Vem äger bilden av skolan?

I dag har jag glädjen att presentera ännu en gästbloggare: Anna Kaya från bloggen Ny i Svenska Skolan har helt generöst skrivit om bilden av den svenska skolan:

Det händer då och då när jag följer skoldebatter i media och bloggar att jag inte känner igen den bild av den svenska skolan som målas upp. För några år sedan handlade debatten om en skola i kaos, där lärarna inte hade befogenheter att ta tag i problemen med högljudda, ofta kepsbärande, bråkande elever med störande mobiltelefoner. Nu handlar debatten om elever som lämnas ensamma i sin kunskapsinhämtning och sitt lärande och om lärare som inte undervisar utan låter elever söka sin egen kunskap.

Jag kände inte igen mig då och jag känner inte igen mig nu.

Jag har inte arbetat på alla skolor, jag har inte ens arbetat på många skolor, men jag har pratat med många lärare och föräldrar som, liksom jag gör, ställer sig lika frågande till den något svart/vita bild av skolan som målas upp av politiker, journalister och andra som har en åsikt. Jag menar inte att den svenska skolan är perfekt, långt därifrån, jag tycker att den svenska skolan har stora utvecklingsområden men frågan är om svenska skolan vinner eller förlorar på denna ensidiga, och oftast negativa, vinklingen.

Ta den senaste debatten som handlar om lärarledd undervisning, eller katederundervisning för att använda Jan Björklunds ordval. Debattartikeln handlar i stort om att de flesta elever behöver lärarledd undervisning för att nå målen. Troligtvis en helt korrekt analys. (Vad begreppen lärarledd undervisning och katederundervisning innebär lämnar vi därhän just nu) Men stämmer det verkligen att elever i den svenska skolan idag lämnas ensamma för att ”forska” och jobba utan lärarledning i ”grupparbeten” eller efter ”arbetsscheman” timme ut och timme in? Inte i min skola. Inte i min förra heller. Kanske att jag kan hålla med om att det fanns en hel del av det ”arbetssättet” i min första skola. På 90-talet. För 15 år sedan.

Det känns ibland som att skoldebatten sparkar in redan öppna dörrar. Jag behövde ingen skollagsändring för att jag skulle kunna hantera mina elevers mobilanvändning i skolan. Det har aldrig varit ett problem för mig. Jag förstår inte varför man behöver komma dragandes med gamla begrepp som katederundervisning när man i stället kunde ge sig ut i svenska klassrum för att ta reda på om läraren leder undervisningen eller inte. Att enbart titta på måluppfyllelse och resultat säger inte allt. Läraren har en mycket stor roll i sina elevers kunskapsutveckling men det kan finnas andra orsaker till sjunkande resultat än lärarens sätt att undervisa. Orsaker på samhällsnivå. Och på skolnivå. Resursfrågor. Testmetoder. Skolreformer. Organisationsfrågor. Oändligt många orsaker.

Jag tror, och hoppas, att de allra flesta lärare leder sin undervisning och sina elever. Att de är insatta i våra styrdokument och att de utgår ifrån elevernas förutsättningar och behov när de planerar sin undervisning. Jag tror, och hoppas, att de allra flesta lärare är medvetna om att de är en av de viktigaste framgångsfaktorerna för sina elever. Att de är medvetna om elevernas olika lärstilar och att de utgår ifrån elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter när de väljer arbetssätt, metod och innehåll. Jag tror, och hoppas, att de allra flesta lärare inte tolererar kaos i sina klassrum och att de hittar verktyg för att lösa situationer som uppkommer.

Därför har jag svårt att tro på den något svart/vita bild av den svenska skolan som målas upp av t ex vår skolminister. Vems bild är detta? Och vem äger den bilden? Jag vill nämligen nyansera den något.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s