Dax att införa hemläxa i förskolan

Länge nog har de där små rackarungarna i förskolan sluppit undan regelbundna hemläxor, utan de har obekymrade kunna drälla omkring hela eftermiddagarna och göra just ingenting om de har lust med det. Men nu, skriver Malin Siwe i Expressen, är det dags.

Nej, det är inget aprilskämt. Ledarartikeln är skriven den 23 mars, men det är först nu jag kommit mig för att kommentera på den, trots att jag helhjärtat instämmer i Siwes text:

Det händer att lärare i svenska för invandrare rekommenderar att titta på Bolibompa och annat på Barnkanalen med sina ungar, eller helt själva. Det förekommer att förskollärare ger samma råd. Men egentligen borde alla förskollärare ge barnen i läxa att kolla svensk barn-tv en timme om dagen, helst tillsammans med en förälder. Och därtill låna ut Pippi, Tsatsiki eller Alfons Åberg på dvd. Eller för all del något utländskt tecknat, om alla talar svenska.
Den som är född i Sverige, eller har kommit hit i späda år, måste ges möjligheten att själv välja sin identitet: svensk, svensk-irakier, irakier. Ungdomarna ska inte tvingas välja bort det svenska på grund av att de fått för dålig bas i skolan.

Problemet hon lyfter är på riktigt, och det är viktigt. Språk är makt, den som behärskar språket förstår vad som sägs, och blir inte lurad av undermeningar eller halvsagda sanningar. Den som behärskar språket kan uttrycka sig, kräva sin rätt, argumentera, förklara, motivera och nå fram.

Lär mig riktig svenska! Jag kan bara blattesvenska och jag vill inte låta dum!

sa en elev i mitt klassrum för några år sedan. Det är ett verkligt, konkret problem inte bara för de elever som, likt Ali i 9A sorgset suckar:

Jag är ju född i Sverige, jag har gått nio år i en svensk skola. Ändå ligger jag på en sådan nivå, det tycker jag är helt sjukt

utan för hela samhället. De vill inte låta dumma, ungarna från de invandrartäta förorterna, precis som ungarna från Bjästa, Kävlinge eller Örebro inte vill låta dumma. De vill kunna uttrycka sig, de vill ha språket och makten.

Att ge dem Bolibompa i läxa är en gåva som hjälper dem på vägen. Jag gillar’t. Vad tycker ni?

13 tankar om “Dax att införa hemläxa i förskolan

  1. Rubriken gjorde mig rädd att de skulle börja tvinga småbarn att plugga på riktigt 😛 Jag kanske har bott i min egen värld men jag trodde alla barn tittade på barnprogram på TV. Eller har Internet tagit över kvällarna? Förskolebarn sitter väl inte på Internet?

    Bolibompa, barnkanalen, nickelodeon, cartoon network eller varför inte datorspelen som heter typ Förskolan eller Första klass? Jag hade Levande Böckers Första Klass när jag var liten och Mattemysteriet. Det är inte bara viktigt att få igång språket som liten utan också komma igång med att tänka själv, fundera och komma till slutsatser. Människan är ingenting utan erfarenheter. Vi är det vi lär oss och därför måste vi konstant lära oss. Bolibompa i läxa låter som en bra idé, men jag tog det redan för givet att barn tittade på TV på kvällarna

    • Man gör lätt det, men alla barn tittar inte på TV, och alla barn som lever i Sverige och som tittar på TV tittar inte på svensk TV, trots att det skulle ge dem en bas i sin språkutveckling. Det är inte alla som tänker på hur viktigt det kan vara, och vilken skillnad det kan göra.

      Det var meningen att rubriken skulle fånga ögat =) kul att det funkade

  2. Barn behöver vuxna som tar sig tid att prata med dom. Det är den bästa ”skolan” som finns. Så slutsatsen blir idag: fler vuxna på dagis. Vuxna som dessutom kan svenska och förstår att berätta, beskriva, diskutera, argumentera m m tillsammans med barnen. Vuxna som har tid och ork att sitta ner och rent mänskligt umgås med barnen.

    Hemma blir det förhoppningsvis hemspråket (vilket det nu är), men på dagis är det rimligen svenska alla barn ska lära sig.

    • Tja, om kommunerna plötsligt fått för sig att hosta upp mer pengar, så mycket att visionen blir verklighet, skulle jag till viss del hållit med dig. Men så länge verkligheten ser ut som den gör får man nyttja till buds stående medel, och Bollibompa ger inte bara språk, det ger delaktighet i en aktivitet många barn över hela landet deltar i. Att ha en delad erfarenhet är inte så dumt när det gäller att få en känsla av tillhörighet i gruppen och samhället.

      • Visst så är det . I brist på bröd får man äta limpa; i brist på vuxna kan det bli TV. 😉 Då kan man ge barnen en DVD med ”Fem myror är fler än fyra elefanter” också. Tanken är inte helt fel, men barnet får ingen mänsklig samvaro med TVn.

        • Nej, men med Bollibompa får de en öppning in till något som delas av många jämnåriga i landet. De vet t ex vad de ser när de ser Bollibompadraken i leksaksaffären, och den upplevelsen delar de rätt som det är med någon annan liten tv-tittare som råkar vistas i samma butik vid samma tillfälle, och vips har ett möte skett.

          Fem myror i all ära, men börjar inte det bli mer nostalgi än nutid?

        • Nostalgi? Nej, det är ju sånt vi ska syssla med nu i det som kallas förskolan. Förutom bokstäver och siffror ligger språket på en nivå för 2 – 5 åringar.

          Men det är som du säger, att titta på Bollibompa ger något här och nu att referera till.

        • Det är en underbar programserie, fem myror, men om man tittar på den på DVD får man inte öppningen. Det är poängen med Siwes tankegång – där handlar det om språksociologi, inte alfabetisering.

  3. Mina elever har ofta fått ”läxa” i att titta på svenska barnprogram. Det har jag alltid haft som ett stående inslag och när svt.se började sända barnprogrammen via svt play kunde jag ”starta upp” eleverna i skolan genom att visa vilka program som finns och väcka intresse så de väljer att titta på de svenska programmen hemma.

    Extra mycket har jag fokuserat på detta runt den period då julkalendern börjar men mer om det har jag skrivit i ett eget inlägg: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2010/11/bolibompa-vagen-till-sverige-och.html

    Fast egentligen är det inte detta med svenska barnprogram lösningen för alla ”Ali” i svenska skolan. Vardagsspråket vållar oftast inga problem. Skolspråket gör däremot.

    Vi har ett stort problem med att många flerspråkiga barn, trots att de är födda i Sverige, inte klarar av den svenska skolan. Orsakerna är flera. En väldigt allvarlig anledning är att många barn inte har något fullgott modersmål (mer om det här: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2008/12/utan-fullgott-modersml.html).

    För att hitta en lösning till detta enormt stora problem med att alltför många elever, pga bristande språkförmåga, inte lyckas i skolan kommer det ställas enorma krav på både förskola och skola. Förskolan har en särskilt viktig roll att språksocialisera in barnen till det svenska skolspråket (mer om det här: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2010/04/lamnar-grundskolan-med-samre-betyg.html) men även alla vi som arbetar i skolan måste inse att de flerspråkiga elevernas språkutveckling angår oss alla. Inte bara svenska som andraspråksläraren.

    • Äsch, nu glömde jag ju bort att jag skulle testa lägga in html i kommentaren i stället för långa länkar. Förlåt! Bara för att testa till en annan gång provar jag nu att länka till mig.

    • Det är ju så – barnprogram är inte lösningen för varken Ali eller andra i hans ålder, men de är en grund för den som är liten, precis som de är en grund för svenskspråkiga barn med svenskspråkiga föräldrar som ibland har ett fattigt språk de också.

  4. Pingback: Nyttig kod att kunna när man kommenterar « Maths hörna

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s