Lämna ditt bakomflutna framför dig

Den 12 juni skrev Helena von SchantzDN debatt om konsekvenserna av bristande uppföljning och faktiskt resultatkontroll i svensk skola:

Utan uppföljning famlar vi i blindo. Vi vet inte hur kunskapsnivån förändras över tid eller vad de reformer vi genomför har för effekt. Dessutom utsätter vi eleverna för orättvisa, godtycke och bristande likvärdighet.

Hon föreslår i artikeln ett återinförande av studentexamen som en åtgärd:

Utan en objektiv och systematisk resultatutvärdering kan vi aldrig få en bra skola. Därför måste vi införa en studentexamen och central­rättning av våra nationella prov. Om vi till det lägger central utvärdering av trivsel, trygghet och demokrati kan vi äntligen börja skilja bra skolor från dåliga, inkompetenta lärare från skickliga, och framgångsrika skolreformer från destruktiva sådana. Då kan våra politiker dessutom börja utvärdera kvaliteten på lärarnas arbete, i stället för att som nu, med en envetenhet som gränsar till besatthet, bråka om vår arbetstid.

Exakt en månad senare kommer så en kommentar från en fd professor i statsvetenskap, Olof Petersson, som bland annat skrivit en bok om just Studentexamen. Kanske är det just för att Petersson är statsvetare han fokuseras på den historiska aspekten av hur själva avskaffandet av studentexamen gick till, intressant i och för sig, istället för att diskutera det återinförande som faktiskt är vad von Schantz skriver om. Petersson skriver:

Det formella beslutet om att avskaffa studentexamen togs redan 1964, i praktiken bestämdes omläggningen ännu tidigare. Det var flera år före Vietnamdemonstrationer och kårhusockupation. Och det var inte bara socialdemokrater som stod bakom beslutet. Minst lika pådrivande var folkpartisterna.

Studentexamen avskaffades i samband med en omfattande reform av gymnasiet. Reformen hade bred politisk förankring. Förslaget hade lagts fram av en utredning som bland annat bestod av de blivande partiledarna Olof Palme och Gunnar Helén. I den allmänna debatten var det framför allt kristendomsämnets avskaffande som väckte uppmärksamhet.

På så vis. Så skönt att få veta att man tog tid på sig, utredde och lade fram ett förslag och därefter debatterade innan beslutet togs, och inte bara plötsligt hipp som happ bestämde sig, om nu någon gått omkring och trott det.

Petersson har helt rätt i att det är viktigt att lära sig av det förflutna, gör man det slipper man göra om en väldig massa misstag som andra redan gjort. Men, och det är ett viktigt men, man kan inte leva i det förflutna. Det som har varit har varit, vi befinner oss här och nu och kan bara gå framåt. Världen förändras, och det som fungerade igår, vare sig det gäller politik eller matvanor, fungerar inte alltid i det nya sammanhanget. von Schantz artikel syftar framåt, och trots att Peterssons tillägg är intressant på sitt sätt, så tillför det inte mycket i skoldebatten.

Men tack för historielektionen.

.

 

Annonser

37 thoughts on “Lämna ditt bakomflutna framför dig

  1. Lämna ditt bakomflutna före dig, den var bra. 🙂 Tack för ett sakligt och klokt inlägg där fokus hamnar där det borde vara. Du har en sällsam förmåga att svalka där det behövs och sparka till där det ibland är helt oväntat, men nästan alltid till nytta. Jag är glad att känna dig.

  2. En historielektion dom är totalt upp åt väggarna fel. Vill du ha en sannare bild kan du läsa den hos mig.

    Och bäste Morrica, studentexamen är tillbaka från den 1 juli och första kullen hissar den vita mössan på riktigt 2014.

    Däremot håller jag med om det Helena skriver om examensprövningen. Den bör göras av någon som inte undervisar eleverna. Ungefär som IB-programmet eller som Helena hade det i Finland.

    • Tack, Plura, men nej tack. Jag vill inte lägga mer tid på att gräva i vad som hände för drygt fyrtio år sedan, det överlåter jag åt historikerna.

      Det hinner rinna en hel del vatten under broarna innan juni 2014, så låt oss vänta med att fira tills vi är där, ok? Ursäkta om jag regnar på paraden, men det finns klara poänger med att vänta med att ropa hej tills man faktiskt är torrskodd över bäcken.

      • Visst Morrica, men jag brukar använda axiomet, utan din historia känner du inte den framtid.

        Visst det kommer att rinna mycket vatten under broarna till 2014, men fakta kvarstår att studentexamen är införd sedan 1 juli.

        • Ansvarstagande – en alldeles orimligt stor del av den svenska skoldebatten går åt till att förklara att allt är någon annans fel, och förklara hur ens egen grupp blivit utsedd till syndabockar. Det kastas skuld till höger och vänster, och de som drabbas av detta är eleverna. Det går ut över deras lärande, över deras kunskapsnivå och över deras framtid.

        • Den bristen köper jag. Men vad jag oftas försöker när jag debatterar är att sätt in saker i sitt sammanhang för att förstå varför det ut ser ut som det gör. Det kan vara logikern i mig som gör att samband och mönster är viktiga för att göra värderingen. Det som kallas utvärdering.

        • Precis, för utvärderingen ska leda till förbättringsföörslag som ska sättas i verket. Men utan analys och värdering blir det som yra höns i hönsgården.

        • Det är ett väldigt långt steg från att gräla om vad som faktiskt hände för mer än fyrtio år sedan till att analysera utvärderingar.

          En hönsflock är därtill betydligt bättre organiserad än det ser ut för den flyktige iakttagaren.

        • och det är precis där vi hamnar om vi ägnar oss åt att gräla om huruvida vi hade tagit oss snabbare genom Stockholm om vi tagit till vänster eller höger i första rondellen, medan vi brakar fram i 180 strax söder om München med den aktuella kartbilden lagd åt sidan så att vi kan peka anklagande på det som var då.

    • Jo, Bertil, det kan vi. Visst är det intressant vad som hände, men när det skymmer det som händer nu och leder till att mer energi läggs på att gräla om vem som gjorde vad då än att fundera över vem som har ansvar för vad, och om denne faktiskt gör det den ska nu, då är det både nog och övernog.

        • Jag har förstått att det ligger till på det viset, Bertil.

          Låt mig försöka förklara med enklare ord:

          Vi kan lära oss jättemycket av historien. Därför är det viktigt att veta vad som hände. Men vi kan inte ändra på historien. Vi kan inte resa tillbaka i tiden och ändra på det som hände, dit hän har inte vetenskapen nått ännu. Därför är det fånigt att lägga massor med fokus på att gräla om vad som hände.

          Det vi kan göra är att prata så mycket om det som hände då, för länge länge sedan, och gräla om det och kiva om det, att den vi pratade med till slut antingen har tröttnat på att prata med oss, eller rent av har glömt vad det var vi pratade om från början. Det är dumt, när det vi pratade om från början är något så viktigt som skolans och skolelevernas framtid.

        • Jag tycker det är urskuldandet av fel som tar lite väl mycket plats. Man lär sig aldrig av en felaktig historieskrivning.

          Ändra historien? Nej, men beskriva den.

        • Precis, Bertil. Beskriva den, lära av den men inte gräva ner sig i den, och framför allt inte fokusera på den istället för på nuet eller framtiden, varken för att hålla gammalt groll vid liv, komma undan att diskutera sånt man helst vill slippa tänka på eller för att framstå som relevant i en värld som man upplever sprungit ifrån en.

          Så skönt att vi förstått varandra nu.

    • Jag håller med om behovet av historiekunskaper men det är faktiskt inget bra skäl för att låta en debatt om skolan dra iväg på alltför grova sidospår.

  3. Så skönt att få veta att man tog tid på sig, utredde och lade fram ett förslag och därefter debatterade innan beslutet togs

    Det kanske var bättre förr. Nu ska det vara drag under galoscherna. Eftertanke och grundlighet är inte så modernt, verkar det som. Det har vi delvis Ian och Bert att tacka för. 😦

    • Så sant Maths. Alliansregeringen har en fart i sina remisser på svar inom tre månader. Då blir det lite hafsigt. Bäst åskådligörs det med skollagen.

      Bra i sig, men det finns övrigt att önska, med mängden av gummiparagrafer och definitionskolletioner. Så går det när till och med lagrådet fick mindre än tre månader på sig att komma med synpunkter, för att Björklund skulle hinna lägga proppen så lagen kunde tas för snart 13 månader sedan. Undrar om det kunde vara det interna förhandlingarna i regeringen som tog för lång tid.

      • Om du tänker på att den nya skollagen lär vara den största revisionen av skolan (och dagis) i modern tid, så förstår man vilken arbetsinsats som måste ha krävts. Klart att det tog tid. Samtidigt undrar jag om inte diskussionerna pågått under i alla fall 10 år. Men jag tror man helt enkelt ville bli klar före valet.

        • Så är det Maths. Skollagsberedningen satt i 10 år. Sossarna försökte ju få till det 2005 eller var det 2006 men MP sänkte förslaget. När Alliansregeringen kom till makten skrivade Björklund upp tempot betydligt. Skulle bli klart på ett halvår var budet då. Sedan fick han lära sig den hårda vägen att den statliga byråkratin i regeringskansliet har sin takt och Allinasbröderna sin. Där har jag skymtat fram att M var mycket aktiva i att få det på sitt vis.

          Och tittar vi i backspegeln, även om Morrica ogillar det, hade inte beslutet kommit innan valet hade det blivit mycket svårt att få igenom lagen som nu ligger.

        • Nej, Plura, Morrica har inga invändningar mot att man håller ett öga på backspegeln, tvärtom. Däremot har Morrica invändningar mot att man stirrar med båda ögonen i backspegeln och knappt sneglar på vad som finns framför och runtomkring, trots att man susar framåt i god fart.

        • Vad bra! Det gör Plura också, men med förbehållet att bilen åker av vägen om man bara gör det ena eller det andra. Båda är viktiga för framgång.

        • Det är ju så. Därför blir det lite fånigt att, som den fd professorn, försöka argumentera att det i backspegeln, långt där bakom, är viktigast av allt.

  4. Bakåtblickar för självrannsakan och lärdom är en sak. Bakåtblickar för sydabocksletande och pajkastning tjänar ingenting till. Där kastade jag första stenen genom att nämna Palme och Persson i min artikel. Till mitt försvar får sägas att jag inte uppfattar misstag eller felaktiga reformer som sådant man ska be om ursäkt för – bara rätta till. Jag är inte uppvuxen i den svenska halva folket kör över andra halvan samtidigt som de visar ett retsamt finger – traditionen och förstår inte fullt ut krafterna i den. Sportjargongen, det här med att utse de goda och de onda i politiken tycker jag hjärtligt illa om. Jag blir däremot imponerad av politiker som erkänner misstag och försöker rätta till dem. Kjell-Olof Feldts självrannsakan när det gäller kommunaliseringen är ett sådant exempel. Björklunds vilja att fixa till friskolereformen trots alliansmotstånd är ett annat.

    • Helena, det är ju så.

      Men det är skrämmande för svenskar när någon erkänner ett misstag och sedan varken drar till Bahamas på timeout, blir landshövding i någon avkrok, sparkar jord över och låtsas som det regnar eller gör avbön och försvinner ut i kulissen utan rakryggad står kvar och tar ansvar för konsekvenserna. Det riskerar att störa turerna i den komplicerade kotiljong det är att vara normsvensk.

  5. Ping: Vi är fria att forma en ny examen! « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s