Jordbävning, tsunami och media

Jordbävningen i Japan. Tsunamivågorna som drar över Stilla Havet som skenande expresståg, lastade med död och förintelse. Stora rubriker i media, ständiga uppdateringar, på tidningarnas internetsidor kan vi se kontor skaka, apelsiner studsa över golven i supermarkets, bilar och byggnader dras med det obönhörligt framrusande vattnet.

Själv följer jag förloppet i min telefon, via Twitter, medan jag väntar på bussen, står i snabbköpskön etc, jag ser bilder tagna sekunder innan, jag hör reaktioner på efterskalv medan det skälver, jag hör skräcken i rösten hos människor över hela världen, människor som jag bara dagen innan skämtade och pratade med. Nyhetskanalernas tweets ger mig en uppfattning om hur samhällen reagerar, hjälpinsatser som raskt drar igång (även om det är amerikanska soldaters tweets som talar om att sjukhusen på de amerikanska baserna i Japan bara tio minuter efter det första skalvet tar emot skadade civilpersoner), magnituden av den händelse som enskilda människors tweets ger mig den omedelbara, personliga bilden av.

Till skillnad från Twitter kräver traditionella media att jag har gott om tid, det är otympligt att försöka ta del av och sätta sig in i medan man väntar på bussen i en tillfällig vårvintersnöstorm, står i kö omgiven av små barn som utforskar friktion och ballistik med hjälp av varuhusets små vagnar och varor av lämpliga modeller eller håller balansen i rondellen eftersom man kliver på bussen på hållplatsen efter de stora gymnasieskolorna och därför vanligen får stå. De har utrymme att ge mig fördjupningen, de större, djupare perspektiven, belysa konsekvenser på längre sikt och genom att berätta om hur utvecklingen varit vid liknande händelser ge mig en aning om framtiden.

I dag läser jag i DN att i jordbävningen

flyttade sig de tektoniska plattorna över 18 meter. Det påverkade Japans huvudö Honshu som gled 2,4 meter åt sidan, uppger CNN.

– När de två plattorna släpper blir det en förflyttning. Det är som ett gummiband – om man minskar spänningen så minskar avståndet. Förmodligen har Japan flyttats österut, säger Reynir Bödvarsson på Institutionen för Geovetenskap vid Uppsala universitet.

Japans läge är inte det enda som har ändrats. Även Jordens rotationshastighet och rotationsaxel är annorlunda. Numera lutar Jorden tio centimeter mer åt endera hållet, uppger Nationella institutet för geofysik och vulkanologi i Italien.

Det här är inget vi behöver oroa oss för, dock, försäkrar Bödvarsson, det är standardförfarande vid stora omfattande jordbävningar.

Där ser man.

17 tankar om “Jordbävning, tsunami och media

  1. Ännu ett bevis på att vi har inget att säga till om när Gaia väl rör på sig. Det är dock fruktansvärt och det är svårt att relatera till liknande händelser då vi sitter här hemma i trygga Sverige.
    Det jag funderar på är hur Japan nog ligger närmare oss i väst än många andra länder i Asien. Händelserna i Pakistan och Stri Lanka tystnade relativt fort i media, medan andra länders tragedier talas om än idag i media. En oundviklig följdfråga blir då om människors värde upplevs som olika i median?

  2. En sak till som påverkar rapporteringen är var vi har journalister och var det finns många svenskar. Till syvende och sist är alla sig själv närmast. Men jag blir ändå provocerad när Melodifestivalen är jättenyhet på Aftonbladets hemsida medan tsunamin och jordbävningen får en vanlig artikel långt ner på sidan.

    • Melodifestivalen är sannolikt stora pengar, på kort sikt.

      Jag mötte faktiskt en människa tidigare idag som var djupt upprörd över att det bara var ‘den där jordbävningen utomlands’ på löpsedlarna när h*n ville läsa om melodifestivalen. Ibland blir man trött.

      • Jag tror säkert det stämmer, att helt plöstligt blir det en större nyhet när människor av samma ”nationella” tillhörighet befinner sig i området. Likväl finner jag detta avskyvärt, då för mig har alla människor samma värde.

        • Avskyvärt är ett dömande ord, personligen avstår jag från den värderingen. Världen är väldigt stor, och ibland står valet mellan att gömma huvudet under filten och kapitalpanik. Det behöver inte vara detsamma som att anse somliga människor mindre värda.

  3. Det kanske är ett dömande ord, och risken finns att jag yttrade ordet uppe i känslan, men personligen är jag trött på liknande ”struts fasoner”. Jag håller med dig om att enbart för att en individ väljer att inte tänka på något, blunda, betyder inte per se att denna individ anser att andra människor är mindre värda. Men ofta leder det till att saker inte ändras, status q. Vad jag funderar över då är, vad är det för skillnad på en person som väljer att blunda och på en person som verkligen anser att det finns skillnader? Bidrar man då inte till den negativa konsekvensen?

    • Skillnaden är enorm.

      Den som vänder sig bort i tanken att ‘de där är mindre viktiga än jag, och jag har inget ansvar för och inget att vinna på att hjälpa dem’ har ofta ett intresse av att aktivt sprida denna sin uppfattning till andra och rent av stärka sin egen ställning på andras bekostnad.

      Den som blundar i en känsla av hjälplöshet och/eller panik gör det ofta i ett känsla av att h*n själv är på väg att dras ner. Lite som barn som drar täcket över huvudet, i tanken att om inte barnet ser monstret så ser inte monstret barnet.

      Om jag utan preludier rycker täcket av de rädda riskerar jag att skrämma dem så till den grad att de hamnar i den första gruppen, den gruppen som placerar sig själv på piedestal, i ren förskräckelse. Lockar jag dem istället att kika fram, att betrakta det som skrämmer dem och se att det inte hotar dem, kommer de så småningom att kasta av sig täcket, våga närma sig och rent av räcka ut sin hand.

      Stor skillnad, från min utsiktspunkt.

      • När du beskriver det så vältaligt är det svårt att argumentera emot! Men jag misstänker att det du beskriver är enormt tidskrävande, och är en uppgift som kräver tålmodiga, kompetenta, individer som är villiga att ta sig an ett sådant mastodont projekt. Det som skrämmer mig är att troligen existerar det långt mer individer som väljer att blunda, än individer som är redo för detta nästintill oändliga projekt. Likväl måste man börja någonstans, då det är onekligen ett hedersamt strävande, att försöka förena mänskligheten! When there is one voice, there is hope!!!

        Ironiskt nog, under diskussionens gång, inser jag att det är just detta projekt som jag personligen eftersträvar konstant. Ergo, bör jag bygga upp min tålmodighet, samt min kompetens, för jag har en lång väg framför mig!

        Tack för dina inspirerande ord, än en gång påminns jag om eftertänksamhetens och ödmjukhetens exceptionella kraft 🙂

        • Någon många gånger klokare än jag formulerade det väl:

          Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon.

          Ungefär där får man börja, tror jag.

  4. Jag har också svårt att reda i mina känslor. Kärnkraften var ju så trevlig! Och Japan ligger så långt bort.

    Jag samlar kraft och funderar på hur det är möjligt att förstå och hjälpa till.

    • Ja, Stilla Havet ligger långt borta, och Fukushima ligger längre bort än Tjernobyl. Men att jordklotet ändrat läge i förhållande till solen påverkar vår verklighet också, om vi så skulle tillhört dem som står i närbutiken och klagar högljutt över att den där jordbävningen så långt borta är på alla löpsedlar när det är melodifestival på TV (inte för att jag tror du hör till den gruppen, utan bara ett exempel på en ytterlighet som finns i vår verklighet)

      Malaysia, Micronesien, Indonesien, Australien…. vågen slog (och slår fortfarande, om jag är rätt informerad) mot alla de landmassor, små och stora, bebodda och obebodda, som ligger i Stilla Havet, hela vägen bort till den amerikanska östkusten, syd såväl som nord. Förorenat saltvatten har vräkt över odlingsmark och förgiftat den, gjort den ofrutkbar för långa tider framöver, utplånat bosättningar allt ifrån städer till små byar.

      Vi kommer att märka av det vi också, även om vågen bara blir ett glatt litet kluck mot bryggan, knappt märkbart större än andra vågors kluck, när den väl når oss så kommer vi att känna av konsekvenser på andra vis.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s