Kaos i trean

LRs presschef Zoran Alagic riktar min uppmärksamhet på en insändare i tidningen Bohuslänningen:

Om man betänker att det är en tredjeklass som beskrivs i insändaren, så kan man fråga sig hur det kommer att gå för dessa elever längre fram i skolan? Kommer de någonsin kunna hämta in den kunskap de missar nu?

Det låter ju helt förfärligt, vad står det egentligen i insändaren?

Jag kan bara säga att på grund av två pojkars beteende var det totalt omöjligt för läraren – som verkligen försökte – att bedriva någon form av undervisning. De två pojkarna brydde sig inte ett dugg om vad läraren sa.

De tog heller ingen notis om att jag fanns där. För övrigt var även jag nära att träffas av vindruvor som for genom salen i det vindruvekrig som utspelades.

Läraren försökte självklart tala pojkarna till rätta och bad upprepade gånger att de skulle sätta sig på sina platser med mera. Det enda som skedde var att läraren fick helt ofattbara svar, till exempel; ”Jag är inte din slav, jag gör som jag vill” och än värre.

Efter en stund blev de utkörda i korridoren men det blev bara ännu värre även i klassrummet därför att de båda pojkarna skrek och bankade på dörren – som läraren låst – och tog all uppmärksamhet från eleverna. Läraren försökte prata men ingen lyssnade.

När den chockade farfadern efter lektionen talade med läraren fick han beskedet att det enda skolan kunde göra var att tala med föräldrarna, och det hade de redan gjort, till ingen gagn. Jag förstår att farfadern blir lite skärrad, och jag förstår att LR lyfter insändaren.

Men uppriktigt talat, skolan kan och bör göra mycket mer än att tala med föräldrarna, även om detta givetvis också måste göras, och det bör skolan göra, omedelbums. Varken de två gossarna eller övriga elever far väl i den här situationen, och knappast läraren heller. Om detta kaos verkligen är så mycket vardag som farfaderns insändare antyder borde läraren få förstärkning i klassrummet så att både dessa två elever och övriga klassen kan få den uppmärksamhet de behöver. Lärarens ansvar är att säga till, rektors att sätta in resurser och följa upp och försäkra sig om att dessa är tillräckliga och kommunens ansvar i det hela är att punga ut, utan protester.

Och det borde samtliga representanter för lärarfack stötta i istället för att förfära sig och kackla skrämt om förlorad framtid. Eleverna är nio år, att döma ut dem som förlorade redan nu är rent ut sagt dumt.

Eller vad säger ni?

54 tankar om “Kaos i trean

  1. ”Om detta kaos verkligen är så mycket vardag som farfaderns insändare antyder borde läraren få förstärkning i klassrummet så att både dessa två elever och övriga klassen kan få den uppmärksamhet de behöver. Lärarens ansvar är att säga till, rektors att sätta in resurser och följa upp och försäkra sig om att dessa är tillräckliga och kommunens ansvar i det hela är att punga ut, utan protester.”

    LRr antar att bloggföreträdaren är insatt i arbetsförhållandena i skolvärlden! Det är absolut INTE så att rektor tillsätter resurs där det behövs, bara för att lärare påpekar det!
    Att villkoren för lärarens kunskapsförmedling skulle förbättras och att kvaliteten på undervisningen skulle höjas, väger ganska lätt i rektors värld!
    Rektor är anställd tjänsteman i en kunskapsföraktande organisation(kommunen alt. utbildningskoncern med vinstintresse) och är satt att prioritera ekonomi före allt annat!
    Relativt naivt att tro ngt annat!

    • Tack för din trevliga kommentar.

      Oavsett rektors och huvudmans personliga inställning till saker och ting så finns det lagar att följa, följs inte dessa begår skolan ett brott. Jag tar inte för givet att att alla läser och sätter sig in i hur lagar är formulerade, så jag citerar skollagens tredje kapitels åttonde paragraf där det sägs rent ut vem som har vilket ansvar i situationen:

      8 § Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.

      Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt.

      Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.

        • I verkligheten gäller lagen, men för att lagen ska ha verkan måste var och en göra sin del. Läraren måste påtala för rektor att behovet finns, samt dokumentera när och hur detta påtalades (det enklaste sättet att göra det är att påtala det i ett mail med mottagningsbevis, och sen spara mailet och mottagningskvittot, samt rektors svar etc), om inte läraren gör detta finns inga garantier för att rektor känner till problemet och känner inte rektor till problemet sätter inte rektor in några åtgärder.

          Det är verkligheten.

        • Haha!
          Tror du verkligen att läraren INTE upplyst om problemet? Det är ju det som görs i verkligheten, sedan skiter rektor i detta för hänsyn till andra intressen(än kvalitet och kunskapsinlärning)!
          Ska det ligga på läraren att dokumentera kommunikation med rektor utifall att rektor inte lever upp till sitt ansvar? Du tycker inte lärare har nog av dokumentationskrav på sig?

          Du verkar lagom världsfrånvänd! Rektorer kan ofta inte ens MBL och AML, hur tror du det står till med andra lagar?

          Jag tror att diskussionen får ta slut här, då du antagligen har en agenda!

        • Jag har ingen annan information i det här specifika fallet än jag redovisat i inlägget, jag vet inte hur rutinerna på skolan i fråga ser ut, jag vet inte vem läraren eller rektorn är (jag vill inte veta det heller, det är inte av allmänt intresse) utan kan bara utgå ifrån insändarens uppgift om att läraren sagt att skolans enda verktyg i fallet är att prata med föräldrarna.

          Jag föredrar att inte ‘tro’ och inte ‘ta för givet’ att ditt eller datt gjorts, utan utgår ifrån den information som finns tillgänglig.

          Ja, det ligger i lärarens intresse att dokumentera kommunikation med rektorn, eftersom detta är lärarens ansvar. Inte för att sätta dit rektorn i första hand, utan för att ha dokumenterat att läraren själv uppfyllt sitt ansvar.

          Ja, jag har en agenda som jag inte är särskilt hemlig med (du kommenterar på ett inlägg i min blogg, om du läser några fler inlägg kommer du att se att den är tydligt uttalad) – jag är helt enkelt ute efter att eleverna i svensk skola skall få den utbildning de har rätt till. Detta innebär att lärare, rektor, huvudman etc måste ta det ansvar de har tagit på sig när de tackat ja till respektive tjänst. Det går inte att rycka på axlarna och säga ‘h*n gör inte vad h*n ska göra, då kan jag skita i mitt ansvar också’.

  2. Du har ingen annan information i det här specifika fallet än du redovisat i inlägget som säger att skolan pratat med föräldrarna som inte bryr sig, du gjorde inte kopplingen att rektor förmodligen var inkopplad och informerad där????
    Som sagt sluta försvara den riktigt ansvarige här- skoledaren, genom att påstå att det är lärarens fel som inte följer lagen(idioti)!!!

    • Jag ber om ursäkt för att jag uttrycker mig så komplicerat att du helt missförstått mig, så tråkigt! Jag ska försöka förklara vad jag sagt med enklare ord:

      Jag läste om fallet i LR-bloggen. Där fanns en länk till insändaren. Jag klickade på länken och läste insändaren. I insändaren står att farfadern hade pratat med läraren. Läraren hade sagt till farfadern att det enda skolan kunde göra var att prata med föräldrarna. Det hade skolan gjort, sa läraren, skrev farfadern.

      Jag skrev inlägget för att berätta att skolan kan göra mer. Jag skrev att läraren ska prata med rektor. Det har kanske läraren gjort, kanske inte. Det vet jag inte. Jag skrev också att rektor ska sätta in resurser. Det är rektors ansvar. Det har kanske rektorn gjort, kanske inte. Det vet jag inte.

      Jag försvarar elevernas rätt till en skolvardag där de kan lära sig saker och ting. Att de inte har det är lärarens fel. Det är också rektorns fel. Och huvudmannens, om det nu är kommunen eller någon annan. Och föräldrarnas. Alla har sin del av ansvaret.

      Alla utom eleverna. De är nio år, och det är de vuxna som har ansvaret för att skolvardagen fungerar. Inte eleverna.

      Jag hoppas du förstår hur jag menar nu. Om inte, så är du välkommen att fråga igen, men läs igenom vad jag skrivit noga först.

  3. Det är knappast, som du säger, elevernas fel. Dock sitter läraren också fast i en kedja av dålig styrning av kunskapsuppdraget.

    Yttersta ansvaret har uppdragstagaren, huvudmannen, i de flesta fall kommuner eller utbildningskoncerner. Dessa har chefer anställda för att leda och fördela arbetet. Dessa har det ansvar du talar om, de har också den ekonomiska makten att utföra regleringar för att inte barn ska fara illa. Lärarna är i dagens skola en hunsad arbetskraft som halkar efter i löneläge om han kräver resurser, en arbetskraft vars villkor försämras för att huvudmannen ska kunna driva skola billigare och i vissa fall med vinst!

    Där har du problemet!

    • Det är definitivt inte elevernas fel, men om läraren sätter på sig en sådan offerkofta som du beskriver och hukar sig undan sin del av ansvaret blir det eleverna som får ta konsekvenserna.

  4. Min bedömning är att den beskrivna situationen är ganska ovanlig typ 1 en gång på 10 men att det samtidigt leder till att många elever kan få år av sin skoltid förstörda. Detta är ett slag i ansiktet på dessa elever och det är helt olagligt.

    Jag känner som dig LR radicals att allt som ens andas försvar av huvudmannen och skolans ledning är djupt upprörande. De borde ha en uppföljning som gör att de upptäcker sådant här även när läraren ljuger och försöker dölja situationen. De borde agera kraftfullt varje gång de upptäcker ens tendenser till det här.

    Morrica har i tidigare diskussioner om liknande frågor övertygat mig om att läraren ändå måste ta ett ansvar för att driva det här fram till en lösning och det räcker inte med att ha nämnt det för rektor. Samtalet ska dokumenteras noggrant och rektor ska vara medveten om denna dokumentation och att frågan inte är löst förrän problemet är löst.

  5. Om man bortser från begrepp som kultur och klimat, kan man förenkla diskussionen och eventuellt hamna i läraransvar.

    Det går dock inte att bortse från det kulturella kunskapsförakt som genomsyrar både kommunal som privata intressenters skola, kunskapsföraktet beror dock på olika saker!
    I kommunal sektor beror det på att när skolan kommunaliserades genomgick den också en metamorfos till att bli en barnvaktande enhet bestående av personal, från att ha varit en kunskapsskola med lärare. De privata sätter vinstintresset i det första rummet vilket innebär att god kvalitet för dem är god ekonomisk kvalitet(på svenska: störst verksamhet för minst pengar!) Tyvärr är ju den ideologin också härskande i landsting och kommun, genom att NPM har introducerats. Vilket ytterligare försämrar kunskapsförutsättningarna
    Arbetstagarna i skolan ses inte längre som suveräna experter på sitt område, utan lärare är ett allmänt kunskapsområde som inkorporerar allt från förskolelärare till gymnasielektor i biologi, där alla kan göra allt! perfekt för den barnvaktande uppgiften men knappast för kunskapsuppdraget!
    Den nya svaga ställningen försämras ytterligare genom den försämring av lärares villkor och lön som skett de senaste 30 åren, vilket skapat ett arbetsklimat som karaktäriseras den tysta arbetsplatsen. Inga krav, protester eller besvär gentemot arbetsgivare/rektor för då hamnar du i onåd vilket ger lägre lönepåslag samt sämre tjänstefördelning nästa läsår!!!
    Välkomna till verkligheten!

    • ”Välkommen till verkligheten”?

      Jag får intrycket av dina kommentarer att du gärna vill utge dig för att vara lärare, samtidigt som du hyser ett visst förakt för vad du uppfattar som den gängse synen på lärarrollen. Det tycks som en komplicerad position.

      Men lärare är inte fullt så hjälplösa som du vill ge intryck av, inte fullt så utsatta och inte fullt så synd om. Visst är det så att skolan hamnat väldigt fel när den bäddades in mellan vård och omsorg, och visst är det många som gärna vill att lärare ska fungerar som upphottade barnvakter. Det innebär inte att lärarna behöver ta på sig dessa roller.

      Om du hade jobbat som lärare hade du varit ansvarig för klimatet i ditt klassrum och elevernas säkerhet. Du hade, som Jan förklarar ovan, varit ansvarig för att anmäla behovet av extra resurser till rektorn. Du hade också varit ansvarig för att se till att din rapport dokumenterats. Till din hjälp hade du haft din fackliga representant och skollagen.

      Visst kan man känna sig både ensam och utsatt som lärare, men man ingår ofta i ett arbetslag och alltid i ett kollegium, och har dessutom både sitt fack och sin rektor att söka stöd hos.

  6. ”gärna vill utge dig för att vara lärare” haha!
    Har du hört talas om en organisation som heter LR, de ansluter endast behöriga lärare och studie- och yrkesvägledare!

    Lärarförbundet däremot ansluter alla möjliga, allt från rektorer till fritidspedagoger och obehöriga!

    Lustigt nog kallar LR radicals sig inte lärarförbundet radicals.

    Klart som korvspad att lärare ansvarar för studieklimatet i undervisningssituationen, så till den milda grad att om den är ohälsosam och läraren inte har resurs att åtgärda den tar skolan(rektor) till hjälp. Vad skolan sedan har för befogenheter diskuteras i artikeln detta handlar om! Att du som språkvetare(läste jag någonstans) fortfarande tror att läraren inte talat med rektor när han refererar till ”skolan” går mig förbi! En lärare i myndighetsposition bör inte prata om sig själv i tredje person, det vet du!

    • Jaha? Vill du nu antyda att du representerar Lärarnas Riksförbund? Det kan vara så att konsten att presentera sig som officiell, eller inofficiell, representant är ett område du skulle vinna på att utveckla.

      Förutom att jag i mitt inlägg kommenterar på en krönika från LRs hemsida vet jag inte varför du plötsligt drar in skillnaderna mellan två av de fackförbund som organiserar lärare, förklarar gärna hur du tänker där. Du antyder att du har insiderinformation om det aktuella ärendet, och tycks förvänta dig att jag ska dra slutsatser utifrån dessa. Jag tackar för förtroendet, men tvingas tyvärr göra dig besviken. Jag är mycket riktigt språkvetare. Inte tankeläsare.

      • Du diskuterar som en lärarförbundare/rektor därför påvisas skillnaden mellan förbunden. Att LRr förklarar vilka LR ansluter innebär att en med nicket LRr anrtingen är lärare eller SYVare. Så att som du skriva att LRr gärna vill framställa sig som lärare, verkar aningen oinsatt!
        Du hävdar att du är språkvetare men verkar väldigt okänslig för nyanser. Kan det vara så att du själv är rektor eller lärarförbundare?
        Detta skulle förklara din snara vinkling av fallet till att vara lärarens ansvar att organisationen fallerar, samt naturligtvis förklaringen till en viss nyansfattigdom.
        Men deppa inte, du har stort stod i dummedia med programmet Debatt och klass 9A som exempel, Du kan väl titta på debatt, där de försöker sätta IG på lärarkåren. Lyssna speciellt på politikerna(riks) samt några till och förstå vad de säger! Bl.a. att lärare ska få tid till att vara lärare, mer resurser riktade till undervisningen(mindre grupper), fortbildning för lärare. ökat stöd av rektor i lärarrollen(inte fler administrativa uppgifter) osv..
        Länk till debattprogrammet: http://svtplay.se/t/103450/debatt

        • Ah, välkommen tillbaka, det var ett tag sedan, jag blev nästan rädd att du hade gett upp hoppet om mig!

          Jag valde att inte dra några slutsatser utifrån ditt nick bland annat på grund av den aggressiva och aningen omogna ton du väljer i dina kommentarer. Den säger inte så mycket om dig, det är trots allt bara några kommentarer i en liten obetydlig blogg, men eftersom den är allt jag har att gå på så skapar den, är jag rädd, en viss bild av dig ändå, det är oundvikligt.

          Jag är lite nyfiken, du uttrycker dig på ett sätt som kan ge intrycket att lärarförbundare respektive rektor vore grova förolämpningar. Hur menar du då?

        • Omogen ton? LRr vill inte gå till personangrepp, men ……..!?!
          I den här typen av diskussion är inte lärarförbundare och rektorer några sanningsvittnen, då de har andra intressen än vad lärare har!
          Rektorer är(som LRr påpekat tidigare) inte intresserade av att ge läraren möjlighet att ”lyckas” med uppdraget av simpla ekonomiska skäl(positivt tolkat, ibland är det av brist på begåvning). Lärarförbundets största medlemsgrupp är inte lärare varför de ofta arbetar för att underlätta andra yrkesgruppers uppdrag på bekostnad av lärarnas möjlighet att göra ett bra jobb! Det finns otaliga exempel på organisationer(låg- och mellanstadier) där lärare får ta av planerings- och förberedelsetid för att täcka barngrupper när förskole- och fritidspersonal ska planera!
          Undrar just varför lärarförbundet är så mycket för införandet av bilaga 6(nedmontering av bilaga M och övergång till 40t-vecka) ute i kommunerna?
          Kan de tvinga lärarna att vara 40t på skolan, får de möjlighet till fler barnfria tider för dem själva!!!(jag vet! Jag svarade själv på min retoriska fråga, omoget?)

        • Och detta gäller generellt bland rektorer i landet, menar du?

          Jag hoppas du ursäktar att jag väljer att kommentera på bara en del av din kommentar, men det tycks mig som om orsakerna till att du använder lärareförbundare respektive rektor som invektiv skiljer sig en del, så jag tänkte att vi kan ta en i taget, vore det ok, tycker du?

          Får jag ställa en lite personlig fråga? Hur kan det komma sig att du skriver om dig själv i tredje person? Är det så att du talar för en grupp individer, eller är det kanske så att det bakom nicket LR radicals döljer sig flera personer, eller är det någon helt annan orsak? Du behöver inte alls svara, men det vore roligt om du ville berätta.

        • Det fanns ingen svarsmöjlighet på ditt senaste inlägg!
          Om du har tid och lust får du gärna besöka LR radicals blogg! Där kan du kanske se vilka drivkrafter som ligger bakom vissa uttryck!
          http://lrradicals.blogspot.com/

          Vad gäller rektorers tillkortakommande finns det såklart organisatoriska förklaringar! Det finns där likväl som i lärarkåren en problematik med vilka som idag väljer att bli rektorer, inte primus inter pares om man säger så! Så problemet är nog ganska generellt!
          När det gäller tredje person-valet så har det säkert att göra med självkänsla, absolut inte att det är en utbrytargrupp radikala inom LR. Där är nog LR radicals ganska ensam!
          Varför radikal inom LR, då? Det har under ganska lång tid varit så att de fackliga organisationerna som erbjuds oss lärare(med viss påverkansmöjlighet) har deltagit i det neoliberala angreppet på lärarkåren! Att arbetsgivaren gör detta är naturligtvis för att få den ekonomiska samt kvalitativa makten, kommunaliseringen och massakern på lärares arbetsvillkor har ju främst ekonomiska förtecken men även en del ideologiska(NPM). Att fackliga organisationer vikit ner sig sedan -89, kan bara tolkas som att en ideologisk samhörighet har funnits(LR är väl känt som liberalt). Lärarförbundet är som tidigare sagts intresserade i barnpassningssfären så för dem är den sociala arbetsgivaren kommunen perfekt(inget kunskapstjafs där inte).
          LRr har länge varit kritisk till hur LR agerat i dessa frågor, dock har rösten vägt för lite: Glädjande nog så börjar LR nu(senaste tiden) även rikta in sig på bra lärarvillkor och inte bara lön för mer arbete samt elevernas väl och ve!

        • Att det inte går att svara direkt på kommentaren utan man är tvungen att gå upp en nivå för att finna en replyknapp beror på antalet nivåer jag valt. Det finns fler, för en som så önskar, men jag upplever att kommentarerna blir mer lättlästa om de har en viss kolumnbredd.

          Eftersom du ser det som ett generellt problem vore det intressant att höra mer om hur problemet ser ut, i dina ögon. Skulle du vilja berätta lite?

          Det är trevligt att du berättar lite mer om vem du är, jag ska titta in i din blogg lite senare när jag har tid att faktiskt titta runt lite. Jag skulle dock vilja be dig att inte använda fullt så många utropstecken, om det vore ok, ett så frekvent bruk av utropstecken som i ditt senaste inlägg ger mig ett intryck av att du skriker snarare än pratar och det kan bli lite påfrestande i längden.

        • Får ursäkta utropstecknen, vet inte var det kom ifrån. Kanske en gammal barrikadattityd slår igenom.

          Rektorers tillkortakommanden beror som sagt på dels organisatoriska faktorer. Ta dagens rektorsuppdrag och jämför den med gårdagens, så ska du finna att rektor gått från pedagogisk medarbetare med huvudansvar till arbetsgivare på mellannivå med ekonomiskt ansvar först och främst. Detta har rektorer anammat och tar inte pedagogisk diskussion i andra fall än då det gäller mer elever och fler undervisningstimmar. Att ta ett pedagogiskt/kvalitativt ansvar för verksamheten rimmar dåligt med den NPM-kultur som är förhärskande. Karriärvägen i kommunen går via att hålla budget inte att ha hög kvalitet.
          Detta gör att de lärare som tidigare kunde bli rektorer som ett pedagogiskt karriärsteg inte ser det som alternativ längre, de som ser en karriärväg i rektorsjobb idag är ofta unga(dumma) och har fel utbildning(förskollärare i skola och gymnasium). Dessa kadrer av förståsigpåare är lätta byten i kommunernas interna ledarutbildningar, där de ganska snabbt får lära sig utbildning inte är någon stor grej det viktiga är att hålla nere lönerna och höja effektiviteten(den ekonomiska).

        • No worries, ibland upptäcker man inte hur man själv uttrycker sig förrän någon påpekar det, det gäller oss alla.

          Nu förstår jag precis hur du menar när det gäller rektorer! Problemet är, om jag förstått dig rätt, inte personerna som sådana, utan förändringarna i uppdraget och från vilka bakgrunder de rekryteras, och jag håller med dig. En bakgrund som personalansvarig inom t ex IKEA eller Toyota har säkert sina fördelar i det rent personaladministrativa, men gör det svårt för rektorn i fråga att faktiskt sköta det som rimligen borde vara det viktigaste – det pedagogiska ledarskapet.

          Tack för tydliggörandet!

          Så var det det där med läraförbundare, skulle du vilja förtydliga hur du menar där också? Jag är lite tjatig, men jag tycker det är så oändligt mycket mer givande att diskutera med någon när jag faktiskt förstår vad det är personen i fråga menar.

        • När skolan utsattes för NPM-kulturen minskade möjligheten att behålla kvalitet i undervisningen.

          Lärarförbundet har som en spridd medlemskader. De ansluter bl.a. rektorer, bara där ser man ju en intressekonflikt. De ansluter också förskollärare, fritidspedagoger och obehöriga, så i det förbundet är lärarna i minoritet. Det får som konsekvens att lärarfientligheten är ganska stor inom gruppen, de arbetar främst för att deras stora grupper ska få det bättre på lärarnas bekostnad.
          Att de sedan angriper lärares yrkesutövning och möjlighet till kvalitet i undervisningen genom att kollegialt kräva att lärare ska täcka för andra yrkesgruppers planerande är ett fult spel(åtminstone fackligt).

          Detta personifieras av deras ledares uttalande efter senaste avtalsförhandlingen där hon sa: ”-Nu har vi(lf) ordnat mer pengar till lärarna”(sic!). Alltså att de hade sålt ut bilaga M mot att få arbeta 40t-vecka mot 1500 kr mer i lön.

          Varför man som lärare är medlem i lärarförbundet, som i mångt och mycket motarbetar möjligheten till kvalitet i skolan, är en gåta. Antagligen ligger det en gammal ideologisk hund begraven här. Schablonen är nog att Lärarförbundet är med i TCO och är rött, LR är med i SACO och är liberalt.
          Nu är ju bevisligen inte alla medlemmar i LR liberala, så antagligen är inte alla lärarförbundare kommunister heller. Dock är nog ideologin avgörande för de lärare som väljer lf.!

        • Det är en rätt god idé att förklara förkortningar och begrepp även i kommentarer till inlägg. Man vet aldrig vem den tyste läsaren är, men det är hövligt och enkelt att lägga in en länk till t ex Wikipedia när man använder förkortningar som inte alltid är självklara för alla, som t ex NPM.

          Frågan om varför enskilda medlemmar väljer ett förbund före ett annat kan nog ha lika många svar som enskilda medlemmar, personligen föredrar jag att inte lägga någon värdering i det så länge jag inte faktiskt vet varför personen valt det förbund personen valt. Eller helt enkelt valt att inte vara med i något förbund, den varianten finns också.

          Låt mig se här om jag hänger med, du använde alltså lärarförbundare som ett invektiv på grund av att du ser det förbundet som så spretigt att det egentligen inte alls arbetar för lärare, trots att det i namnet antyds att så skulle vara fallet? De seglar helt enkelt under falsk flagg? Har jag förstått dig rätt?

  7. Det är som alltid intressant att följa din tankegång Morrica men det går att tolka dig som att du försvarar att huvudman och skolledning inte gör något åt en situation som är ytterst katastrofal för eleverna. Det tror jag inte du vill uppnå. Kan du förklara din syn på hur huvudman och skolledning bör hantera en situation som denna? Vilket ansvar borde ta?

  8. Jag tolkar din tanke som att både lärare och föräldrar har möjlighet att kontakta tillsynsmyndigheten om de tycker att skolledning agerar för lamt och inte skapar studiero.

    Ligger det här också en tanke om att lärare har ansvar att anmäla en sådan här situation?och i så fall borde det vara naturligt att ta hjälp av facket för att åstadkomma det? Ska det här eventuellt drivas en nivå till med stämning inför domstol, då skolan begår lagbrott?

    • Bravo, Jan, det gläder mig att du faktiskt läste inlägget!

      Jag vet inte om det är smickrande att du jämställer mig med en myndighet, men faktum är att tankarna i lagen inte är mina. Jag är överhuvudtaget inte konsulterad.

      • Hmmmm ämbetsman Morrica, frågan är om inte exempelvis elevombudsmannen skulle ha nytta av dina tjänster. 😉 Ditt bidrag var dock egentligen bara att lyfta fram att så här kan vi se på vad lagen säger. Att läsa fram det jag läste i lagen är verkligen inte någon självklarhet för alla lärare och jag funderar på att stämma av med någon jurist på LR om det är så den ska tolkas.

        PS. Jag avgränsade vad jag ansåg vara ditt bidrag ganska kraftigt men uttrycket bara är ändå inte riktigt rätt för dina tankar skulle nog fortfarande kunna betraktas som kreativa.

  9. Utdrag ur mailkonversation med LR:

    Jan:
    Insändaren om kaoset i trean (se länk nedan) startade en bred diskussion om skolledningar och huvudmän som står helt handfallna inför situationer som gör att hela klasser får uppleva helt värdelös undervisning under lång tid.

    Det dök upp en fråga kring lärares ansvar och vad vi borde göra och någon hade luskat lite i nya skollagen och hävdade att vi borde anmäla alla sådana här fall till skolinspektionen eller till och med stämma skolan inför domstol. Hur ser LR juridiskt på denna inställning? Kan man få hjälp av LR för att driva en sådan här sak?

    LR representant:
    Det du efterfrågar är ‘typ’ Lex Sarah för skolan. Det finns ännu inte, men Jan Björklund har talat om att den möjligheten ska införas. Vi har inga uppgifter om när det är på gång. TYVÄRR!

    fortsättning följer ….. hoppas jag, svaret var inte riktigt tillfredställande.

    • Det är bra att du forskar och tar reda på vilket ansvar en lärare faktiskt har. Nästa steg torde alltså vara att du vänder dig till utbildningsdepartementet för att höra vad som eventuellt är på gång, stämmer det?

      Bra jobbat, Jan, fortsätt så!

  10. Fortsättningen …

    Hej igen Jan!
    Nej, länken fungerar inte (e-breven skickas ju genom en server på LR, kanske är det som fallerar) Jag har förstått din frågeställningen ändå och måste svara att det vanliga rättsväsendet ju sysslar med handlingar som kan innebära brott mot Brottsbalken. Den frågan du aktualiserar – att elever inte får undervisning – hör inte hemma där. Lärarnas Rikförbund hanterar frågor som gäller lärarnas arbetsvillkor och arbetsförhållanden, inte elevernas brist på undervisning (ja, det låter märkligt, men så är det). Lärare kan påtala brister till skolledningen som ju ansvarar för både elevernas utbildning och arbetsmiljö OCH lärarnas arbetsmiljö. Än så länge kan sedan endast föräldrar/vårdnadshavare anmäla missförhållanden till Skolinspektionen.
    Det ska bli intressant att följa hur man kommer att hantera situationen i Kävlinge, där ju Jan Björklund t.o.m. sagt att staten kanske måste ta över ansvaret för skolan. Det vore väl något, tycker undertecknad som stod utanför riksdagshuset när beslutet om kommunaliseringen togs i december 1989.
    Med vänlig hälsning
    Lisbeth Lindman
    P.S. Det finns absolut inte någon glädje i att konstatera att vi hade rätt den gången 1989, så mycket skada har det inneburit, som vi och alla berörda elever kunde ha sluppit. D.S.

    • Det här klarlägger att det ännu inte finns något juridiskt ansvar för en lärare att anmäla eller lyfta skolfrågor annat än till närmaste chef. Även om det är en svår frågeställning där jag inte känner mig 100% säker lutar jag dock åt att det kan finnas ett moraliskt ansvar för lärare att göra det ändå.

      Kombinationen av att man ska hålla föräldrar vårdnadshavare informerade om barnets skolsituation och att dessa kan anmäla missförhållanden till skolinspektionen innebär en öppning för att redan nu åstadkomma något. Det känns som en ytterst farofylld väg förstås men jag har ju i flera inlägg hävdat att lärare behöver vara kaxigare och modigare. Ingen ska dock vara arrogant och göra det här utan en gedigen analys av situationen och mycket rådfrågande.

      • Jan, jag vet att du har lite svårt med nyanserna ibland, så jag ska försöka uttrycka mig så tydligt jag kan:

        Enligt insändaren hävde läraren att det enda skolan KUNDE göra var att prata med föräldrarna. Jag påpekade att skolan KAN göra mer.

        Det betyder att skolan har befogenheter de inte använt sig av, enligt den information vi får i insändaren.

        Förstår du?

        • Ja den bilden fick jag också av situationen i tredjeklassen men jag upplevde att du tyckte jag var lite för snabb att dra slutsatsen att skolledningen misskötte sig. Nu har jag ägnat mig åt att fundera kring lärarens agerande för han verkade så uppgivet accepterande av den ohållbara situationen. Beror det på att han egentligen accepterar den bristande studieron och väljer det lättaste sättet att tackla farfadern eller beror det på att han antingen är omedveten om skolans möjligheter eller tycker rektorn är för orubblig i sin syn på att inte göra mer.

        • Hos Anne-Marie Körling finns det en kommentar av Maria som berättar att hon sagt nej till en förälders önskemål om att styra upp undervisningen. Vem bedömer vad som är en rimlig nivå av studiero?

        • Ja, du missförstår ofta vad det är jag skriver, jag har ett område att jobba på där, måste lära mig att formulera mig noggrannare även i kommentarer. Tack för påminnelsen.

          Jag tänker överhuvudtaget inte spekulera i lärarens grund för att säga det han eventuellt sa, inte när det enda vi har att gå på är en uppskärrad farfars upprörda insändare i en lokaltidning, och jag rekommenderar dig att göra detsamma.

          Att metakommentera länklöst är inget bra sätt att prata om saker och ting. Det är både ohövligt och exkluderande, var snäll och låt bli det.

        • Bra att du förklarar vad du menar med att metakommentera. Självklart kommer jag då att respektera din uppfattning om detta på din blogg och när vi diskuterar.

          Jag har inte några åsikter om den enskilde läraren i detta exempel men upplever att en diskussion inte blir riktigt nära att hitta lösningar förrän man pratar konkret om individers beslut. Jag funderar en hel del kring olika lärares bedömningar och drivkrafter när de möter en sådan här svår situation för att förstå mer kring vilka olika handlingsalternativ det finns och hur vi hittar lösningar. I fortsättningen ska jag vara mycket tydligare med att diskutera fiktiva individers beslut.

        • Det finns ingen som helst möjlighet att hitta någon lösning i den här diskussionen. Det finns inte tillräckligt mycket information om lärarens ställningstagande – det enda som finns är en upprörd farfaders insändare och ett blogginlägg från en enstaka fackrepresentant. Vi vet inte om det gick till som farfadern beskrev det, vi vet inte om han överdriver, om detta var en engångsföreteelse eller ett mönster, om skolan satt in åtgärder som läraren inte ville diskutera med något annat barns farfar. Vi vet inget alls, det enda vi vet är att farfadern reagerade, och att LRs representant istället för att prata om vilka möjligheter läraren faktiskt har i en sån här situation valde att förfasa sig.

          Mer vet vi inte. Allt annat är lösa spekulationer.

  11. Jag upplever inte att Zoran dömer ut elevernas framtid utan att han lyfter upp något som är oerhört viktigt. Undervisning som fallerar och elever som inte får rätt stöttning får med sig en tung börda som kommer hämma dem genom hela livet. Insändaren kan ju vara oerhört färgad och jag väljer istället en hypotetisk situation där jag vet att många liknande existerar i verkligheten. Lärarens kompetens räcker inte till utan några elever kan förstöra undervisningen för hela klassen. Jag hävdar att det finns en stor andel av både de som stör och de som blir störda som får med sig ett livslångt handikapp pga att siuationen får pågå allt för länge. Icke åtgärdade problemsituationer är en viktig anledning till skolans kris.

  12. Pingback: Lös skolproblem | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg

  13. Intressant! Självklart har lärare ett ansvar. Lika självklart finns det också en gräns för detta ansvar. Lika viktigt som att man tar sin del av ansvaret är att man inte tar det som är någon annans. Mycket intressant och viktigt att Jan och Morrica också luskar i var det juridiska ansvaret finns. Men om inget annat kan man också gå till Lärares yrkesetik:

    ”Lärare förbinder sig i sin yrkesutövning ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt.” är ett ansvar för lärare enligt Lärares yrkesetik (www.lararesyrkesetik.se) som alla medlemmar i LR och Lärarförbundet genom den demokratiska representationsprocessen ställt sig bakom. Och på farfaderns beskrivning (som ju är det enda vi har att gå på, detta är inte vetenskap) låter det ju spontant inte som elevernas kunskapstillväxt blir särskilt väl tillgodosedd i det klassrum farfadern beskriver (hur väl den beskrivningen stämmer är förstås en annan fråga som vi endast kan spekulera i).

    För mig innebär ansvaret för kunskapstillväxten att det gäller att försöka göra vad som göras kan med de elever jag tilldelats ansvar för inom de ramar jag tilldelats ansvar. Om det inte går att komma tillrätta med störande elever (få saker få mig att reagera lika kraftigt som barn som fått för sig ”Du bestämmer inte över mig”, uttalanden som dessa renderar alltid i en tydlig spontanlektion i ”Jag bestämmer faktiskt över dig i stor utsträckning mellan klockan 8 och 13.30, måndag till fredag”) har jag ett ansvar att inte mörka frågan utan föra den vidare till skolledningen och elevhälsan. Om jag inte får gehör där har jag ett ansvar – gentemot mig själv och alla barn i klassen, såväl de som stör och de som blir störda, att på något sätt gå vidare. Det kan exempelvis handla om tydlighet gentemot föräldrar, att gå samman med kollegiet och driva frågan, en facklig process, anmälan till arbetsmiljöverket, krav att politiker och chefer besöker verksamheten, konkret plan tillsammans med fritidspedagog och elevhälsa, insändare i tidningen eller till slut genom att säga upp mig (lärarbyten brukar med tiden få de mest lugna föräldrar att vakna, jag har även ett ansvar mot mig själv – få yrken har så hög risk för utmattningsdepression som läraryrket och jag vill inte hamna där).

    En fundering kring insändaren och det juridiska läget är hur läraren kan anses ta sin del av tillsynsplikten för de elever som är utelåsta från lektion.

    Sedan finns det ju också en yttre gräns för mitt ansvar – och lika viktigt som att jag tar min del av ansvaret måste politikerna ta sitt ansvar för situationen genom att stifta lagar och förordningar som bidrar till att ge möjlighet för kunskapstillväxt (där möjligheter till arbetsro är en given ingrediens), tillskjuta resurser, inrätta lämpliga uppföljnings- och kvalitetssäkringssystem mm. Jag tror jag ska få till ett blogginlägg om detta idag.

  14. Pingback: Lärarledarskapet och Superpedagogen « Välkommen till verkligheten

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s