Samtidigt, fast två år senare, på en blogg i närheten

Bloggaren Monika kommenterar i sin blogg på det två år gamla inlägget om tre-terminers-system jag länkade till igår. Var och en är ju sig själv närmast, så att det i första hand är samhället och hur hennes egen situation skulle påverkas som bekymrar henne säger jag inget om. Men hon nämner dessutom eleverna, och bekymrar sig bland annat över

de barn som kommer riskeras att lämnas vind för våg

och jag funderar över om det inte månne är så att ungefär samma barn lämnas vind för våg under stora delar av sommarlovet också. Fast det syns mindre tydligt då när de flesta är ute och njuter ljusa sommarkvällar, oavsett om de har någonstans att gå eller inte. Vi får inte tappa bort, i vårt barndomsnostalgiska vurmande för sommarlovet, att det finns familjer där tio veckors ledigt från skolan inte är ett paradis, utan ett bekymmer. Visst finns det fritids, och de anordnar säkert jättetrevliga aktiviteter, men om det är så mycket lov och återhämtning att tillbringa lika mycket tid där per vecka som man vanligen gör i skolan+fritids vet jag inte. Men det blir det kanske?

Hon bekymrar sig också över att tre terminer, med samma arbetsbörda per läsår som idag, skulle innebära mer stress för både lärare och elever. Jag förstår inte riktigt hur hon tänker där, men jag skulle gärna vilja höra andras åsikt om detta. Jag tror nämligen att det skulle bli tvärtom – ett längre läsår, med kortare men fler terminer och längre lov emellan tror jag skulle reducera stressen i skolan, och ge mer utrymme för reflektion. Både för eleverna och för lärarna.

Jag tänker såhär, att stressen byggs på och ackumuleras under terminerna, så att i slutet av terminen är man väldigt mycket stressad och trött, för att man har jobbat väldigt hårt väldigt länge. Om man då tog och kapade detta väldigt länge en liten bit, så att man bara jobbade väldigt hårt länge, så bleve man inte fullt lika stressad och trött, för att man inte kört fullt så slut på kraftreserven.

Hon bekymrar sig helt omtänksamt för turistnäringen och sånt också, men det gör inte jag. De är smarta och drivna, och de kan sitt jobb hundra gånger bättre än jag kan deras jobb. De reder det bra mycket bättre om jag inte lägger mig i, det är jag övertygad om.

Jag vill understryka att det jag skriver om här är en tanke, en idé, en fundering – det är inget politiskt förslag från något håll (det förslaget jag skrev om då, för två år sedan, kom just då, för två år och ett val sedan, det är inget som ligger för omröstning i riksdagen, såvitt jag vet, så oroa er inte) men jag tycker det är rätt bra att ifrågasätta det som är då och då. Bara för att det ”alltid” varit så eller för att det är ”tradition” innebär det inte automatiskt att det är det bästa. Ibland är det så, men ibland har man helt enkelt fastnat i det gamla och skulle vinna mycket på en förändring.

Hur tänker ni om saken? Skulle det, som hon skriver ”störa inlärningen, lärandet och kunskapstillägnandet!” eller skulle det kunna ge utrymme till ett jämnare tempo i skolan, och mindre stress och oro från lärarkårens sida över hur man ska hinna med allt det som läroplanerna säger att man ska hinna på ett läsår? Eller skulle det leda till något helt annat?

22 tankar om “Samtidigt, fast två år senare, på en blogg i närheten

  1. Morrica, det har väl mest med vårt klimat att göra att vi har lagt skolåret som vi har gjort? Vi vill att våra ungar ska få plocka smultron, bada, spela fotboll, rida och ligga i gräset under ett äppelträd. Jag tror att du som gillar mörker och regn kanske tar lättare på det här.

    • Njä, idag har vi den smått nationalromantiska tanken kring sommarlovet, men det förklarar varken novemberlov eller sportlov. Egentligen handlar det om bondesamhällets arbetskraftsbehov, man behövde ha barnen och ffa de unga männen hemma om somrarna (därför la man kvinnokurserna om somrarna, de hade ju större arbetsbörda och var svårersätterligare under vintern) för att verksamheten skulle gå att driva, helt enkelt, och potatislov och skurlov, tja, i själva orden ligger ju förklaringen till varför barnen behövdes hemmavid.

      Så är det inte längre. Det är inte längre så att de stora arbetsplatserna industrierna har samordnade semestrar för större delen av befolkningen, även om traditionen med att stänga ner större delen av den offentliga och många delar av den privata servicen lever kvar.

      Men om vi ser det från ett annat håll, hur ser det ut då? Om vi bortser från sommarlovet (antagligen fel tid på året för en sån övning, men du är en intelligent människa så jag litar på att du klarar det ändå) och istället tittar på skolåret, skulle det underlätta eller försvåra för eleverna med ett längre jullov, inget sportlov men istället ett mycket längre lov i april och sen en kort slutspurtstermin?

      • Jag tror att en omläggning som denna behöver utredas ordentligt och planeras i många år. Och om det finns en nationalromantisk tanke, desto viktigare då!

        Det finns från politiskt håll en tro på att man inte behöver förbereda människor inför större förändringar, vilket tyvärr skapar nya och oftast värre problem än dem man trodde skulle lösas.

        Konsekvensanalys, inte bara ”Det skulle vara spännande att pröva”, som politikern i artikeln sa.

        • Du känner till uttrycket ”om man tvekar för länge inför att ta nästa steg får man tillbringa livet stående på ett ben”, inte sant? Nationalromantik har sin charm, och jag är lika glad för Zorns nakna kullor som vem som helst, men artonhundratalet är inte ens förra århundratet, det är förförra. Vi måste våga fundera över vilka institutioner som fortfarande fyller en funktion i samhället och vilka som borde på en plats på Skansen.

          Ett skolår organiserat efter bondesamhällets behov är en typiskt dylik institution – vi måste våga ifrågasätta den.

        • Du pratar om 1800-talet och om nationalromantik och Zorn och jag om 2011 och konsekvenser på olika plan och inom olika områden oavsett om det är därför vi har två terminer eller inte.

          Jag ifrågasätter skolan som institution varje dag och i min undervisning, men inser också att en förändring inte kan göras hux flux. Skolans praxis påverkas av tradition – bara detta att man tar upp katederundervisningen igen, visar på det. Tänk bara så motivationen sjönk hos ämneslärarna, när man talade om andra sätt att undervisa. Hur skall vi kunna bortse ifrån att elevernas motivation sjunker om de får sitta i ett klassrum fram till midsommar om det är värmebölja osv. Om om detta beror på en nationalromantisk känsla, ja desto svårare att genomföra det då!

          Du talar om hur det var då och jag om hur det är idag. Och iom det möts vi inte i diskussionen.

        • Nej

          Jag pratar om att vi idag verkar i ett skolår skapat för att fungerar ihop med bondesamhällets behov, med en skoldag skapad för att skola in eleverna i industriarbetarens vardag, och jag pratar om att vi måste reflektera över detta, ty vi befinner oss varken där eller då, utan här och nu.

          Om motivationen sjunker hos en lärargrupp när man börjar tala om att det faktiskt finns fler sätt att undervisa, och att det inte är så dumt att faktiskt ta reda på även vad internationell forskning säger, så är det något som är fel, ja visst är det så. Men reflekterandet och ifrågasättandet av gamla metoder är inte felet.

          Vad gäller ditt upprepade värnande av nationalromantiska värderingar måste jag erkänna att jag inte alls förstår ditt resonemang? Skulle du vilja förklara tydligare hur du menar, jag vill inte råka dra några felaktiga slutsatser.

        • Men snälla, jag värnar inte om dessa värderingar och har förklarat på flera ställen vad jag menar. Det är just det här jag menar när jag säger att vi talar förbi varandra.

        • Ok, utmärkt, då har vi rett ut det. Du värnar inte om nationalromantiska värderingar. Så bra.

          Jag är kanske osedvanligt trögtänkt, men jag ber dig att ha tålamod med mig och förklara igen hur du då menar när du skriver t ex ”Om om detta beror på en nationalromantisk känsla, ja desto svårare att genomföra det då!” eller ”Jag tror att en omläggning som denna behöver utredas ordentligt och planeras i många år. Och om det finns en nationalromantisk tanke, desto viktigare då!”

          Jag menar inte att vara näsvis, jag vill bara så gärna förstå vad det är du säger. Att förstå vad den andre säger, och fråga när man inser att man inte förstår, är såvitt jag känner till den enda metoden för att faktiskt tala till varandra och inte, som du beskriver att du upplever det, förbi varandra.

        • Ibland kanske det är bättre att låta ett samtal vila om det är en fråga i vilken man står långt ifrån varandra. Speciellt om man ser samtalet som att man talar ”till” varandra istället för ”med” varandra. I det här fallet vet jag inte hur jag öht skall få fram vad jag menar på ett tydligare sätt, då jag bedömer att jag redan har gjort det.

          Ibland förstår man inte varandra – det måste man också acceptera. Och vad i det jag säger är det du inte förstår?

          Jag tror vi har för olika meningar om det här. Du ser inga problem alls, därför att du menar att det bara är gamla värderingar samhället är uppbyggt kring som om det bara går att ignorera dem. Och jag ser att en hel del problem kan uppstå, just för att samhället eventuellt är uppbyggt kring det, Om vi inte ser det på samma sätt, kommer vi inte längre.

          Men oavsett om vi har två-terminssystem på grund av gamla värderingar eller inte, ser jag en hel del problem med att ändra det till tre-terminssystem, just för att skolan som institution har en framträdande position i vår typ av samhälle. Mycket är organiserat efter när barnen går i skolan och när de har ledigt.

        • Din huvudinvändning mot tre terminer istället för två är alltså att det vore så besvärligt att införa? Du har helt rätt, vi ser det från brutalt olika synvinklar.

          Jag är mer intresserad av att filosofera och reflektera kring de pedagogiska effekterna, om det månne skulle kunna ge eleverna en mindre pressad situation, om det kanske skulle ge större utrymme för att ta in aktuell forskning i skolvardagen, kanske rent av ge lärarna mer tid att andas och reflektera, eftersom de faktiskt skulle ha ett längre skolår på sig. Inte fler veckor, men ett längre år.

          Tanken är värd att tänka, och kanske faktiskt förbli stadiet ‘huh så besvärligt att ställa om till!’

        • Jag respekterar ditt ställningstagande och hoppas du respekterar mitt – att problematisera det som är självklart är inget att huha sig inför.

        • Ditt ställningstagande till att det inte är några problem med att införa ett tre-terminssystem. Eller pratar vi om något annat?

          Kan vi avsluta denna diskussion nu?

        • Jag vet inte om vi kan kalla det en diskussion, när du så helt uppenbart missförstått varenda dugg jag sagt. Så tråkigt!

          Jag ska försöka uttrycka mig tydligare i framtiden!

          (Jag vet, jag lovar det titt som tätt, men jag kan försäkra er att jag faktiskt verkligen jobbar hårt på saken!)

          Jag har inte tagit ställning till de samhälleliga eller känslomässiga effekterna en omläggning skulle kunna ha i den här diskussionen, utöver att jag nämnt att människor inom både turistnäring och tillverkningsindustri sannolikt är smarta nog att planera utifrån en ny verklighet om en omläggning sker, och att de sannolikt sköter det bättre utan min hjälp. Jag beklagar än en gång att jag varit otydlig med den saken.

        • Jag lovar att jag helt och hållet förstått vad du har menat. Du behöver inte vara tydligare. Frågan har väl varit att du inte förstått mig, vilket du påpekat.

          Och nu avslutar jag ”diskussionen” …

        • Gör du så, så fortsätter jag fundera över den mindre intressanta men ändå lite spännande pedagogiska aspekten i frågan.

        • Det är väl den som är intressant och som jag försökt att få fram. Vad händer med motivationen under juni månad har väl med det att göra?

          Hur kan du se den som mindre intressant!?

        • På så vis. Jag ber om ursäkt, jag har lätt att bli förvillad, sannolikt var det argumenten om företagare och turistnäring och nationalromantik som fick mig att missa att du hade ditt fokus på de pedagogiska aspekterna.

          Fast jag är fortfarande lite förbryllad över väderargumentet, måste jag säga, hur menar du?

  2. Jag skall förändra datum och sånt i mitt inlägg och länka till dig.

    Bekymrar mig gör jag väl inte och att jag skulle vara mig själv närmast är din tolkning. Jag vet kanske mer vad som händer där jag jobbar och därför tar jag upp det.

    Jag gör precis som du, prövar möjligheten, men samtidigt problematiserar det som man kan se som självklart bra med ett sådant förslag.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s