Skollyftet Ed Camp

Vi har ibland pratat lite om det här med behovet av att lärare kompetensutvecklar sig, fortbildar sig, tar del av den modernaste forskningen, inom sitt ämnesområde såväl som inom pedagogik och skolutveckling, och vi har pratat lite då och då om vems ansvar det är att det faktiskt sker, kontinuerligt, och huruvida det är i sin ordning att använda förtroendetiden till detta eller om man istället bör kräva att arbetsgivaren avsätter speciell fortbildningstid.

Vi har väl inte alltid haft samma syn på saken, och diskussionerna i kommentarsfältet har ofta blivit långa. Detta är ett ämne som engagerar.

På blogget Skollyftet funderar Anna Kaya över om det inte vore en god idé att lärare träffas och kompetensutvecklar och fortbildar sig tillsammans. Inspirationen är fantastiska TED och minst lika fantastiska Ed Camp.

Läs vad hon har att säga om saken, detta kan bli något fantastiskt för skolsverige.

6 tankar om “Skollyftet Ed Camp

  1. Absolut kan – och bör – detta bli något fantastiskt för skolsverige. Det enda som krävs är att skolhuvudmännen börjar fokusera mer på undervisnings/lärandekvalitet än på kvantitet samt uppmuntrar lärares engagemang på alla till buds stående medel (läs: lön, uppmuntran, arbetsmiljö, uppskattning, status, respekt…).

    Personligen anser jag att kontinuerlig kompetensutveckling måste ske under såväl reglerad som förtroendearbetstid. Ansvaret är delat mellan arbetsgivare och arbetstagare, båda måste avsätta resurser, tid och kraft för detta. Här tycker jag analogin med läkarna verkar logisk – de både får och förväntas följa med i den senaste forskningen, självklart på betald arbetstid. En hel del av evidensen sker även genom kollegiala försök och nätverk, som jag förstår det ungefär som Ed Camp.

    • Ungefär här är det diskussionerna brukar spinna utom kontroll =) så jag avstår från att säga något om varje enskild lärares eget ansvar för sin egen kompetensutveckling, helt enkelt.

      Inom folkhögskolevärlden, åtminstone i Skåne, fungerar det så att SFHL, folkhögskollärarfacket, håller en pedagogdag per termin. Det är ett slags teachmeat för folkbildare, man träffas på en folkhögskola (olika skolor var gång, så att vi turas om att vara värdar) en föreläsare föreläser, man äter tillsammans och nätverkar så det knakar hela dagen lång. Det finns inget krav på medlemsskap i SFHL för att man ska vara välkommen på dessa träffar, utan syftet är helt enkelt att sammanföra pedagoger för just kunskapsutbyte, kompetensutveckling, vyvidgande och nätverkande.

      Guld värt!

      Kanske vore det en god idé för andra lärarfack att ta upp också?

  2. Ju mer jag tänker på det, ju mer vill jag att Skollyftet Ed Camp ska bli verklighet. Att kunna dela och dra nytta av varandras erfarenheter och kunskap är ju ett fantastiskt sätt att kompetensutveckla sig. Att bara sitta och ”ta in” vad andra förmedlar (som oftast är den kompetensutveckling vi erbjuds) ger inte alls lika mycket som att själv delta, interagera och utvecklas tillsammans med andra.

    Tack för att du lyfter denna fråga i ett eget inlägg, Morrica. Det är oerhört viktigt, och som du skriver, det kan bli något fantastiskt för skolsverige!

    • Det kan ju faktiskt det!

      Nu kommer jag att lufta en av mina käpphästar igen, men bara en snabb vända, jag lovar, sen ställer jag in den i stallet igen: lärare är ofta rätt passiva när det gäller den kompetensutveckling arbetsgivaren tillhandahåller, man tar emot och mumlar kanske lite om att det var väl inte så givande. Jag tror det är få arbetsgivare i Sverige som inte skulle ta emot förslag på kompetensutvecklingar och fortbildningar med förtjusning, så mitt förslag är helt enkelt: lärare, var lite aktiva, lite nyfikna, ta reda på vad som finns och lägg fram förslag till arbetsgivaren.

      Skollyftet är ett bra ställe att dela tips och erfarenheter, lyckade såväl som mindre lyckade, Twitter är guld i sammanhanget, Facebook och bloggosfären erbjuder veritabla guldgruvor för den som vill veta vad som finns.

      Så, nu ställer jag tillbaka Brunte i stallet igen.

      • Jag kan hålla med dig men ibland så bestäms lärares kompetensutveckling på ”högre ort” och då hjälper föga vad vi lärare tycker och tänker utan det är någon hög tjänsteman som har bestämt vad vi behöver kompetensutveckla oss inom. Sedan, när man hittar något intressant man vill lära sig mer om så är det ”för dyrt”.

        Jag har vid ett flertal tillfällen under årens gång lyft sådant som jag tycker är intressant för vårt kollegium att kompetensutveckla oss inom men det har inte blivit något med det. Jo, en gång lyckades jag få rektorn att köpa in Gibbons Lyft språket, lyft tänkandet” till alla lärare.

        Men ger upp, det gör jag inte! 🙂

        • Jo, jag vet, ibland är det så, men även dessa personer i den högre orten har emailadresser och telefonnummer, och uppskattar ofta att faktiskt få veta vad som behövs, varför just detta behövs och på vilket sätt det vore en god investering. Denne tjänsteman sitter högt upp och långt ifrån och har, fullt förståeligt, inte alltid full koll på vad som pågår i verksamheten 😉

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s