjalen och drämde i katedern. Snacka om effekt. Det blev knäpp tyst i klassrummet. Kanske något att pröva.

        • Jag har en patenterad väldigt distinkt harkling att ta till. En gång räcker vanligen utmärkt för en grupp på upp till ungefär 25 individer.

  3. Kan man inte prova med att höja rösten först ordet och sedan sänka. Så brukar jag göra när jag har stojiga vuxna som håller på med övningsuppgifter och de ska sluta jobba.

  4. Kul att läsa ikapp lite! Att höja rösten är helt klart överskattat. Varken mina öron eller min röst gillar skrik och jag tycker att det är ganska respektlöst att skrika och gorma på eleverna. Det lär aldrig vinna deras respekt och utan elevernas respekt kommer man ingenstans. Harklingar är bra och konstpauser är det definitivt. Att byta plats i klassrummet kan funka också, det gör att eleverna behöver hålla sig vakna och hänga med. Varför inte gå igenom en uppgift längst bak. Alltid överraskar det någon.
    Om det ‘är tyst på mina lektioner? När det behövs.

    • =)

      Jag har en whiteboard i varje ände av klassrummet, det gör att det är helt naturligt att traska igenom klassrummet och omöjligt för någon att gömma sig längst bak, eftersom längst bak är relativt.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s