Ursäkta förvirringen, och lite om det här med språk

Jag raderade ett inlägg vilket leder till att det finns kommentarer som inte finns. Jag ber om ursäkt för detta, och lovar att tänka mig noga för när jag länkar i framtiden.

För ett år sedan skrev jag ett inlägg om detta med konjunktioner och subjunktioner, och idag snubblade jag över något som än en gång påminde mig om själva vitsen med språkriktighet. Ännu en gång lyfte någon det faktum att det påvisats att en delorsak till de sjunkande PISA-resultaten bland svenska skolelever är bristande språkförståelse, och ännu en gång framhölls detta som en förmildrande omständighet.

Jag har svårt att se det förmildrande i sammanhanget, måste jag ärligt säga. Om eleverna har förståelse för innehållet i ett ämne, men saknar språk att tala om detta har skolan byggt ett stabilt och i det närmaste okrossbart glastak för de elever som finner ämnet spännande och vill fortsätta att studera det. Utan ämnesspråk minskar möjligheterna att förstå ämnet mer än på en mycket basal, grundläggande, nivå. Utan ämnesspråk minskar möjligheterna att delta i diskussioner om ämnet. Utan ämnesspråk minskar möjligheterna att överhuvudtaget förstå läroböcker och undervisning i ämnet på en nivå ovanför den nybörjarnivå man helt rimligt befinner sig på i grundskolan.

Detta är ett problem, inte något ”festligt” eller en förmildrande omständighet.

44 tankar om “Ursäkta förvirringen, och lite om det här med språk

  1. Ur verkligheten för fem år sedan:

    Jag talar med några lärare från lärarutbildningen om lärarstudenternas språkkunskaper och påpekar att de inte kan stava. ”Det lär de sig med tiden”, säger en av utbildarna. Jag påpekar då att de inte är bra på meningsbyggnad, då svarar utbildarna: ”Det viktiga är väl att du förstår dem”.

    • Tja, man får väl hoppas att de som lärarutbildare vet vad de pratar om. Själv är jag så hopplöst gammaldags att jag fortfarande ser det som skolans uppgift att arbeta på ett sånt sätt att eleverna får de baskunskaper de behöver för att kunna studera.

  2. Åh vad bra att du tar upp det här Morrica!

    Varje år träffar jag elever på gymnasiet som har ett stort intresse för mina ämnen. De har en analytisk förmåga och ett kritiskt förhållningssätt. De har erfarenhet och därför också viss faktakunskap. De både vill och behöver kunna påverka i samhällsfrågor. Problemet är att de inte äger det språk de så väl behöver för att riktigt komma vidare. Det kan handla om en så ”enkel” sak som att över huvud taget kunna skriva ett prov eller strukturera en text i en skriftlig uppgift. Det kan också handla om att bli missuppfattad av läraren eller av andra kamrater vid diskussioner och muntliga prov.

    Varje gång känner jag samma frustration, ilska och sorg. Nej det är ingen förmildrande omständighet.

    • Sannerligen inte! Språk är makt, den som kan formulera sig kan påverka, både sin egen och andras situation. Genom att vifta undan betydelsen av ett bristande språk, genom att ‘välvilligt’ tolka och säga ‘jamen h*n förstår ju faktiskt, titta vilken fin bild h*n ritat’ förnekar vi eleverna tillgång till denna makt, rycker ifrån dem denna möjlighet till inflytande.

  3. Intressant aspekter du tar upp Morrica. Kan denna slapphet till det skrivna språket ha att göra med den muntliga tradition skolan är. Prata går men att sätt ned funderingarna eller pratet på ”papper” är något helt annat. Det är ett konststycke i sig.

    Sedan det här med att tillägna sig ämnesspråket. Det är ju något som man tvingas träna hela livet. I min skiftande roll som rådgivare är en av de viktigast verktygen att snabbt sätta sig in i de olika yrkesspråk mina kunder har. Även om jag sysslat med mål- och resultatstyrning är det väsenskilt i vilken bransch jag befinner mig i.

    Så hur man än ser det, kan man inte använda det skrivan språket är man hjälplöst efter. För samhället är graft skriftspråkligt.

    Därför är det oerhört viktigt att ta hjälp av den nya hjärnforskningen i pedagogiken så inlärningen blir individuell istället för på grupp- och klassnivå. Om jag ser på mig själv var det väl det som var problemet i uppväxten att det var på klassnivå.

    • Det är fullt rimligt att tänka sig att detta är en del av problemet – talspråket är viktigt, det fyller sin funktion och är ett verktyg eleverna behöver ha lärt sig hantera när de lämnar skolan, skriftspråket är ett annat viktigt verktyg, och ämnesspråken är ytterligare verktyg. Den skola som inte gett dem möjlighet att erövra dessa har inte fullföljt sitt uppdrag.

  4. Jag är en ivrig förespråkare av handfast forskning men jag tror att hjärnforskningen ännu är i sin linda. Svårt att hitta tillämpningar på undervisningen av dess forskningsresultat.

  5. Verkligen. Det gäller lärare i skilda ämnen som NO, matematik och engelska. Grunden är inte färdigbyggd, liksom.

    (I engelska är det dessutom mycket vanligt att lärarna talar en utpräglad svengelska som bjärt skär sig mot den engelska barnen hör i media.)

    • Jag förstår inte riktigt hur du menar när du skriver att grunden liksom inte är färdigbyggd. Vad är det som fattas, menar du? Vad syfter du t ex på när du skriver ”svengelska”, mer i detalj? Och, slutligen, vilka åtgärder menar du behöver vidtas för att detta ska rättas till?

  6. Det jag menar är att de lärare jag syftar på inte har en terminologi som räcker när de ska förstå sitt ämne lite djupare när de läser om det, och följaktligen inte heller
    vidareförmedla kunskaper till sina elever. Det som behövs är fördjupade kunskaper,; både fakta och förståelse.

    Svenskelska är när engelska uttalas med genomsvensk intonation, svenska fonem och med grava grammatiska fel. Jag skulle kunna hänvisa till en bloggare som framträder på nätet som ett utmärkt exempel på denna
    bristande engelska, men av etiska skäl avstår jag.

    Boten är, som alltid, mer begåvade kandidater från början och mer skärpt utbildning.

    • Då förstår jag vilken betydelse du lägger i uttrycket, och vad det är du menar när du pratar om lärare med bristande ämnesspråk.

      Hur menar du med ‘mer skärpt utbildning’, och vad innebär ‘mer begåvade kandidater’ rent konkret?

  7. Högre betygskrav, gärna antagningsprov. Om inte en viss mininivå uppnås, anta då färre.
    Kraven ska naturligtvis ställas på de blivande studenterna; omplacera universitets-
    adjunkterna till lämplig skolnivå (om de inte anses kunna disputera inom något år).
    Höj gränser för docent- och professorskompetens till samma nivå som inom samhällsvetenskaperna.

    Allt detta kommer att höja nivån och statusen på läraryrket.

    • Du säger att kraven ska höjas på den blivande studenterna, och exemplifierar sedan med konsekvenser för universitets – och högskoleanställda. Det ger ett lite förvirrat intryck, hur menar du?

  8. Ping: Metta Fjelkner vill att andra länder ska ha sämre lärare | Björn – om skola och utbildning

    • Om du vill så visst, fine by me.

      Men var snäll och utveckla, på vilket sätt vill du höja kraven på studenterna? De har ju mycket begränsade möjligheter att faktiskt påverka utbildningens upplägg och innehåll, så vilka krav är det du vill höja där?

  9. Jag har hela tiden talat om lärarutbildningen. Det finns gudbevars docenter och professorer även där. Lärarutbildningen anses nämligen vara på universitetsnivå.

    Jag talar om framtiden. Studenterna som grupp kommer aldrig att vilja höja kraven. Det måste ju samhället göra.
    En bra början är, som jag sade, att sätta en nedre betygsgräns för möjlig antagning eller ordna antagningsprov.

    Vad tycker du själv i frågan? Har du några synpunkter
    själv?

        • De ”första åtgärder” du nämnt handlar om att höja meritkraven vid antagningen. Jag får därav intrycket att du anser att det är studenter som är orsaken till att lärarutbildningen i landet ser ut som den gör, stämmer det?

          Något i stil med Pålsson Sylls fruktiga liknelse för drygt ett år sedan?

        • Om du tycker att att studenters dåliga
          förkunskaper är orsaken till missförhållandena
          har du missförstått mig helt.
          Men som en första åtgärd, följd av att
          adjunkterna ska bort (=kvalitetshöjning).

          Så svårt att förstå har det väl inte varit?
          Var står du själv i frågan om lärarutbildningen?

        • Nej, Bertil, jag frågar dig om jag förstått det du skriver rätt. Jag har inte ”tyckt” något alls om studenters förkunskaper, det är du som gång på gång återkommer till detta som den primära åtgärden.

          Jag har uppriktigt talat lite svårt att se hur du resonerar. Det är ju inte studenterna som planerar och lägger upp utbildningen! Vilken effekt väntar du dig att få av den höjning av förkunskapskraven du förespråkar?

  10. Mycket bra inlägg, Morrica. Ett problem är att vi har för få timmar i svenska och använder för få av de timmar vi har fått oss till dels på att djupdyka i mer krävande texter. Ett annat problem är Sålätt och allt annat färdigtuggat material i SO och NO. Vi språkcurlar helt enkelt våra elever. Men en stor bov i dramat är enligt min uppfattning de nationella proven i svenska. Enkla texter och svåra frågor. Jag har haft elever som varit klara MVG elever i läsförståelse och som haft mycket avancerat ordförråd som skrivit V medan elever som inte har en läsförståelse de kan ta sig fram på får G.

    • Ja, skolan språkcurlar och skapar en hjälplöshet hos eleverna som tar sig uttryck i både frustration och apati. Läromedel som det du beskriver är säkert välment och välvilligt, men vägen till helvetet är stenlagd med goda intentioner!

      Eleverna är inte idioter, det är oförskämt av skolan att behandla dem som sådana!

      • Visst är det klockrent! Det säger precis vad det handlar om, och curlingdebatten har pågått så länge att det faktiskt börjar bli tydligt för de flesta inte bara vad man pratar om, utan också vad som behöver ändras för att eleverna ska slippa drabbas.

  11. Nej, du ”tycker inte, du ”får ett intryck” och du svarar inte på mina frågor.

    1) Höj antagningskraven till lärarutbildningen
    2) Använd bara disputerade lärare i utbildningen
    3) Se till att kvaliteten höjs rätt igenompå sätt jag förut sagt
    4)Låt ämneskunskaper dominera utbildningen över didaktik

    Hur ska du missförstår det här nu?
    Det är INTE studenternas fel!

    • Intressant prioriteringsordning.

      Om nu ingen del av ansvaret ligger på studenterna undrar jag varför du ändå börjar med att vilja ändra på dem? Varför börjar du inte med t ex den punkt du rankat som fjärde viktigast?

  12. Men Morrika, du är så konventionell. Du tror tydligen att en uppräkning alltid är en rangordning!? Det är något hierarkiskt över dig. Studenterna får fullt ansvar när de är färdigutbildade.
    Jag ändrar inte på studenterna, utan antar de mest lämpade.

    Vilken punkt tycker du själv är viktigast?

    • Ja, jag är konventionell och gammalmodig, och lite dum därtill – jag tror nämligen att människor står för vad de säger. Gång på gång har du uttryckt åsikten att den första åtgärden bör vara att ändra på vilka studenter som antas till utbildningen, och tänka sig, jag trodde du menade det!

      Om nu ”du” antagit de ”mest lämpade”, och rensat ut den ruttna frukten, vilken effekt räknar du med att få av denna åtgärd? Jag antar att du förväntar dig stor effekt, eftersom du nämner denna som den första åtgärden.

      • Effektstorleken låter sig nog inte direkt mätas, om det är det du vill. Men att nivån blir bättre med bättre ingångsvärden för eleverna är väl närmast självklart.

        Första åtgärd? Naturligtvis måste hela batteriet av åtgärder samordnas.

  13. Ping: Minns ni den ruttna frukten? « You're no different to me

  14. Ping: Pratar vi om samma sak? | Annelie Drewsen

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s