Sitter just nu på tåget mot Linköping. Solen klättrar genom fluffiga moln upp mot den klara himlen, det är lite snö kvar på marken, tåget rullar stabilt och tryggt norrut. Sätet är bekvämt, jag har ström och (lite vinglig, men vi rör oss ju hela tiden trots allt) uppkoppling, och ett litet trevligt bord att ställa datorn på. Konduktören är vänlig och det är oväntat lite folk.
Tåg är ett väldigt bekvämt sätt att resa, restiden blir inte bara en transportsträcka utan tid till förfogande, tid till att läsa, blogga, sova eller prata.
Jag gillar det. Jag hoppas sannerligen Banverket (Trafikverket?) tar sig samman, tar sitt ansvar och ser till så att varenda meter av järnvägsrälsen, varenda växel och järnvägsövergång i landet är i topptrim. Det är det så värt.
Instämmer – tågresor kan skapa mervärde (är sällan så effektiv som på tåg), hoppas Banverket kan få till att tågen fungerar även i snö och med löv på spåren…
Det var tur att jag skrev inlägget på vägen upp. Under hemresan var situationen annorlunda, och jag kan tilläggskonstatera att medpassagerare kan göra saker och ting lite mindre positiva. Milt uttryckt.