Ett inlägg om, snarare än i, skoldebatten

Var inte rädd för mörkret,

ty ljuset vilar där.

Vi ser ju inga stjärnor,

där intet mörker är.

I ljusa irisringen

du bär en mörk pupill,

ty mörkt är allt, som ljuset

med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,

ty ljuset vilar där,

var inte rädd för mörkret,

som ljusets hjärta bär.

/Erik Blomberg

Zarembas artiklar, idag med Minervaskolan i Umeå som utgångspunkt, rör än en gång upp känslorna i skoldebatten. Man pratar om vikten av att lyfta fram ‘de goda exemplen’ för att ‘skapa balans’ och ‘orka gå till skolan när helgen är över’.

Och jag funderar på dem som går tillbaka till de skolor man inte riktigt orkar pratar om. De skolor där papper och penna och utdaterade kartböcker där Jugoslavien fortfarande är en nation och uppslagverk där det bara finns en Bush i USAs presidentlängd är motsvarigheten till ‘de goda exemplens’ datorer och Internet. De skolor där den som håller i mattelektionerna låter matteböckerna stå för undervisningen och använder exemplen från dessa som genomgångar på tavlan. De skolor där man kan få ett godkänt i svenska trots att man inte har de kunskaper som tarvas för att kunna läsa och förstå en artikel om dagens politik i Metro. De som trots det fria skolvalet inte har något val.

De orkar. Det är fan imponerande. De orkar gå tillbaka. Nog borde vi andra orka prata om deras situation då, utan att falla ihop i veklagan över hur deras fattigdom riskerar att dra ner helhetsintrycket av skolan och smeta av sig på oss? Hur var det nu, nämndes det inte något om jämlikhet i skollagen?

.

6 tankar om “Ett inlägg om, snarare än i, skoldebatten

  1. Härlig dikt, Morrica. Jag går i alla fall inte till min kateder med hukat huvud efter skriverierna. Jag går dit med en förnyad känsla av vikten av vårt uppdrag och av vikten att göra sitt bästa varje lektion för varje elev.

    För övrigt behöver skolan förstatligas.

    • Det gläder mig mer än ord kan beskriva, Helana, att höra att du går med huvudet högt.

      Jag håller med dig, för övrigt. Det är dags att vi alla, i hela landet, tar oss i kragen och gemensamt axlar ansvaret för alla ungdomars skolgång. Vi kan inte fortsätta så här, det är pinsamt slarvigt.

  2. Instämmer i Helenas ord – går absolut till skolan med högt buret huvud. Inte för att vår skola på något sätt är perfekt (om än ganska bra), men att jag och mina lärarkollegor varje dag gör positiv skillnad.

    • Det är bra. Vi ska gå med huvudet högt, och vi ska aktivt glädjas åt att våra skolor är bra, när de är det. Och vi ska prata om de skolor som inte är bra, inte tiga om dem som man tiger om pinsamma släktingar utan prata om dem, berätta om deras situation och utsatthet och stötta dem på alla sätt vi kan. Bjuda in dem i gemenskapen och tillsammans lyfta dem när huvudmännen sviker dem.

  3. Mycket välformulerat, Morrica. Jag undrar om vi inte helt och hållet har ett skadligt förhållande till misslyckande i Sverige. Men när det gäller skolan har vi inte råd att fortsätta att misslyckas. Varje unge måste få sin chans till självförverkligande, tillväxt och frihet.

    • Tack. Jo, det har vi. Vi uppför oss, inte bara i skolan men också i skolan, som om ett misslyckande vore spetälska, smittsam och orsak till karantän. Jag skäms och förtvivlar om vartannat, för det är ju precis som du säger – vi kan inte fortsätta såhär!

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s