eller ‘mello‘ som man tycks säga om man är insatt. Ett bidrag stack ut, den väna älvan i vit klänning som med spröd visröst sjöng om kvinnomisshandel fick, till skillnad från övriga bidrag, min fulla uppmärksamhet. Kontrasten mellan hennes utseende, den mjuka melodin och det brutala budskapet i texten var vass som skärvorna från ett trasig glasbord. Jag har förstått att det inte är riktigt comme il faut att spela de låtar som fortfarande är kvar i loppet, så jag nöjer mig med att länka till hennes sida (klicka på bilden så kommer ni dit)
.
.
Mats lär mig, inför nästa helg, att det blir roligare om man följer Twitterflödet medan man tittar. Hashtag #mel2011. Det känns betryggande att ha en Vergilius som visar vägen.
Jag tänker att vid en äkta pseudohändelse är reaktionerna mer spännande än avsikterna!
Det ligger det mycket i