SJ söderut

Solen sänker sig mot den östgötska horisonten, och vi rullar hemåt igen. Antingen har jag tappat bort mina hörlurar, i vilket fall jag blir förtvivlad, eller så glömde jag dem faktiskt hemma. Jag hoppas det. Jag saknar dem. Äppelätande är en väldigt högljudd aktivitet ibland, och i ett såpass begränsat utrymme som en tågsalong faktiskt innebär kan det blir väldigt tydligt. Det gäller chips också, för övrigt.

Claes Schmidt/Sara Lund avslutningstalade. Underhållande, drastisk, fruktansvärt fort, interagerande och reflektionsväckande. Det var intressant att höra kommentarerna efteråt, någon förklarade att det faktum att personens barn kommit ut som homosexuell gjorde att personen nu har kontakt med ‘sådana’ och hade upptäckt att de ju är helt vanliga människor. Någon annan tyckte det var helt fantastiskt att en person som jobbar som marknadschef på ett sånt manligt ställe som ett slakteri kan vara så öppen, och utbrast i ett förklarat ‘ahaaaaa’ när någon annan förklarade att det rör sig om en restaurang.

På det hela taget en synnerligen givande och rolig konferens, men min stackars överstimulerade hjärna skriker efter ro. Befinner ni er på tåget och funderar på varför det luktar rök så vet ni nu – det är min överhettade hjärna.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s