Minns ni den ruttna frukten?

I februari 2010 skrev professor Lars Pålsson Syll en debattartikel i Sydsvenskan på ämnet För dåliga studenter på lärarutbildningen och debatt blev det. Många tog illa upp av hur Pålsson Syll pekade ut vad han menade var orsaken till den ständigt sjunkande kvalitén i lärarutbildningarna i Sverige:

utbildningsexpansionen har tyvärr skett till priset av försämrade möjligheter för studenterna att tillgodogöra sig högskoleutbildningens kompetenskrav. Många inom högskolan har fallit till föga och sänkt kraven […]  sämre förkunskaper gör att det man för bara tio–tjugo år sedan kunde ta för givet att studenterna hade med sig i bagaget från gymnasiet får man istället ägna stora delar av de första högskoleåren åt att ge dem […] istället för att ta ställning till vad studenterna skriver på sina tentamina får man lägga tid på att överhuvudtaget försöka förstå vad de skriver […] De här trenderna och problemen är speciellt tydliga inom lärarutbildningen. Lärarstudenter rekryteras i allt större utsträckning från studieovana hem. Lärarstudenters betyg och resultat på högskoleprov har också sjunkit under en längre tid. Samtidigt som rekryteringen av lärarstudenter således försämrats, ställs allt högre krav på lärarutbildningens akademiska nivå.

Studenternas bristande förkunskaper gör att de inte alls har de redskap de rimligen borde ha för att kunna utbilda sig till goda lärare med de förutsättningar som står till buds på lärarutbildningarna idag, skrev Pålsson Syll och där har han ju helt klart en poäng. Att detta åtgärdas med att kraven på utbildningen sänks, att man lägger kostbar högskoletid på att ta igen det elever borde ha med sig i bagaget om de har grundläggande behörighet är ingen lösning, tvärtom.

Men detta var inte vad debatten kom att handla om, utan istället om en enda formulering i artikeln:

Alla kockar vet att tillredning av god mat kräver bra råvaror. Oavsett hur bra redskap man har går det inte att förvandla rutten frukt till god efterrätt.

Omkring två veckor efter att artikeln publicerats kallade studentkåren på Malmö Lärarhögskola till en hearing om just denna formulering. Man uppskattade inte att, som man uppfattade saken, studenter jämfördes med rutten frukt, och det kan jag ha viss sympati för. Men debatten som följde var bekymmersam. Det talades mycket lite om kvaliteten på utbildningen eller syftet med utbildningen, istället talade man känslor. Studenters bekymrade frågor kring utbildningskvalitet bemöttes med utrop om härliga möten, kreativa människor, och varma relationer. Jag lämnade Orkanen i tankar, och förundrades över hur ingen av de studenter som omgav mig verkade ha fäst sig vid fruktformuleringen, som väckt så stor debatt, utan istället bekymrade sig över just utbildningskvalitén, och hur de skulle komma att ses när de så småningom skulle börja etablera sig på arbetsmarknaden.

Jag är än idag inte alls säker på att det faktiskt var studenterna Pålsson Syll syftade på med sin ruttna frukt. För att den tolkningen skall hålla måste man betrakta studenterna som ett rätt passivt råmaterial som förädlas av de skickliga lärarutbildarna. Om man istället tolkar frukten som förkunskaperna fungerar bilden. Studenterna blir kockarna, och redskapen utbildningsinnehållet. Kanske är jag för välvillig, jag är inte närmare bekant med Pålsson Syll och vet inget om hur han faktiskt ser på lärarutbildningen, utan tolkar rätt upp och ner utifrån artikel och hearing.

Jag påminns om den här gamla historien av den kommentarsfältsdiskussion kring betydelsen av ämnesspråk där det, i en sidotråd, hävdas att den första åtgärden som måste vidtas för att höja nivån i svensk skola är att höja antagningskraven på studenterna till lärarutbildningar. Dock, förbryllande nog, inte på grund av att studenternas bristande förkunskaper är orsaken till missförhållandena.

Kanske är det omöjligt att idag avgöra om hönan eller ägget kom först. Jag är långt ifrån säker på att det spelar någon roll. Faktum kvarstår: att studenter inte har de förkunskaper deras betyg säger att de har är ett problem för hela samhället, och något vi behöver åtgärda. Vi kan inte fortsätta att, med Pålsson Sylls liknelse, skicka in dem i köket med rutten frukt och sen banna dem för att efterrätten smakar skumt.

Jag föreslår införandet av ett pedagogisk basår, en ettårig lärarhögskoleförberedande utbildning, jämförbar med t ex tekniskt och naturvetenskapligt basår.

 

78 tankar om “Minns ni den ruttna frukten?

    • Hur ska jag veta om jag förstått rätt och riktigt vad du sagt när jag funderar på om jag missförstått om jag inte frågar tills jag känner mig säker på att jag förstått?

  1. Är det inte typiskt att man fastnar på formuleringar istället för att diskutera det viktiga. Orättvisan i att elever luras att tro att de kan mer än de kan av glädjebetygen, det orimliga i att högskolor ska ägna sig åt grundutbildning och det olämpliga i att ungdomar som har klarat sig genom skolan med nöd och näppe själva blir lärare – ibland av inget bättre skäl än att de inte kommer in någonstans där de vill komma in och inte heller får jobb.

    • För att göra något åt saken krävs, bland annat, att man börjar reflektera över betydelsen av sin egen insats. Det innebär en klar risk att man rätt som det är står inför att man behöver ändra på sitt arbetssätt och sitt förhållningssätt och det, i sin tur, kan innebära något som närmast kan liknas vid ett sorgearbete.

      Då kan det vara lättare att uppehålla sig vid formuleringar eller detaljer, långt förbi den punkt när det faktiskt blivit klargjort vad formuleringen står för eller hur detaljer fungerar.

    • Det pratas så mycket och ändå tas inte en del självklara logiska sammanhang upp. Exempelvis nämns sällan ”det olämpliga i att ungdomar som har klarat sig genom skolan med nöd och näppe själva blir lärare”. Vi behöver en rakare debatt!

        • Det vanliga är inte några revolutioner i förmågor så att den som är duktig i engelska som ung är den som blir det som äldre. Det finns en underlig övertro om stora förändringar men det vanliga är istället att det syns ganska tidigt vilka förmågor en individ besitter.

          Det logiska sammanhang jag framför allt vill lyfta är dock att den grundläggande förutsättningen för att kunna lära ut något är förmågan att tillägna sig kunskapen själv. Det behövs mycket mer hos en lärare men det är inget skäl att hoppa över det grundläggande.

        • Jag är inte helt säker på att jag förstår dig rätt – ser du det du benämner ”förmågan att tillägna sig kunskapen själv” som en medfödd eller förvärvad förmåga? Skulle du kunna, lite mer konkret, beskriva vad det är du menar med denna förmåga?

        • Förmågan att tillägna sig någon kunskap anser jag vara en blandning av genetiskt och socialt arv där gränslinjen mellan dessa är så svårbestämda att den känns ointressant. Denna förmåga påverkas förstås hela tiden av skolan men jag påpekar att det är ovanligt med revolutionerande förändringar utan att förändringar sker under mycket lång tid. En usel lärare kan i och för sig på bara ett år förstöra mycket men den bästa lärarna kan få elever att upptäcka fantastiska nya saker hos sig själva men inte trolla fram något nytt utan riktigt mycket tid.

        • Vad menar du med ”genetiskt och socialt arv”? Finns det människor som är genetiskt lämpade att bli lärare, menar du? Vilken slags socialt arv är det du menar diskvalificerar?

        • Intellektuella färdigheter har alla en genetisk komponent, där vissa i och med födelsen har lättare att tillägna sig någon typ av intellektuell förmåga. Uppväxtmiljön påverkar dock så starkt så att det är svårt att skilja detta arv från exempelvis de fördelar barnet får om det växer upp med föräldrar som ägnar sig åt mycket högläsning, kommunicerar mycket, tränar bollskicklighet, …… Jag har hört begreppet socialt arv användes för detta i så hög grad att jag glömde bort betydelsen att ärva sociala svårigheter.

          MIn tanke är att både genetiskt och socialt arv är faktorer som ökar möjligheterna att arbeta som lärare och jag hade inget fokus på vad som diskvalificerar.

  2. Det är väl alltid massa känslor när det handlar om ”skolfolk”. Är det inte för låga löner så handla det om undervisning i minuter, 35 el. 40 timmars vecka. Skoldebatten där eleven försvann, kan man nog kalla det.
    Cilla:/
    oj, glömde visst. Lärarens hårda arbetsbelastning….. där vimlar det av känslor

    • Det är väldigt mycket känsloutspel i debatten, och många viktiga aspekter och diskussioner försvinner bakom dimridåer av känslor rätt som det är. Jag tror det handlar om bearbetanden av trauman, och det är olyckligt att det sker för öppen ridå och tar fokus från det som borde vara skolans självklara centralfråga: elevernas, eller i det här fallet studenternas, studiesituation.

    • Debatter, ja, men alla dessa känsloutspel handlar inte om att diskutera och debattera, vare sig skola, utbildning eller lärande. Många av dem handlar istället om att bearbeta rädslan inför det nya, och sorgen över att det gamla, trygga, ingångna, välkända försvinner.

  3. Så rätt du har Morrica. Visst handlar mycket i debatten om rädsla och när man känner sig hotad väljer man lätt vargspråket eller som du säger väljer att bearbeta en sorg och eller frustration.

    För övrigt ett mycket viktigt och tänkvärt inlägg.:-)

    • En debatt helt fri från känslor är inte önskvärt, men en debatt helt dominerad av känslor är inte heller konstruktiv.

      Vargar är inte särskilt intresserade av människor, men många människor fascineras av den romantiserade bilden av vargen, identifierar sig gärna med denna varg och jag tror det är utifrån denna mytologiserade varg ett uttryck som ”vargspråket” uppstått. Verklighetens gråben har inte mycket med saken att göra.

  4. Åh förlåt, jag blev lite ivrig och glömde förklara vad jag menade med vargspråk. ”Vargspråk” är det språk man använder när man har taggarna ut, tar åt sig personligt och inte vågar vara riktigt rak och ärlig i sin kommunikation medan motsatsen ”giraffspråk” symboliserar ärlighet, rakhet och mod att lyssna och ta till sig kritik mm.

    Jag har tidigare skrivit ett inlägg om giraffspråk, något jag blev intresserad av efter ett seminarium jag lyssnade på för ett antal år sedan. 🙂

    http://lararegertie.blogspot.com/2010/03/vaga-tala-giraffsprak.html

    • Tack för klargörandet. Sannolikt kommer jag inte att börja använda dessa uttryck, men det underlättar att förstå dem om de används i debatten.

  5. Intressant förslag!
    Jag är ganska säker på att Lars ångrar den drastiska metaforen och håller med Morrica att det blev ett konstigt fokus i debatten.

    Läs gärna mer av Lars spännande tankar på hans välskrivna blogg:
    larspsyll.wordpress.com

    När det gäller frågan om basår är jag osäker om finansiering. Idag är den ekonomiska utdelningen av en lärarutbildning osäker. Risken finns att basår och provår ytterligare skapar formella hinder för dem som vill arbeta med undervisning. Enligt Vlachos finns det en risk att effekten blir den motsatta – statusen sjunker ytterligare!

    • Status status status… Jisses vad alla är besatta av denna status!

      Finansieringen är utbildningdepartementets huvudvärk, inte min. Däremot skulle jag vilja veta hur du menar att det skulle skapa ett formellt hinder?

    • Jag tycker att ansvariga för skolan får ta konsekvenserna av sina andra beslut. När en stor del gymnasieelever inte kan tillräckligt för den vanliga lärarutbildningen så ska vi inte sopa problemen under mattan och förslaget om ett pedagogiskt basår förtydligar. Alternativet med försämring av de utexaminerade lärarstudenterna för att utbildningen inte hinner med känns ytterst sorgligt.

      Finansieringen av förlängd utbildning är bara en nödvändig konsekvens som utbildningsdepartementet får ta sig an, helt rätt Morrica.

      Läraryrkets sjunkande status är bara en del skolans onda cirkel, något som skolans huvudman borde vara bekymrad över inte lärarutbildningen.

        • Skolans huvudman har åtminstone alltsedan kommunaliseringen haft allt för dåligt fokus på kunskapsuppdraget och svenska elevers kunskaper har sjunkit medan många länder tagit stora steg framåt. SKL och kommunerna har tagit en hel följd av olyckliga beslut kring obehöriga lärare, besparingar och oprövade undervisningsmetoder.

        • Jaha? Och på vilket sätt anser du att SKL och kommunerna ska ta konsekvenserna av lärarstudenters bristande förkunskaper?

        • OK, du har rätt det är statens fel att de delegerat till en huvudman som ger för dåliga förkunskaper hos de som kommer ur gymnasiet och de som måste skjuta till pengar till högskolan för det extra pedagogiska året är staten.

        • Lägg inte ord i min mun jag aldrig sagt, Jan, och gör inte på något vis mig ansvarig för det du uttrycker.

          Om du tycker att staten ska stå för finansieringen så säg det rent ut, tycker du att det är SKL eller kommunerna så säg det. Jag deklarerade min ståndpunkt i frågan längre upp i tråden, men upprepar den för tydlighets skull:

          Finansieringen är utbildningdepartementets huvudvärk, inte min

  6. Formellt är fel ord. Men att förlänga utbildningen skapar naturligtvis praktiska problem.

    Risken finns att de som har familj och ekonomiska skyldigheter ryggar tillbaka inför påfrestningarna med en lång utbildning och oklara framtidsutsikter.

    När jag läste min utbildning var det många som bodde hemma under studietiden

    • Ja. Den risken finns. Precis som risken finns att många studenter faller ifrån om kunskapskraven höjs.

      Är detta, menar du, ett större problem än att det antas studenter med bristande förkunskaper?

      • En del av de här studenterna ”med bristande förkunskaper” visar sig bli förvånansvärt framgångsrika lärare. I bästa fall blir högskolestudierna den spännande resa vi alla drömmer om att högskolestudier ska vara.

        Men det finns andra scenarier som inte är lika uppmuntrande. Jag är glad att vi underkänner studenter som inte klarar studier och yrket. Problemet är att göra det i rätt tid och på rätt grunder.

  7. Studier på enäggstvillingar visar övertygande att uppdelat på procent kommer inflytandet till ca 60 % från gener, ca 40 & från miljön. Fast egentligen är det mest intressanta samspelet mellan arv och miljö.

    • Bra förtydligande, jag kände det som att jag trasslade in mig i ett resonemang kring detta ovan i ambitionen att undvika att göra uppdelningen genetik/miljö. Det viktiga är att eleverna skolan möter skiljer sig oerhört i vilka förmågor de har med sig. Alla har rätt att bli mötta där de är och att försöka ändra dessa skillnader känns som en Don Quijote kamp.

        • Jag talar om flera mänskliga olikheter som grundläggs tidigt hos individen. Alla har rätt till en skola som möter dem på ett bra sätt oavsett vilken prestationsnivå de ligger på och vilka behov av lärstilar etc. just de behöver.

        • Om jag förstår dig rätt menar du alltså att det är lärarhögskolans ansvar att bemöta studenterna där de befinner sig, oavsett nivå på förkunskaper?

        • Den obligatoriska skolan bör ha det kravet men det är helt vansinnigt att kräva det av de frivilliga påbyggnadsutbildningarna. Lärarutbildningarna ska kunna kräva omfattande förkunskaper, borde kräva det.

        • Då förstår jag inte riktigt hur du menar när du skriver att ” Alla har rätt till en skola som möter dem på ett bra sätt oavsett vilken prestationsnivå de ligger på” i en diskussion om just lärarutbildningen, skulle du vilja vara snäll och förtydliga?

        • Vanliga lärare måste kunna möta elever på olika nivå så det är ett krav på lärarutbildningen att de ska kunna det. För att utbildningen ska ha en chans att klara det måste de få börja med lärarstudenter som redan har många av de förmågor som behövs.

        • Menar du att det är viktigare vem den blivande lärarstudenten är, vilka ”förmågor” denne har och vilken bakgrund denne har, än vilka förkunskaper denne har?

        • Det är ditt resonemang och du som argumenterar att ”förmågor”, som du inte närmare vill beskriva, borde väga tungt. Hur tänker du?

  8. Intressant aspekt kring arv och miljö. Epigenitikens intåg på forskningsarenan kommer nog så småning om förändra vår syn på arv och miljö. I ett led av detta, ytterligare ett bidrag till vår förståelse för lärande.
    Cilla

  9. Det blev ett naturligt experiment, eftersom det var ett misstag. Jag tror man redde upp det på något sätt. Det talades tyst om saken senare.
    Det gällde behöriga, om jag minns rätt.

    • Det var genom misstag Columbus upptäckte att Amerika låg där det ligger, och var det inte genom ett misstag Fleming upptäckte penicillinet också?

    • Definitivt. Tänk så många misstag som förblir misstag trots att de har potential att bli serendipiteter (jag visste faktiskt inte att serendipity gick att översätta så rakt av), bara för att ingen tar tillvara på dem.

    • …för att bara nämna en av de sakerna de skulle kunna ägna tid åt under det pedagogiska basåret, eller det lärarhögskoleförberedande året om man föredrar den benämningen…

  10. Intressant experiment kring betygen som prognosticerande. Det finns tyvärr en stor risk att avgränsningarna är lösliga och att de mätta faktorerna inte ger möjlighet till en statistisk analys. Det blir lite anekdotisk vetenskap av det. Det låter otroligt att det skulle kunna generalises till att det är bra med blivande lärare som inte kan stava eller bygga meningar.

  11. Jag överraskas över den glädje det kan väcka när vi människor visar oss riktigt dåliga på att förutsäga saker. När vi inte alls lyckas välja de bäst lämpade till en tandläkarutbildning, när man hittar fel i betygen så att den bästa är sämst osv.

    För mig är den här typen av upptäckter djupt beklämmande, jag vet hur viktigt det är att kirurgen har både handlaget och de djupa kunskaperna. Det är så stor skillnad mellan den bäste och den sämste kirurgen och människoliv går till spillo för att de fick fel. Jag tycker att läraryrket är lika viktigt för även om ingen dör i klassrummet så kan verkligen en dålig lärare förstöra livschanser och vart leder det? Vi måste väl vilja hitta de som är bäst lämpade för viktiga jobb?

    • Och du menar att vägen dit går via luddiga, odefinierade ”förmågor” invävda med höga betyg? Hur tänker du dig att hitta dessa fantastiska människor med sina ”förmågor” invävda i goda förkunskaper?

      • Jag hoppas att de metoder vi människor tillsammans ändå har hittat kring betyg, progression, förkunskapskrav etc. skulle kunna fungera hyfsat och kunna vidareutvecklas. Jag känner mig inte kapabel att hitta bättre alternativ.

        Jag hoppas att många kan vilja förädla dessa verktyg istället för att bli så glada över att få byta ut dem. De där luddiga förmågorna kan ju utbildningen förädla till konkreta utförda arbetsuppgifter som är viktiga för andra människor.

        • Stora ord, än en gång, Jan. Berätta, vilka är dessa fantastiska ”förmågor” du pratar om? Kan du ge några exempel?

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s