Ord och kommunalisering

Bengt Silfverstrand är en av dem som röstade igenom kommunaliseringen i skolan. Det tycks inte vara det ögonblick i politikerkarriären han är mest stolt över, att döma av artikeln i Aftonbladet, men han står för sitt misstag, och konstaterar helt enkelt:

De argument för saken som då framfördes fann jag rimliga och relevanta. Men i perspektivet av vad vi därefter upplevt så tycker jag att beslutet var felaktigt. Jag erkänner, utan att känna prestige, att jag som politiker hade fel.

Ja, jo, det kan man ju säga. Det var rätt många som sa det då också, men inte med tillräcklig tydlighet och tillräckligt övertygande argument. Silfverstrand har ändrat uppfattning, men understryker att det gör honom unik bland socialdemokrater:

Såvitt jag kan bedöma i dag kommer Socialdemokraterna inte inom överskådlig tid att svänga i frågan. Det tycks fortfarande finnas låsningar knutna till Göran Persson inom partiet i denna fråga. Men genom opinionsbildning, inte minst inom lärarfackförbunden, tror jag att det på sikt skulle gå att få partiet att ompröva sin inställning.

Jag återkommer till det jag sagt tidigare: Vi måste sätta ord på det vi ser, vår vardag, våra elevers vardag. Vi måste sätta ord på problemen, och på hur lösningarna ser ut, och vi måste göra det på ett sådant sätt att inte bara andra lärare förstår utan så tydligt att även den som inte sett insidan på en skola sedan sin egen skoltid under femtiotalet förstår.

Ingen kommer att göra det åt oss.

Om ni tvivlar på vad jag säger, se vilken effekt Björklunds val av ord fick. Få lyssnar till vad han faktiskt sa, det belastade ordet katederundervisning står i vägen och i dess skugga försvinner såväl citationstecknen han använder kring ordet som formuleringar som ”läraren har en aktiv dialog med eleverna”. Varken de faktum att han talar om att lärarledd undervisning måste bli vanligare, inte att den ska vara det allena rådande, eller att han understryker att elever är olika lyckas nå fram. Inte ens att han säger, rent ut, att lärarens uppgift är att så långt det är möjligt ge alla elever möjlighet att utvecklas, utifrån sina egna förutsättningar:

Det är lätt att förstå att denna förändrade lärarroll kan fungera olika för olika elever. Om eleven ska ta mer eget ansvar för planering och kunskapsinhämtning kommer detta naturligtvis att gynna elever som är mogna att ta ett stort eget ansvar, eller har föräldrar som engagerar sig och pushar eleverna. Den aktiva skolan, den aktiva läraren, har ju i grunden en kompensatorisk roll, att jämna ut skillnader som finns mellan elever med olika förutsättningar. Det var därför som liberaler en gång införde den obligatoriska skolan.

Om ett enda ord kan få denna effekt, tänk då hur långt flera stycken välvalda skulle kunna nå!

Björklund är förresten inte heller kommunaliseringskramare:

I det vakuum som uppstod när staten drog sig tillbaka vid kommunaliseringen axlade snabbt Kommunförbundet rollen att utveckla skolan. De använde sig av sin arbetsgivarroll i förhandlingarna om kollektivavtal för att driva igenom centrala pedagogiska riktlinjer. Mest flagrant var den policyskrift vid namn ”Resultat i fokus” som Kommunförbundet försökte föra in som en del av löneavtalet år 2000. ”Undervisning undviker vi helt”, stod det i skriften, eftersom begrepp som elev, undervisning och lärare var ”bundna till vissa roller och relationer”.

Jag nämner det eftersom jag ser en konkret risk att det försvunnit i upprördheten över katedern.

15 tankar om “Ord och kommunalisering

  1. Viktigt inlägg i debatten, Morrica. Men jag undrar fortfarande varför herr Björklund och hans stab medvetet valde att använda begreppet katederundervisning när de med all säkerhet visste att det skulle bli ett ramaskri? Vad vinner de på denna debatt, som egentligen bara handlar om vad katederundervisning innebär för olika lärare?

    Jag kan fortfarande inte låta bli att fundera över om debattartikeln i själva verket är en dimridå som de lade ut för oss så vi inte ska kunna se, och debattera, det som uppenbart har stor påverkan på skolans dåliga resultat. Dvs nedskärningarna på 90-talet, det fria skolvalet, segregeringen av skola och samhälle, kommunaliseringen, alla nya lärarutbildningar etc.

    OM det skulle vara på detta sätt, att Björklund och co medvetet provocerar för att styra debatten i ”rätt riktning” så tycker jag att det är lite fegt. För då är vi än en gång tillbaka till att det i debatten endast är lärarens ansvar om eleverna lyckas i skolan och att man medvetet bortser ifrån alla de andra aspekter i samhället som faktiskt har stor del i utvecklingen.

    Det där med skuld som det skrivits om en del tidigare, du vet. 😉

    • Varför skulle han göra det? Vore inte det rent kontraproduktivt för den politik han hittills fört?

      Han riktar i artikeln genomgående sin kritik först mot ledande politiker, därefter mot ledande pedagoger. Jag ser ingen kritik mot lärarkåren, däremot argument efter argument för hur läraren måste få utrymme att faktiskt vara just lärare för att kunna ta sin del av ansvaret för att eleverna lyckas i skolan.

      Inte någonstans ser jag någon antydan om att lärarna vare sig bär skuld eller ensamma skulle ansvara.

      • Det är ju just min fråga. Varför vill han skapa debatt om ett ord och ett begrepp så allt annat hamnar i bakgrunden? Jag förstår inte det. Och jo, jag är tämligen säker på att det är ett mycket medvetret val att använda begreppetkatederundervisning.

        Jag tror ändå att politikerna tycker det är lättare att hantera en lärarstorm som handlar om undervisningssätt och pedagogik än en storm som handlar om ifrågasättande av fria skolval, segregerande skolor, nedskärningar etc. Skulle man vilja lägga in en skuldbeläggning här så är det i första fallet lärarna som skoldbeläggs och i andra fallet politikerna, Klart politikerna väljer den förstnämnda debatten.

        Dessutom har man med hjälp av begreppet ”katederundervisning” plockat poäng hos vanliga svenskar som ju tröttnat på att höra talas om den svenska skolans bristande ordning och reda. Klart man behöver katederundervisning då för att vända skeppet.

        Nä, detta handlar om retorik. Och PR. Och jag tror ändå att Björklund och co försöker föra oss bakom ljuset lite och lura in oss på sidospår. Varför skulle de annars medvetet välja att använda ett så provocerande begrepp?

        • Jag känner varken Björklund eller co, och kan bara spekulera om hur de resonerat.

          Kanske ville han helt enkelt locka ut Stora Katedertrollet i dagsljuset?

        • Jag känner ju inte dem heller, och spekulerar ju för fullt, men jag tror nog det finns fler anlednngar, än luftningen i sig, till att Stora Katedertrollet skulle ut i dagsljuset just nu. 😉

        • Jag tror att Jan Björklund helt enkelt är lika arg som jag över att den fina ”katedern” ur vilken min lärare tog fram inspiration och överraskningar i mängd ska vara skambelagd. Jag tror att Jan Björklund helt enkelt känner oerhört starkt för de frågor han drivit under så lång tid. Det var bara naturligt för honom att provocera de motståndare som så intensivt bekämpat honom och många bra tankar.

  2. När kommer de här klargörande orden om en kommunal vs statlig skola då? 😉

    Som jag skrev i min blogg är jag tveksam i frågan. Jag har ingen erfarenhet av en statlig skola (förutom som oengagerad elev) och har liksom ingenting att jämföra med…

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s