Pannstämplande

Jag skulle önska att både lärare och föräldrar slutar upp att orera om stämplade pannor i betygsdebatten.

Betyg berättar vilken kunskapsnivå den betygssatta personen uppvisat vid betygstillfället. Om personen har uppvisat tillräckligt mycket kunskap för att antas på önskad utbildning är betyget ett kvitto på detta och ger, om denne så önskar, personen en möjlighet att komma vidare till nästa nivå. Det är ingen garanti, men det ger en möjlighet. Det är allt.

Det borde vara allt.

Det borde tillåtas vara allt. Betyg är trots allt ingen livstidsdom, det säger inget om personens utvecklingspotential, charm, personlighet, framtida möjligheter eller studieförmåga. Men istället blandar man in en massa känslor, man lägger en väldigt massa värderingar i de olika betygen och talar högt om hur de ‘stämplar eleverna i pannan med en bokstav’. Som om det syntes på utsidan vilka betyg personen erövrat. Som om det gjorde personen bättre eller sämre, relativt eller absolut. Man ojar sig över hur stressade elever blir över betygssättning, och man gör stor affär av vilket resultat eleven fått på prov och vilket delbetyg denne fått på enskilda uppgifter.

Man pratar om summativ och formativ bedömning som vore de ömsesidigt repellerande, fenomen som stöter bort varandra, istället för kompletterande, två sidor av samma mynt, yin och yang.

Unga människor hör detta. Små krukor har också öron, vet ni, och de är inte dummare än att de noterar vilken ångest som ligger bakom uttryck som ‘stämpla en bokstav i pannan’. De är receptiva, de där unga människorna, och de upplever att den där bokstaven är ödesdiger. Den avgör inte bara vilka utbildningsvägar man kommer att kunna välja bland i framtiden, den avgör Vem Man Blir. Den avgör om föräldrarna och lärarna kommer att titta på en med värme och stolthet i blicken, eller om de blickar man får kommer att vara fyllda med sorg och förtvivlan.

Det är svårare att lära sig saker under en sådan press.

Vore det möjligt, tror ni, att vi lämnar våra egna känslor inför betygen därhän i debatten, och lämnar värderandet därhän? Känsloutbrotten drabbar barnen, inte systemet, och det är direkt kontraproduktivt.

8 tankar om “Pannstämplande

  1. Mina elever brukar dyka upp med idiotstämpel i pannan, den är rätt svår att få bort också och för många är betygen initialt den enda vägen vidare. Sedan inser de förhoppningsvis att det finns fler vägar. Jag har svårt för betyg som urvalsmedel.

    • Har de? Syns det verkligen utanpå att de inte har godkända betyg från grundskolan? Eller har de en känsla inombords av att de inte kan? Det är en rätt avgörande skillnad.

      Vad är det med betyg som urvalsmetod du har svårt med?

  2. Åh Morrica, tack för ett klockrent inlägg. Jag håller med dig i alla delar. Jag brukar alltid försöka kommunicera skillnaden mellan betyg = visad kunskap som jag har kunnat se och tolka utifrån mål och betygskriterier, annan kunskap = sådan kunskap jag inte fått se eller lyckats se och slutligen potential = den möjlighet eleven har att lyckas. Jag är också noga med att betona skillnaden mellan omdömen och betyg.

    Vem eller vilka har gett eleven signal om att ett provresultat ska betyda så mycket att tårarna kommer? Vem har glömt bort att tydliggöra vikten av process och progression i kurserna? Vem är det egentligen som stämplar någon i pannan?

    • Tack!

      Det du säger är så viktigt – processen är det viktiga, det som gör skillnad, det är där progressionen sker, och det är där vi kan ändra på saker och ting. Det är där vi kan ta om och ta om ett moment tills det funkar så bra att de nästföljade går av sig själva.

      Någonstans har det gått fel, fokus har halkat iväg från undervisning till proven, och lärarna har låtit det ske, rent av drivit på. Men varken ointresserade lärare eller olärda elever har någon stämpel i pannan – det syns inte utanpå vem som är vem. Och det har vi mycket att vinna på att vara övertydliga med.

  3. Även jag tycker att det här var ett väldigt intressant och tankeväckande inlägg. Jag har aldrig riktigt fattat vitsen med betyg. Jag menar, jag förstår vad man försöker åstadkomma (tror jag), men jag förstår inte varför det behövs. Det är dock en annan historia. Det du skriver om att det är vuxna som skapar betygshetsen genom att prata om stämplade pannor och annat ligger det väldigt mycket i. Jag kommer verkligen fundera vidare på det.

    • Så roligt att höra! Betygens vara eller inte vara är en annan diskussion, det har du rätt i. Vi har dem, och vi måste förhålla oss till dem på ett vuxet och odramatiskt sätt.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s