Det kanske är så att det inte finns några lätta lösningar

suckar rektorn på den skola där tv-serien 9A utspelar sig. Hon har precis haft ett samtal med ”superpedagogen” Stavros Louca och ställts till svars dels för att NO-läraren Malin (har hon inget efternamn, eller är det bara jag som är fasligt ouppmärksam?) faktiskt inte kan fysik, inte är behörig i fysik men satts att undervisa i fysik i alla fall; dels för att lärarna på skolan inte slagit larm till henne om att åtgärder borde satts in för eleven med tydliga matematiksvårigheter.

Och det har hon ju helt rätt i. Det finns inga lätta, billiga, mirakulösa quick-fix-lösningar att sätta in, men lösningar finns det.

I de första avsnitten av serien irriterade jag mig i hög grad på det dramaturgiska upplägget, det var mycket bad cop – good cop, det var mycket show och lite förklaringar vilket ledde till att man som tittare ofta frågade sig varför de gjorde vad de gjorde, och vad de tänkte sig uppnå med detta, men de tar sig. Vi får mer och mer information om varför de gör vad de gör, vi får ta del av hur de tänker och framför allt lyfts fokuset på elevens lärande fram allt tydligare för varje avsnitt som går.

Och det är viktigt. Har vi inte elevernas lärande i fokus så har vi inte mycket till skola.

Advertisements

37 thoughts on “Det kanske är så att det inte finns några lätta lösningar

  1. Osedd elev! men jag tycker att skolan andas nonchalans. Rektorn med den obehöriga fysikläraren vilka signaler har hon skickat ut om att hon verkligen är intresserad av att höra talas om problem. Det är fascinerande vilket genomslag en ledare har och hur dennes uppträdande får genomslag på ett oerhört starkt sätt. Det är förstås lite som att göra som du gör och inte som du säger men ….. Lite hopp kan jag också känna i att bra ledare kan få många att följa bra exempel men sen kan jag samtidigt bli irriterad på oss lärare och citera Malin Siwe ”tänka själva tänka kritiskt”. En rektor som nonchalerar elevernas kunskaper borde få det hett om öronen.

      • En rektor ska leda genom ett bra exempel och om h*n nöjer sig med obehöriga, inte löser problem och vill ha lätta lösningar så skickar h*n ut budskapet härma mig och får en skola med dåligt totalt ansvarstagande

        • Aha.

          Finns det en möjlighet att rektorn kanske inte nöjer sig, men inte riktigt vet hur h*n ska kunna ändra på situationen? Jag undrar lite över det du skrev om lärare i slutet av den första kommentaren också? Hur menar du där?

        • Vi lärare ska inte nöja oss med att ledarskapet är för dåligt och att eleverna får sitta i kläm när saker faller mellan stolarna. Vi ska se till att rektor får reda på eller snabbt tar reda på hur man ska lösa problemsituationer. Vi ska inte sitta lugnt i båten när saker åtgärdas för lite.

          Att inte veta hur man ska ändra ska vara ett kortvarigt tillstånd för den som inte nöjer sig.

  2. Ja Morrica, helt namn mot förnamn, superpedagog mot lärare som blir uthängd för att kvacka i ett ämne hon inte är behörig i . Något som för övrigt är absolut vardagsmat på svenska grundskolor och som ju faktiskt är åtgärdat från och med 1 augusti.

    • Hur man använder någons namn är jätteviktigt, det talar tydligare än alla titlar i världen om vilken plats i hierarkin personen har. Jag upplevde dock att ansvaret för att en lärare placerats som undervisande i ett ämne h*n inte har behörighet i lades där det ska ligga: på rektorn, väldigt tydligt, tillsammans med ansvaret för att eleven med matematiksvårigheter inte fått adekvat hjälp.

      Men hur är det nu, är det här programmet inspelat detta läsår eller det förra? Med tanke på vad som händer med lagar och förordningar just nu är det ju faktiskt ganska relevant, och bör, som du helt klokt gör, lyftas fram i debatten.

      • Det får vi se, de där slutvinjetterna luras ibland har jag noterat. Något som får stor plats där blinkar förbi på en kvarts sekund i själva programmet.

        • Jag diskuterar vad vi kan informera om i mitt Newsmill-inlägg ”Skolan måste ha elevfokus”. Jag tror att tiden är mogen för att trycka på hårdare mot rektor om det som inte är bra. Samhällsklimatet tillåter det bättre nu.

          Den hårdaste kampen tror jag kommer stå kring kommunernas önskan om att välja ja-sägare till rektorer och byta ut dem som står upp mot dem. Här måste vi lärare sluta upp bakom de starka rektorerna och ta hjälp av media för att hindra alla sådana tendenser.

        • Jag är ledsen, Jan, jag uttryckte mig lite otydligt igen. Jag skulle vilja veta hur du menar att lärare skall gå till väga för att få föräldrar att använd sig av de möjligheter de har för att påverka hur skolpolitiken förs i kommunerna? Ska det hållas föräldrarmöten och informera, ska lärare vädja, förklara att det handlar om barnens skolvardag? Rent konkret, hur menar du att det ska gå till när du skriver att föräldrarna ska fungera som murbräcka?

        • Jag tror egentligen inte det är så svårt utan första steget är att sluta vara fredsmäklare när föräldrar är arga över pedagogiska brister. Sen tror jag min artikel och liknande artiklar kan förse föräldrar med information. Kanske borde vi ta initiativet till en informationssite för föräldrar som ser brister i sina barns skolgång.

          Det är ofta föräldrar är oerhört upprörda så det är bara att släppa loss de känslorna.

        • Släppa lös föräldrarna som en flock arga hundar, ungefär? En riskfylld taktik, en arg hundflock är väldigt svår att styra och vänder sig rätt som det är mot den som släppte dem. Och det var väl inte tanken?

          Vi har pratat om det här med metakommenterande tidigare, inte sant? Ta inte för givet att de som läser diskussionen här har läst din lilla text, utan säg vad du vill säga istället, det är hövligare mot de tysta läsarna.

        • Jag gör en tydlig referens till artikeln jag menar en kommentar tidigare. Höjer du inte ribban kring stringens och att inte metakommentera lite väl högt nu? Jag gör i och för sig gärna reklam för min artikel på NewsmillSkolan måste ha elevfokus men är det inte en risk att flytet i diskussionen försämras.

          Jag håller med om att taktiken är farlig men nu är det minst 20 år där grava skolproblem och underfungerande obehöriga lärare fått förstöra för eleverna och jag känner att nu får vi vända på svenska skolskutan.

        • Säg mig, vad är det du föreställer dig finns att vinna på den här sortens strategi? Att få ‘politikerna att svettas’ låter mer som hämnd än strategi, så var snäll och berätta vad som är syftet med svettandet.

          Och jag håller med dig, att nämna sina egna texter titt som tätt liknar lite googleklättrande och får samtalet att halta, men om man ändå använder strategin bör man vara hövlig och länka.

        • Artikeln belyser exakt det den här diskussionen tar upp och det är mycket möda i att formulera allt en gång till så det är därför den dyker upp. Jag redogör i början av artikeln utförligt för vilka typer av situationer jag vill rätta till med att ge föräldrarna kraft. Det finns verkligen oerhörda mängder exempel där en helt ohållbar situation där någon med för låg kompetens inte kommer att klara att ge eleverna det som de har rätt till enligt lagen medan rektor och huvudman bara låter det fortsätta så. Rektorer ska inte komma undan med lätta lösningar och absolut inte huvudmannen. Det är dags att huvudman tar ansvar för det som de vill ha ansvar för. Huvudman är lika med den som har huvudansvar!

        • I slutändan är det en lärare som ror situationen i hamn som det alltid har varit. Det viktigaste ansvaret hamnar alltid hos läraren, ett ansvar som får många lärare att bli utbrända då ansvaret är stort. Inte mer än rimligt att huvudman/huvudansvarig ska se till så att förutsättningarna för att lyckas finns där.

          Aktiva föräldrar innebär förstås ett ännu större tryck på lärarkåren men vi måste understödja det för elevernas skull.

        • Skulle du kunna vara lite mer konkret den här gången, tror du? Vad består lärarens ansvar i? Vad menar du med den blomstrande liknelsen, vad är det exakt läraren ska ro i hamn, och till vilken hamn? Berätta, det vore intressant att höra.

        • Jag har exempelvis en kollega som när rektor skärpte sig och tog in en behörig lärare så arbetade han 50 timmar i veckan en höst för att den nyanställde skulle lära sig de viktiga fysiklaborationerna. Fackligt sett ett vansinnigt agerande men eleverna är viktigast för många av oss och vi är många som ger gratis extralektioner till elever med problem etc. Du har ju varit verksam i skolans värld länge, har du helt missat alla de som bjuder på de där extra timmarna trots att de redan gör 45 timmarsveckor. Ser du inte alls vilket ansvar så många lärare redan tar?

        • Jag menar att lärare tar en oerhörd massa ansvar som det är och att i slutänden så löses svåra skolproblem ofta genom att lärare får göra stora personliga uppoffringar.

          Jag tror att vi är tillbaka i den fråga där vi alltid har en skiljelinje och ser inget möjligheter att förtydliga mig annat än genom att upprepa mig. Jag citerar därför Helena von Schantz ””Sverige har jävligt mycket bättre lärare än landet förtjänar“ och avslutar debatten.

  3. Ping: Hur många timmar obetald arbetstid per vecka är rimligt? « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s