År 144

I går, den sjuttonde april, var det 143 år sedan Folkhögskolan Hvilan, den första folkhögskolan i Sverige, grundades efter dansk förebild. Av en ren tillfällighet var det också folkhögskolans dag i går.

Konstigt nog hörde jag inte ett ljud om saken vare sig på nyheterna eller någon annanstans i media. Antagligen tittade jag på fel ställe.

Det är fullt möjligt att folkhögskola är det coolaste ställe man kan jobba på som lärare. Jag säger inte att det är så, men det skulle inte förvåna mig. Bara en sån sak som att vi har en slags omvänt antagning. Inte så att vi tar in deltagare (folkhögskoleelever kallas så) i slutet av skolåret och låter dem lära sig saker och ting baklänges, men så att om vi har två sökande men bara en plats går den platsen till den som har störst behov av den, inte till den som har bäst betyg. Eller en sån sak som att det står i våra styrdokument att vi ska bidra till att stärka och utveckla demokratin, bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen, bidra till att utjämna utbildningsklyftor, höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället och bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.

Smaka på det:

Stärka och utveckla demokratin

Göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation

Bidra till att utjämna utbildningsklyftor

Höja bildningsnivån i samhället

Bredda intresset för kulturlivet

För etthundrafyrtiofjärde året i rad.

Det borde egentligen inte vara så unikt, alla skolor borde rimligen jobba för att utjämna utbildningsklyftor, höja bildningsnivån, göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation, det är liksom själva poängen med skolor, är det inte?

Men det absolut coolaste med att jobba på folkhögskola, kan ni gissa vad det är? Har ni följt den här bloggen ett tag kan ni antagligen det, utan större ansträngning, men for the benefit of eventuellt nytillkomna läsare (välkomna! Slå er ner och känn er som hemma, jag hoppas ni ska trivas): det absolut coolaste med att jobba på folkhögskola är deltagarna! Helt fantastiska människor som vill utveckla sina möjligheter att påverka sin livssituation på många olika sätt, som vill skutta över den där utbildningsklyftan, som vill göra sin del för att bidra till att utveckla demokratin.

Snacka om wow-faktor!

18 tankar om “År 144

  1. Som sagt bör väl alla skolor arbeta med att stärka demokratin, empowerment/egenmakt, fylla utbildningsklyftor, höja bildningen, bredda intresset för kulturlivet – men jag (som arbetar i en helt annan ände, den obligatoriska skolan under landets sista pliktlag – där vi också tar emot alla och försöker ge lite jämna odds inför kommande bildning) är väldigt glad att folkhögskolan finns! Har hört så många berättelser som där funnit sin plats för bildning och egenmakt.

    Ett utbildningssystem med olikheter tror jag är det bästa!

    • Ett utbildningssystem med bara en enda sorts skolor blir en skola för ingen, eller i bästa fall för några få. Om det ska finnas en skola för alla måste det finnas många olika sorters skolor, så är det ju.

  2. Jag träffar en vän som arbetar på ett lärcentrum på ett bibliotek. Där möter han människor bortom lärare/elev-rollerna. Inga krav, ingen makt, de har kommit dit för att lära sig – allt bygger på egen nyfikenhet och initiativ.

    Kanske kan folkhögskolan ibland hitta det sättet att vara? En plats, en stämning, en människosyn som bygger på nyfikenhet?

    Jag inser hur förstörd jag är av 25 år i förskolan och hur djupt det här idealet har påverkat mig. Vem tror egentligen att man kan tvinga någon annan att lära sig?

    • Folkhögskolan och biblioteket, liksom studieförbunden, är ju delar av det som tillsammans kallas folkbildning. En stor och mycket viktig del av folkbildningen utgörs just av frivilligheten – vi är inte i någon mån en del av skolplikten, och i de villkor vi måste uppfylla för att få del av statsbidragen betonas bland annat just denna frivillighetsaspekt. Alla som läser på folkhögskola gör det (teoretiskt, vi vet att det ibland är arbetsförmedlingar och socialkontor som ställer krav, men det är deras regler, inte våra) för att de själva vill det. Alla läser inte för behörighet och omdöme, även om många gör det. Det är inget krav för att man ska få läsa på folkhögskola. Man kan tacka nej till att få ut omdömet, och man kan avböja att bli omdömessatt också, om man vill det. Vi frågar inte varför, det är helt upp till respektive individ.

  3. För det första genom att ta vara på barnetn/elevernas tankar och erfarenhter och göra dem till utgångspunkt för lärandet. Genom att synliggöra de maktstrukturer mellan vuxna och barn/elever som råder samt bryta dessa och istället skapa tillit. Genom att på riktigt göra barn/elever delaktiga i sin vardag i sitt lärande.

    Jag ska skriva om detta på Kullerbyttan alldeles snart 🙂 Har skrivit en del innan men fick en riktig upplysning iom en föreläsning jag var på om metakognition inom läraryrket med Cristian Fabbi som är förskoleschef över förskolorna i Reggio Emilia. SÅ intressant och spännande på många nivårer. Verkligen tankar för framtidens utbildningssystem.
    Återkommer 🙂

  4. Pingback: En folkhögskollärares sommarlov IV « You're no different to me

  5. Pingback: Vad ska du göra i höst? « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s