Svenskt Näringsliv och världen

Svenskt Näringsliv vill höja statusen på de utbildningar de förstår sig på, den som väljer naturvetenskapliga utbildningar eller tekniska utbildningar bör, enligt SNs ”rapport” få bättre villkor på sina studielån än de som väljer att studera humaniora, kultur eller annat sånt mjukt, ni vet. SN sätter tummarna innanför hängslena och förklarar grötmyndigt att ungdomarna idag, de förstår ju inte bättre, de behöver få Kraftfulla Signaler Om Hur Verkligheten Ser Ut!

Dagens ungdom är en stor grupp individer, inbördes mycket olika men i en aspekt är de faktiskt väldigt lika varandra: de allra flesta har en rätt krass bild av den verklighet som kommer att möta dem när de blir vuxna. De vet att det är ett fåtal förunnat att faktiskt kunna försörja sig som kulturarbetare, men de vet också att de som lyckas jobbar stenhårt, inte bara med att utveckla sin individuella skicklighet utan också med att nätverka, ty utan kontakter är man ingen.

Hur sant detta är även inom näringslivet illustreras tydligt av den makabra dansen kring SAAB och Mullers desperata jakt världen över för att knyta ihop det nät som skulle kunna rädda företaget.

Jag är dock inte säker på att SN verkligen vill att fler unga ska söka sig till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar. Jag får en känsla av att det mer handlar om proportioner, man vill att en större andel av studenterna vid svenska högskolor och universitet skall läsa det man betraktar som Riktiga Utbildningar, och detta vill man uppnå genom att göra det svårare för de som studerar humaniora och kultur. Låter inte det snarare som att man vill minska det totala antalet studenter?

Annonser

45 tankar om “Svenskt Näringsliv och världen

  1. Jag blir förbannad varje gång jag läser om det där. Ska man fortsätta tänka i de där banorna så borde ju de ”riktiga utbildningarna” få det ännu mer förspänt och få hela studiebidraget (med lån och allt) gratis! Men det har de ju inte råd med.

    Grejen som jag tror är den stora med humanister är att får de inte jobb inom sin sektor så vägrar de flytta på sig. De sitter hellre med ett skitjobb på ICA än ser sig om i världen var de kan få arbeta med det de tycker är roligt.

    • Elin, det ligger en del i det du säger. Å andra sidan är det inte heller otänkbart att man uppfattar jobbet på ICA som en försörjning, så att man har råd att mer eller mindre ideellt syssla med det man faktiskt brinner för.

      Det finns många varianter.

      Men det viktigaste i ditt inlägg är utan tvekan det första stycket – inget hindrar ju faktiskt Svenskt Näringsliv från att dundra in en massa pengar i de utbildningar de uppfattar som viktiga. Kan kungen köpa utbildningsplatser kan näringslivspampar.

      • Det gör de väl redan på fortbildningar och Handels.

        Morrica, jag får väl påminna om det du och jag så ivrigt sagt: arbetsmarknad-utbildning-utveckling. Inte vård-skola-omsorg.

        Ett lands välstånd bygger på det förra inte det senare.

        • Utbildning, utveckling och arbetsmarknad inkluderar även de där mer abstrakta, reflekterande utbildningarna, och de utbildningar som leder till jobb inom vård- och omsorgsektorn, inte bara de där det förekommer hållfasthet, knäckformler och periodiska system. Jag förstår inte riktigt din poäng här, Plura?

        • Nähä, jag har väl aldrig påstått att högre abstrakt utbildning, oavsett vilken sektor, är oviktig. Ett lands välstånd beror på att du har utbildat folk för det arbetsmarknaden som finns. Då synes det mig märkligt att diskutera å ena sidan ungdomsarbetslöshet å andra sidan att du har 100 på dussinet på viss yrken. För de sektorer som definitivt behöver arbetskraft i framtiden är vården, industrin och skolan. Det är inom dessa sektorer jätteproppen Orvar befinner sig och de ska nu ha fri-tid.

          Men när du och jag tidigare har diskuterat det andra mantrat har det varit i ljuset av att du fokusera fel i skolan. Mer åt omsorg i skolan än kunskap. Skolans huvuduppdrag.

        • Fokuserar jag fel i skolan? Hur borde jag fokusera istället, menar du?

          Vad gäller arbetsmarknaden så är den, som Elin viseligen påpekade här ovan, idag global, och växlande.

  2. För att var lite opportun mot kulturtomtarna måste jag dock säga som ”gammal” tekniker och naturvetare att utan vårt kunnande hade vi aldrig sett den utveckling av välfärd vi haft. Tillsammans med ekonomitomtarna skapades industrisvergie.

    Men någonstans där slutet 60-tal och framåt fick den sociala ingenjörskonsten överhanden och politikerna trodde att de kunde fixa välfärden. Men ack inte.

    Sedan bör man ha klart för sig att teknik är konst och vetenskap. Min läroanstalts devis.

    • Ännu en gång, Plura, jag förstår inte din poäng. Varför ska du ”vara lite opportun”? Finns det någon, förutom Svenskt Näringsliv, som argumenterat mot att samtliga aspekter behövs för att bygga ett samhälle? Hur menar du?

      • Alla behövs. Problemet jag ser är den stor slagsida åt den del av samhället som inte tillhör ”industrin”. Vi behöver faktiskt utbilda mer tekniker och naturvetare för att ersätta den generation som är på väg till fri-tid.

        Samtidigt vill jag ta död på föreställningen att teknik är bara teknik. Det är en konstart i sig med utrymme för stor kreativitet för att lösa mänskliga behov. Utan tekniker hade vi inte haft alla tidsbesparande hushållsapparater eller Internetbanken.

    • Dock en skillnad. Kulturtomtarna äger det skrivna ordet och kontakterna. Tekniknördarna knyter näven i bycksficka och håller tyst.

      • Allt medan näringslivspamparna sätter tummarna i hängslena, väger på hälarna och tittar ner längs näsan på världen och höhöhöar om att de minsann vet hur det går till, och kläcker ur sig sådana här saker eftersom det var rätt många år sedan de faktiskt visste något om hur det ligger till.

        • Så kan oxå se det.

          Fast min poäng är att tekniknördar är mer introverta och tjusas av tekniken. Därmed har de inte samma kontaktnät till den tredje statsmakten som kulturtomtarna.

        • Ja, Plura, det har vi ju pratat om många gånger, hur stor skillnad definitionen av ett begrepp gör, och hur lätt det blir missförstånd när man använder samma begrepp men menar helt olika saker.

          Berätta, hur definierar du ”tekniknörd”

        • En tekniknörd för mig är en som har stort fokus på den tekniska prylen.

          För att exemplifiera, jag hade en partner som kunde ägna dagar och timmar med en elektronisk apparat. Vrida och vända på den för att få ut det han tänkt sig kunna modifiera mot sin idé. Omgivningen existerade inte under dessa perioder. Man fick passa på när han dök upp korta stunder till ytan.

          Har en känsla av att forskare och Nobelpristagare lutar lite åt detta håll.

          Nästan så jag skulle våga påstå att det finns drag av Aspberger-syndrom på dessa, typ Lisbeth Salander.

        • Lisbet Salander är en våt dröm och har mycket mycket lite med verkligheten att göra, så låt oss lämna henne därhän.

          Så, utifrån den definition du just lämnade – har du noterat hur många journalister som faktiskt är tekniknördar de också?

        • Det är nog snarare åt andra hållet – tekniknördar, långt ifrån enbart datornördar, som hamnat i journalism, vilket gör att kontaktnätet idag ser väldigt annorlunda ut än det gjorde för bara tio år sedan.

  3. @Plura o @Morrica

    Måste anhängiggöra en avvikande åsikt när det gäller vårdsektorn. Jag tycker att man lite för mycket inkluderar den i de områden som generellt har brist på bemanning. Har man erfarenhet från sjukhus, vilket jag tyvärr har, så ser man att det snarast är förvirring och okunnighet som präglar arbetet där. Sjuksköterskeutbildningen måste vara en sällsynt dålig utvecklad verksamhet (se t.ex. Karolinska som miste rätten att utbilda).

    Kunde inte låta bli att inflika detta….

    • Vad vill du säga, Bertil? Vilken åsikt är det du avviker gentemot? Att vård och omsorg utgör en gemensam sektor? Att fungerande vård är en del av ett fungerande samhälle? Jag förstår inte riktigt, skulle du vilja vara snäll och förtydliga?

    • Jag jobbar inte inom vården, och tänker inte gå in i någon präktig ”tycka”-diskussion. Det tycks för mycket i svensk debatt, om saker som tyckarna sällan har någon som helst insikt i, låt oss lämna det därhän.

        • Tyck vad du har lust med i din egen blogg, men jag är övermätt på löst tyckande. Stora delar av vårens skoldebatt har bestått av en massa flummigt tyckande, jag är inte villig att bli en del av något liknande faktalöst ludd kring vården. Den är för viktig för samhället, jag överlåter diskussionen om bemanningen till dem som faktiskt vet vad de pratar om.

  4. Här tror jag du begår ett grundläggande demokratisk fel; du bryr dig inte utan överlåter. Om man har tydliga egna erfarenheter tycker jag man ska uttrycka dem. Att kalla det för löst tyckande är visserligen ljuddämpande
    och avvisande och kan då i hög utsträckning tillämpas på de flesta dagliga bloggares synpunkter.

    • Nej, Bertil.

      Jag överlåter, eftersom jag inte har någon aning om vad som faktiskt pågår bakom kulisserna. Jag vet inte varför personalen gör vad den gör, jag vet inte om det beror på bristande ledning, på underbemanning, på överbemanning eller om det faktiskt fyller ett syfte som jag, på grund av att jag inte vet bakgrunden, inte ser.

      Eftersom jag inte vet något alls kommer jag inte att delta i diskussonen förrän jag tagit reda på (och då menar jag inte ‘tittat på City Akuten eller Scrubs’) i vilket syfte man organiserat sig som man har.

      Att utifrån detta dra någon ljusblå slutsats om att jag “inte bryr mig” tycks antingen naivt eller korkat. Jag har inte uppfattningen att du är varken det ena eller det andra, så kanske försöker du lite taffligt provocera mig? Uttryck du ditt tyckande, så låter jag bli i den här frågan i dagsläget, men kapa inte min blogg som megafon utan använd din egen.

      • Du inför då helt nya regler (som du förmodligen inte kan hålla själv) som att man bara bör uttala sig om man har insidesinformation! Hur ska man då kunna rösta i allmänna val; man vet ju inte vilka interna uppgörelser som är på gång mellan partier.

        Din blogg kommer att bli den första blogg som inte innehåller ett enda tyckande, tro mig.

        Så här är det i vår världs; megafoner erbjuds till den som har samma åsikter som blogginnehavaren.

        • Jag har kanske bedömt dig fel. Jag ska försöka uttrycka mig tydligare:

          Jag, personligen, är inte intresserad av att delta i någon pseudodiskussion om sjukvården. Detta på grund av att jag, personligen, inte anser mig tillräckligt insatt i hur sjukvården fungerar, vare sig det gäller sjukhus, akutsjukvård, hemsjukvård eller annat för att kunna bidra med något konstruktivt i frågan. Jag, personligen, är inte heller intresserad av att agera megafon för någon annan som önskar uttrycka löst tyckande i frågan.

          De svepande generaliseringarna, Bertil, är dina, och dessa får du stå till svars för själv.

  5. Poängen är ju att vissa personligen står med namn för sina ”lösa tyckanden”, andra väljer, personligen, anonymitetens skugga (det kallasväl åsikter när man själv tycker till….).
    Saabaffären uttalade du dig om, grundat på medieuppgifter, antar jag..
    Eller fanns du med i de inre kretsarna?

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s