Ansvarsfördelning

Skoldebatten skiftar fokus, igen. Samtidigt som DN förklarar att friskolorna givetvis inte är roten till det onda i svenskt skolväsen lägger Aftonbladet brutalt ansvaret för skolsegregationen på eleverna:

Elevers försämrade resultat beror på att segregationen och klassklyftorna mellan skolorna ökar. Forskarna och Skolverket talar om en skola där elevers betyg i allt högre grad påverkas av det sociala arvet.

I dag berättar Aftonbladets skolgranskning om hur landet som en gång hade världens bästa och mest jämlika skola fått a- och b-skolor.

Orsaken är det fria skolvalet.

Motiverade elever från studievana och resursstarka hem samlas i a-skolor där man ägnar sig åt problemlösning och förståelse. När en skola förlorar sina välmotiverade och resursstarka elever blir undervisningen mer torftig. Eleverna som blir kvar i b-skolorna ägnar i stället lektionstid åt att reproducera enkla fakta.

och illustrerar därigenom med överdriven tydlighet ett av de grundläggande problemen i svensk skola idag: Alla ser sig som oskyldiga offer för omständigheterna, och ansvaret kastar man ifrån sig som glödande kol.

Att ens i någon mån lägga ansvaret för problem i systemet på eleverna är inte anständigt, inte ens för en kvällstidning.

Det har dykt upp ett nytt moment i skoldebatten, har ni sett det? Plötsligt förespråkas lydnad öppet, och, sorglustigt förbryllande, inte från vare sig SKL eller någon arbetsgivareorganisation, utan från lärarhåll. Inte sällan från debattörer som tidigare gått till storms mot t ex katederbegreppet. Och det är inte enbart eleverna som skall vara lydiga och hörsamma, lärarna skall också lyda och rätta in sig i leden. Visst kan det röra sig om enkelt kappvändande, men jag tror att oftare handlar det om ytterligare en schattering av just oviljan att ta ansvar, kombinerad med en olycklig önskan att ha auktoritet.

Det är en väldigt farlig kombination – auktoritet utan personligt ansvar.

Har ni tänkt på det?

.

7 tankar om “Ansvarsfördelning

  1. Jag tror att det är så att människor vill förenkla verkligheten. Man vill t.ex. ha e n tydlig orsak till vissa missförhållanden. Om olika åsikter råder så kommer på detta sätt en mångd möjliga orsaker upp till ytan och skvalpar kring.
    Och ansvar – det har alltid någon annan. Det får vi ju lära oss från högsta ort.

    torestad.blogspot.com

  2. Jag läser inte AB:s ord så som du läser dem. Jag läser ”
    Elevers försämrade resultat beror på att segregationen och klassklyftorna mellan skolorna ökar.” Följderna är därpå en mer segrererad skola och det flerstämmiga klassrummet tappar röster. Ingen skyller på eleverna, inte ens Ab, i min läsning. Men eleverna blir offren, och inte bara de i B-skolorna utan även de i A-skolorna, i långa loppet. I ett än mer segregerat samhälle med en segregerad skola är det ju vi alla som förlorar, i olik grad och på olika sätt, men förlorar gör vi.

    Vem är det som förespråkar lydnad i debatten? Vem säger att lärare ska rätta in sig i ledet? Där förstår jag inte alls hur du menar. De som inte vill ta ansvar? Och vilka är de (förutom SKL o arbetsgivare)?

    /Janis

    • @Janis Det är skillnad mellan att ‘skylla på’ och att ‘lägga ansvaret på’. Jag pratar inte om skuldbeläggande. Jag pratar om ansvar.

      I Aftonbladets olyckliga formuleringenar är det faktiskt eleverna som är de aktiva, t ex ”Motiverade elever från studievana och resursstarka hem samlas i a-skolor” respektive ” Eleverna som blir kvar i b-skolorna ägnar i stället lektionstid åt att reproducera enkla fakta”. Av lärare, huvudmän, skolledningar, föräldrar eller någon annan representant för vuxensamhället syns inte ett spår. De motiverade eleverna samlas på ett ställe, och de som blir kvar ägnar sig åt faktareproducerande.

      Givetvis vet både du och jag att de motiverade eleverna inte på helt eget bevåg flockas i vissa skolor, utan att föräldrarna finns där i bakgrunden och styr och ställer; vi vet att eleverna som blir kvar inte ensamma sitter i övergivna skollokaler och sorgset kopierar gamla kvarlämnade läroböcker utan någon slags pedagogisk personal har valt att sätt dessa böcker i händerna på dem.

      Men dessa vuxna utgör inte lika hjärtenupande offer som de stackars kvarblivna eleverna, och lämnas därför utanför retoriken i kvällstidningen.

      • OK, då förstår jag hur du tänker, men jag ser ändå inte att man lägger ansvaret på eleverna, även om jag nu förstår att formuleringarna kan läsas som att det är eleverna själva som är de aktiva. Men ”samlas”, ”blir kvar”, ”ägnar”, ”reproducera” behöver alls inte läsas så, och gjordes (gör) det heller inte av mig, jag ser (läser) inte eleverna som de som är de aktiva.
        Självklart finns huvudmän, föräldrar och lärare där, och självklart är det de vuxna som är ansvariga. Men konsekvensen är att eleverna blir samlade i a-skolorna eller blir lämnade kvar i b-skolorna. Att lärarna sedan väljer att sätta gammalt reproducerande skolmaterial i händerna på de kvarlämnade, det är din tolkning. Så illa behöver det inte vara, och är det sällan skulle jag tro. Det är det mindre mångstämmiga klassrummet som är det största problemet, att mötesplatsen för människor oavsett familjebakgrund inte finns i den utsträckning som vi i långa tider haft i den svenska skolan.

        Jag är nog trög i dag, men ”dessa vuxna hjärtenupande offer” förstås jag inte hur du tänker kring.
        /Janis

        /Janis

        • Nej, Janis, det är inte min tolkning. Det är bilden Aftonbladet målar upp. Agendan är att ge oss en bild av hur eländigt de stackars elever har det som blir lämnade kvar i de sönderfallande ghettoskolorna. Vi ska se de blinkande lysrören framför oss, känna den lätta mögeldoften i luften, höra vinden vina ensligt genom de otäta fönstren.

          Och den som orsakat detta, den som ställt till så att de sitter ensamma kvar i detta sorgliga klassrum är de frodiga medelklassbarn som helt självcentrerat dragit nytta av det otäcka fria skolvalet utan att ta det minsta socialt ansvar! Dessa friskoleelever som käckt traskar iväg till sitt ombonade klassrum, där de utvecklas och nätverkar och har det bra på alla sätt.

          Inte en vuxen någonstans i bilden. Vuxna väcker inte den sortens känslor ledarskribenten är ute efter att väcka, därför är de inte med. Därför läggs ansvaret för att de kvarblivna är kvarblivna på de barn vars föräldrar använt sig av möjligheten att välja skola utifrån andra kriterier än geografi.

          Det är inte min bild, det är Aftonbladets.

          Naturligtvis ÄR det inte eleverna som är ansvariga, i verkligheten. De är elever, och de är barn, och de gör ungefär som de blir tillsagda att göra och går till den skola de blir tillsagda att gå till. Men den bilden är inte den bild Aftonbladet vill ge oss.

          Men frågan om vem som faktiskt är ansvarig för att göra något åt de blinkande lysrören och den fattiga undervisningen, finns det någon som svarar ‘jo, det är jag’ på den? Jag hör bara en faslig massa ‘nej, det är någon annan’ men jag har kanske otur när jag lyssnar?

  3. Pingback: De som har befogenheterna är de som gjort fel | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s