Malmö Högskolas beskäftiga besserwisser är en bild. Hade jag varit ung och övervägt att faktiskt slå in på lärarbanan hade en film som denna förmodligen placerat mer tyngd i den andra vågskålen. Att vara allmänbildad är en tillgång när man undervisar, att vara en besserwisser är det inte. Man strävar efter att eleverna skall ges tillfälle att lära sig, inte efter att läraren ska ges tillfälle att briljera.
Dessutom har Napoleonbakelser sannolikt sitt namn från en förvrängning av Napolitansk, dvs härstammande från Neapel.
.
Jag känner inte igen mig i Malmö Högskolas bild av hur en lärare är, och då är jag ändå diplomerad besserwisser!
Debbie Allens danslärare, däremot, har en attityd som håller. Hon är cool (jodå, i den eran såg cool ut så), hon är ärlig, hon har höga förväntningar, och hon har sitt fokus på elevernas lärande, hur de ska göra för att växa och bli fantastiska. Hade jag getts den bilden av en lärare när jag befann mig där i valet och kvalet, och inspirerats av den, hade jag gått in i utbildningen med en annan bild av mitt framtida yrke:
.
Att jobba som lärare är ansvarstyngt. Det är krävande, det är stressigt, det är tungt och både motvind och uppförsbacke ibland. Men mer än något annat är det fantastiskt. Om du står i valet och kvalet, älskar ditt ämne passionerat (det är nödvändigt, för du kommer att umgås med det, intensivt, i många långa år, det kommer att vara ditt viktigaste verktyg) och har en idé om hur skolan, som fenomen, skulle kunna fungera bättre, sök lärarutbildningen. Sök trots napoleonbakelsen, jag lovar dig att lärarjobbet är något helt annat.
You're no different to me 
Vilken gräsligt jobbig människa! I första exemplet alltså. Hur tänkte de egentligen? Menar de att undervisning innebär att spotta ”fakta” i ansiktet på folk? Vilken lärare håller på så där? Eleverna vet väl hur man använder google?
Eleverna vet, men om den sortens lärare som Malmö Högskola målar upp som representativ vet är mindre säkert. Jag vet inte hur de tänkte, men det är lite läskigt.
Oj, det är nog lite danslärare över mig ändå. Kunskapen flyger inte in i elevernas huvud utan att båda jag och de anstränger sig. Inte betygen heller. Den här veckan har handlat mycket om mål, ansvar och kunskap.
Jag kunde inte låta den ruskiga Malmö Högskole-läraren stå okontrasterad. Om en lärarhögskola lyfter fram nidbilder som dessa är det inte konstigt debatten ser ut som den gör!
Hupp!
Jag vill jobba på fameskola!!!!!
Sätt igång! Trikåer, benvärmare och en stabil påk att hålla takten med så är du igång.
Alltså, den där taktpinnen som filmskapare gillar att sätta i händerna på danslärare har jag aldrig sett i verkligheten. Kanske är jag för ung? Men ändå. Varför skulle man använda en sån? Musiken håller ju takten åt oss. Särskilt i jazz (som de dansar i fame), där man dansar till afroamerikansk musik tycks det mej helt onödigt.
Kan det vara så att tanken är att man behöver ha den att stödja sig på när man har ont i fötterna efter att ha dansat på tåspetsarna en hel karriär? Eller tänker man sig en gammaldags undervisning (pre-elektricitet rent utav) där takten behövde slås mot golvet när pianisten hade annat att göra?
Jag vet inte, men nog vore det kul att ha en sån?
Du menar som en käpp? Det verkar egentligen mer rimligt. Artros är extremt vanligt bland dansare, så det skulle kunna vara en orsak. Att ha den när pianisten inte kan vara med låter också rimligt (å, vilken lyx det är att ha en pianist idag). En musiklärare jag hade på utbildningen sa till oss: ”Ha alltid med er en tamburin till lektionen. Ni vet aldrig när ni får användning för den. Pianisten kan till exempel dö.” Då är naturligtvis det första vi gör att plocka fram tamburinen, tänkte vi. 🙂 Jag kom på att jag faktiskt har sett en sån där käpp i verkligheten. Det var i en flamencoföreställning, där en av dansarna markerade varje ny del i dansen genom att slå käppen i golvet. Det vore lite kul att ha en faktiskt. Jag har inte riktigt hittat den där riktiga danslärarattityden, känner jag.
Ja, lite så tänkte jag mig, det finns ju faktiskt en väldigt massa områden där den kommer till användning. Kanske borde du skaffa en? Det kan vara så att attityden sitter i käppen, och skulle det inte vara så kan den ju stå och se fin ut.
Pingback: Arbetar jag på den här högskolan? « Tysta tankar
Någon borde faktiskt förklara sig när det gäller den filmen. Är den tänkt som en drift med katederundervisning, fakta i undervisning eller vad?
Eller menar man att oempatiska besserwissers är välkomna till Malmö Högskola?
Det är en mycket bra film att diskutera bilden av ”lärare” respektive lärare utifrån, men är det verkligen syftet med den?
Word!
Tack!