Ingen returbiljett

Socialdemokraternas kongress närmar sig, och nu ställer även partisekreterare Baylan sin plats till förfogande, berättar Aftonbladet. SvD framhåller också, som Aftonbladet, hur det stora problemet för socialdemokratin är att de försöker besvara dagens frågor med gårdagens svar.

Trots dessa förändringar i det svenska samhället, där alltfler bodde i egnahem, eller i bostadsrätter, arbetade i manschettyrken och upptogs av aktiesparande och låneekonomi, fortsatte socialdemokratin att bygga vidare på berättelsen om folkhemmet. När nya frågor ryckte in på den politiska scenen, som miljön och den snabbt ökande invandringen, sökte man möta dem med smärre justeringar i folkhemstanken och vägrade att förstå att denna berättelse långsamt var på väg att dö.

Det är viktigt att veta var man kommer ifrån, och genom att dra nytta av de erfarenheter andra människor redan gjort slipper man ta en del smällar själv. Klart praktiskt. Men det går inte att leva i det förflutna, hur idylliskt och välbekant, tryggt och enkelt det än verkar. Socialdemokraterna, med sin tunga position som det största oppositionspartiet, måste acceptera att dagens frågor besvaras med dagens svar.

Plura skriver en hel del klokt i sin betraktelse kring artikeln. Han berättar om sin egen erfarenhet som klassresenär, om sin tacksamhet mot det socialdemokratiska folkhemmet, men hur han samtidigt ”Förvånas över att insikten saknats att får du biljetten till klassresan finns det ingen returbiljett till den verklighet du kom ifrån” och det ligger mycket i det han skriver. Inte bara på samhällsnivå, det samma gäller på individnivå. Det är en av orsakerna till att även mycket begåvade elever ibland väljer att inte söka vidare, trots att de trivs med att studera. Det är en av orsakerna till att det finns superbegåvade elever i skolan, företrädesvis flickor men en och annan pojke, som mörkar sin begåvning och sitt intresse. De vet att det inte finns någon returbiljett, och de vet att risken finns att man står väldigt ensam en stund när man klivit av på den där stationen någonstans i en annan värld.

Det är synd, väldigt synd. Samhället hade vunnit mycket på att dessa unga människor studerade vidare. Plura igen:

All kunskapshöjning hos befolkningen innebär ett avståndstagande från de färdiga och packeterade lösningar som den styrande klassen har. Det gäller både i frireligiösa som politikska organisationer. När samhällets medborgare får en mer ifrågasättande hållning till etablerade sanningar ökar också individualismen och där med ett minder behov av kollektivet.

Och vet ni vad? Det går att komma tillbaka till skolan när man tröttnat på att mörka. Hvi har ljus så det räcker till många.

.

6 tankar om “Ingen returbiljett

  1. Spännande funderingar du har Morrica.

    Det slog mig när jag läste artikeln idag att det vi pratar om i skolans värld kanske beror på institutionernas oförmåga att definiera om sitt uppdrag från ett överhetstänkande till ett individtänkande.

    Tycker det lyser igenom i synen på det fria skolvalet.

    Tack för din vidareutveckling av mina tankar.

    • Det kan mycket väl vara en av orsakerna, det är svårt att förstå att man behöver se annorlunda på sin egen position, och ännu svårare att göra det.

  2. Ett mycket intressant och tänkvärt inlägg. Tack, Morrica. Jag har haft elever som älskar att lära sig, men som inte kan unna sig lyxen av ett högre betyg än G just för att de inte vill sticka ut och sticka vidare. Slutklämmen skriver jag också under helhjärtat. Jag gillar inte när dörren till komvux blir smalare. Det ska aldrig vara för sent att spotta i nävarna och ta tag i sin framtid.

    • Tack själv!

      Det skär i mitt lärarhjärta att se elever som beskär sig själv till mindre än en lingonkvist när de skulle kunna utvecklas till ett formidabelt träd med kronan högt uppe i solljuset, som krymper sig för att passa in i en mall som för länge sedan är alltför trång.

      Komvux får göra hur de vill med sina dörrar, våra står lika välkomnande öppna som de gjort i mer än 140 år nu.

  3. Vad är det som händer när vi löser den där biljetten? Jag möter många studenter som har bestämt sig för att det är dags att ta tag i sina liv och ofta har de hunnit vara med om en del innan de väljer att läsa vidare.

    Lite vid sidan om är det en av de allra underbaraste och meningslösaste rockvideofilmer jag vet. Jag älskar sättet att ge efter för alla infall och sedan klippa ihop dem lite sådär på känn. Banbrytande!

    • Vad händer när en individ bryter upp från det sammanhang h*n fötts in i, vill mer, längtar ut, reser sig och går och lämnar torvan bakom sig? Hur reagerar de som blir kvar? Det är inte alls ovanligt att det blir tal om hur personen som bröt upp förhäver sig, tror h*n blivit något, ser sig som finare.

      Men jag anar en skiftning i kulören, en vag ljusning vid horisonten. Det tycks som om denna gammaldags, folkhemska missunnsamhet utmanas av förortsföräldrars stolthet när barnen lyckas ta sig vidare.

      Kanske finns det hopp om ett samhälle där även akademisk talang uppmuntras?

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s