Spridda semesterskurar

Det är bättre, berättar en studie som Aftonbladet berättar om, att sprida ut semestern, ta ett par dagar här och ett par dagar där, istället för en lång, sammanhängande ledighet:

Fyra veckors semester är inte bra för hjärnan i sig, man återhämtar sig helt enkelt inte. Därför bör man ha flera mikrosemestrar istället, säger Bengt Arnetz, professor vid Uppsala Universitet och vid Wayne State University i Michigan, med stress och återhämtning som specialområde […] Att vi skulle må bättre av längre semestrar är en myt. Det spelar ingen roll hur lång semester du har. Det finns tvärtemot ett starkt biologiskt stöd för att sprida ut den.

och jag kommer genast att tänka på diskussioner vi haft om läsårstider. De behov det anakronistiska upplägg vi nostalgiskt håller fast vid svarade mot finns inte längre kvar. Sommarlovet var inte en lång ledighet för att vila upp sig från det hårda skolåret, utan en arbetsintensiv period på gården då alla händer behövdes för att man skulle ha mat under det lågintensiva vinterhalvåret, då barnen istället kunde avvaras och ägna sin tid åt skolan. Ja, med undantag för det som i vissa delar av landet kallas potatislov, i andra delar betlov eller skurlov, då arbetskraften behövdes igen, och de kristna högtiderna förstås.

Industrisamhället visste att ta vara på tiden, med skiftlag och ackord höll man produktionen igång, men maskinerna behövde servas och repareras ibland, och det stoppade upp verksamheten. Lösningen blev industrisemestern, fyra veckor då man stängde av de löpande banden, stannade maskinerna och servade och reparerade medan arbetarna fick ledigt i högsommarvärmen.

Men det var då det. Nu är en annan tid, understryker Arnetz:

Man behöver ta semester då och då. Men att jobba stenhårt och försöka återhämta sig på fyra veckor fungerar inte. Vi är dessutom i ett kunskapssamhälle där man inte behöver stänga industrin för att serva maskinerna i fyra veckor. Den bästa hjärnvården har att göra med vad som sker på semestern.

Det svenska samhället är i mångt och mycket inrättat efter skolan. Semestrar läggs i huvudsak under lov, dels för att det är då barnen är lediga, dels för att det är då ungdomarna är lediga och kan gå in som billiga, underpriviligierade men nödvändiga semestervikarier. Tre terminer skulle ge utrymme för de kortare och mer frekventa semestrar som skulle ge oss den återhämtning vi behöver.

Tanken är värd att tänka såhär i semestertider.

Annonser

54 tankar om “Spridda semesterskurar

  1. Märkligt att just han säger detta.
    Stressforskningen har (i Sverige!) övertygande visat att långvarig stress
    tar en bra tid att övervinna (stresshormoner höjda speciellt nattetid).
    Arnets måste avse normala tillstånd efter en lång arbetsinsats – – dvs. inte det jag kallar stress.

  2. Allt är relativt med hur vi ser på det gamla talesättet ”det var bättre för”. Men i relation till ledighet och semester ter det sig som Sverige hade mycket mer ledighet under medeltiden. Enligt Dick Harrison hade vi upp mot 100 röda dagar vid denna period, mycket tack vare kyrkans heliga dagar. Visst kunde arbetsdagarna vara längre under solhalvåret, gick upp tidigt och slutade på kvällen, likväl som bekant var det en hel del ledighet.

    Det ger en lite perspektiv på vårt traditionella synsätt på det förflutna.

  3. Arnetz menar naturligtvis, som jag sade, normala tillstånd efter en arbetsperiod. I mycket stressande yrken (eller efter högstressperioder) är det absolut bättre med en längre återhämtningsperiod. Ett yrke där man ofta uppger sig vara mycket stressad (i undersökningar, gjorda av facket i alla fall) är t.ex. läraryrket.

    Vi har en tendens att behandla och tänka om människor som om alla vore skapta i samma mall. Så säger vi också t.ex. att alla behöver tala ut efter en traumatisk upplevelse. Detta är säkerligen inte alls sant.

    • Att en yrkeskår uppger sig vara mycket stressade är inget vidare argument för sommarlov, Bertil, det är snarare ett gott argument för att lägga om arbetstiden så att arbetsbelastningen och stressnivån blir rimligare.

    • Inte bara korta sommarledigheten, men bland annat korta sommarledigheten. Kortare skoldagar, fler skolveckor och tre terminer, med minst två veckors lov emellan skulle ge såväl elever som lärare utrymme för en jämnare och lättare arbetsbörda.

      Vi behöver ju faktiskt varken anpassa arbetsåret efter vare sig bönders eller industriers behov längre, låt oss dra nytta av det.

    • Varför skulle det bli fler sjukskrivningar? Vilka ingår i gruppen ovanligt folk? Och lärarfacken har icke yttrat sig i frågan, såvitt jag vet.

      • Känner mig som en härmapa här, men måste fråga samma sak, vanligt folk? Om människor får mer regelbunden återhämtning, varför skulle det leda till flera sjukskrivningar? Det ter sig logiskt, enligt mig, att detta borde leda till färre sjukskrivningar.

    • Jag förstår fortfarande inte vad du menar med ökade sjukskrivningar? Poängen med den arbetstidsomläggning vi pratade om vore ju att minska den upplevda generella stressnivån, inte öka den.

      • Det är inte bara arbetet som ger upphov till stressreaktioner.
        Skulle lärare som redan nu säger sig uppleva hög stress bli mindre stressade av kortare avbrott i arbetsvardagen?
        Tvivlar.
        Skrivbordskonstruktioner borde få förbli det.

        • Du tror alltså att lärare som fick kortare arbetsdagar, med färre lektioner per vecka än idag och tydligare avgränsade ansvarsområden än idag skulle uppleva samma nivå av stress som idag?

        • Jag förstår att detta är lite svårt att förstå, så låt mig försöka förklara med enklare ord.

          Omfördelad årsarbetstid:

          På ett år arbetar en heltidsarbetande kommunalanställd 1 767 timmar. De flesta arbetar då 40 timmar per vecka, och har fyra veckors semester. Lärare arbetar 45 timmar i veckan, 40 veckor per år, och borde alltså ha 12 veckors semester sammanlagt under ett år.

          Många lärare vittnar om att de jobbar mer än dessa 45 timmar per vecka för att hinna med, eftersom de har så många grupper och så många kringuppgifter. Många lärare vittnar också om att de jobbar på loven, då de borde kunna ha semester, eftersom de jobbar så många av sina årsarbetstimmar under skolveckorna.

          Om läsåret skulle förlängas med två veckor skulle veckoarbetstiden för lärare gå ner till 42 timmar. De skulle då ha 10 veckors semester på ett år, men kortare arbetsveckor under läsåret.

          Samma antal timmar men fler veckor ger kortare arbetsdagar, fler undervisningsveckor med samma antal lektioner per läsår ger färre lektioner per vecka. .

          Förstår du?

          Tydligt avgränsat ansvar

          Jag nämnde kringuppgifterna längre upp i kommentaren.

          Många lärare vittnar om att de har så många kringuppgifter som inte alls har med undervisningen att göra att de knappt hinner med att planera och följa upp lektionerna. Dels pratar man om dokumentation som man upplever som en tidsslukare av stora mått, dels pratar man om saker som inte alls är lärares ansvar – städa klassrum, laga möbler, tvätta fönster, sy gardiner, städa toaletter och kapprum, till och med snöskottning har nämnts.

          Om det vore tydligt och klart var gränsen för lärarens ansvar går, och vad som läraren faktiskt med gott samvete kan strunta i att göra eftersom det är någon annans jobb, skulle många av dessa tidsslukande kringuppgifter försvinna för läraren och tiden kunna läggas på undervisningen istället.

          Förstår du hur jag menar?

          Säg till annars så ska jag försöka förklara tydligare.

  4. Svensk skola är redan på farliga vägar när det gäller att förse våra vanliga ungdomar med för lite utmaningar. Sommarlovets stora valfrihetsutmaning är oerhört viktigt för att förbereda de unga på en värld där förmågan att fokusera och satsa blir allt viktigare.

    Jag ser också en framtida värld där just-in-time sprider sig ännu kraftfullare till de intellektuella yrkena. Förmågan att arbeta fokuserat och mycket mot ett mål för att sedan koppla av med något annat kommer att uppvärderas inom många yrken. Det är lite underligt att de finns så mycket strävanden till att läraryrket ska gå åt andra hållet? Jag påminner också om att det finns en hel del äldre undersökningar som visar att det tar lång tid att varva ner efter intensiv arbetsperiod. Det finns en stor risk att omvärldens krav innebär att arbetsintensiteten fortsätter uppåt och att sådana här tankar bara minskar den effektiva ledigheten. Besök gärna Lärare av den nya skolan och fundera kring tendenserna mot gratisövertid.

    • Jan, förklara vad det är du tycker dig se i det jag skriver som får dig att tro att jag strävar efter att göra arbetsvardagen jävligare för lärare i största allmänhet?

      Och nej tack, jag vill inte besöka fler av dina alterego-bloggar.

      • Lärare2000 är en ung lärare på en friskola och du har väl aldrig besökt någon av mina två bloggar så länken till Lärare av den nya skolan var för att det handlade om ett helt annat perspektiv än mitt. Ingela, jag tycker att det är tråkigt att du ska ägna dig åt ogrundade påhopp på mig personligen för det lär inte göra diskussionen mer konstruktiv.

        Jag har aldrig hävdat att du vill göra arbetsvardagen jävligare för lärare, det har jag ingen aning om du vill eller inte. Jag bara påpekar att det finns en hel del skäl till att tro att ditt förslag kommer leda till ännu sämre förhållanden för lärare.

        • Om det är vad du ville säga så får jag be dig omformulera dig, det framgick tyvärr inte. Försök gärna igen.

          Att tacka nej till en länk är inget påhopp, Jan, men tyvärr är det så att tramset med karaktären Bombadill har gjort att sån ser slutledningen man lätt drar av dina länkar ut. Låt oss lämna det därhän och försöka hålla oss till arbetstidsfördelningsdiskussionen istället, ok?

        • Jag tramsar inte med några karaktärer utan båda mina bloggar är under eget namn vare sig det är syrliga karameller eller lärare är bra att ha. Däremot ser jag flera skäl till att en bloggare skulle kunna vilja vara anonym då en del av skolans makthavare kan vara rätt hårdföra och dessutom kan man vilja berätta saker där de man berättar om inte ska vara spårbara till de verkliga personerna. Med detta lämnar jag gärna den här diskussionen därhän men återvänder hellre i någon annan diskussionen än arbetstidsdiskussionen för behovet av att göra något annat än att blogga kändes väldigt stort nu.

        • Mycket bra, Jan, Bombadill var ett rätt misslyckat experiment så kan vi lägga det åt sidan är mycket vunnet.

          Det finns anledning att påminna om att man inte är så skyddad bakom ett ”anonymt” nick som man lätt förleds att tro. Man lämnar spår efter sig, när man bloggar, när man twittrar, när man kommenterar på andras bloggar eller på Facebook, ja till och med när man läser bloggar, tidningar eller vad man nu läser utan att säga något lämnar man spår. En god tumregel är att bara säga och göra saker online som man skulle säga och göra i andra offentliga sammanhang, på torget en vardagseftermiddag t ex, oavsett under vilket namn man gör det.

      • Jag hoppade till och blev illa berörd när jag läste det här, Morrica. Men jag var inte i skick att ge mig in i en dylik diskussion igår. Tillrättavisande spydigheter har jag stött på tidigare men här går du mycket längre. Det är dels en högst ogenerös tolkning av Jans kommentar och också något jag skulle ta som en ordentlig förolämpning. Ett nejtack och en elak karakterisering av bloggen. Att man länkar till sin blogg i en kommentar är varken ovanligt eller något jag kan se att man har orsak att kritisera. Är länken ointressant är det bara att låta bli att använda sig av den – utan demonstrativa markeringar. Jan har bytt till wordpress och tappat en del läsare på vägen, läsare som han försöker valla tillbaka. Han är varken den första eller den sista som gör det.

        Jag tycker att vi ska vara rädda om varandra vi skoldebattörer, för det är ett otacksamt, tidskrävande och samtidigt väldigt viktigt arbete. Det finns en hel del lärarförakt i omlopp. Skoldebatt är inte heller riskfritt. Det är långt ifrån alla huvudmän som uppskattar frispråkighet, kritik och analys hos sina anställda. Trevligare än så här tycker jag vi kan ha det på vår egen lilla barrikad.

        • Det har du rätt i, Helena, jag kunde gott ha nöjt mig med att bara ignorera länken, och jag beklagar djupt att detta fick samtalet att spåra ur så kapitalt.

        • Sympatisk och generös reaktion, Morrica. Jag tycker mycket om dig och därför inte så mycket om att kritisera dig. Samtidigt är slentrianmässig medhårsstrykning inte så värst vänskaplig den heller.

          I vanliga fall visar du också både tolerans och stor vilja att försöka förstå. Gissar att solen sken på dig igår?

        • Stackars dig. Här är det mulet och kyligt – tänk om vi kunde byta. Datorn är död, men hårddisken gick att rädda och är nu placerad i en lånedator – en sådan lättnad.

        • Ah, så tråkigt att höra, men så skönt ändå att själen gick att rädda! Jag hoppas du får tag i en ny som du kan trivas minst lika bra med.

          Vädret börjar mulna på här, så jag är hoppfull =)

  5. Ping: Den trista diskussionen om sommarlovet « Jans Syrliga KaramelLer

  6. @Morrica
    När vi kommer till arbetstid blir lätt diskussionen något filosofisk. Jag tror inte att någon vet hur länge en lärare i genomsnitt arbetar per vecka. Uppgifter lämnade vid enkäter har föga värde eftersom ingen yrkesperson gärna uppger att h*n har lagom mycket att göra. Det blir alltid överdrifter. Det kan jag lätt se på de lärare jag känner och dessutom är jag väl förtrogen med fenomenet från min tid som universitetslärare.
    Din uträkning där semestern hamnar på tolv veckor är inte korrekt.

    Knepet att räkna upp en massa små arbetsuppgifter är gammalt. De verkar snart summerade vara en hel del. Sy gardiner, laga möbler mm torde inte ingå i arbetsbeskrivningarna!

    • Precis, Bertil, varken att sy gardiner, laga möbler eller städa gemensamhetsutrymmen torde ingå i någon lärares arbetsbeskrivning. Därför är dessa och liknande arbetsuppgifter något som lärare med gott samvete kan strunta i.

      Problemet som ofta lyfts i sammanhanget är att det faktiskt mycket sällan förekommer några faktiska arbetsbeskrivningar för lärare. Detta är ett problem eftersom många inte vågar säga ifrån om de inte har detta dokument att hänvisa till.

      Uträkningen är inte min, utan kommer från ett av lärareförbundets yrkande 2004 på att lärares arbetstid borde beräknas utifrån den veckoarbetstid som kommunanställda med regelbundet återkommande helg- och kvällsarbete har istället för den arbetstid som gäller för den som jobbar kontorstid. Rent generellt blir det ofta rätt skevt när man ska räkna ut en lärares arbetstid i timmar. Det vore inte så dumt om man komme fram till en annan modell, mer anpassad till verkligheten.

        • Så synd att du missförstod igen, Jan. Låt mig förtydliga:

          Jag lägger ingen värdering i huruvida någon skriver anonymt, semianonymt* eller under sitt fullständiga namn, det är helt och fullt upp till var och en. Däremot förlorar jag omedelbart respekten för den som använder sig av ett alter ego för att snacka skit eller försöka manipulera en diskussion eller en person. Detta har dock helt och hållet med personens agerande att göra, jag kommer ju inte plötsligt bli omedveten om att personen då och då använder sig av denna strategi, inte med vilket monicker denne väljer att använda.

          *semianonymt betyder halvanonymt, man kan t ex använda bara sitt förnamn, ett smeknamn eller liknande.

        • Det låter ju som någon slags förklaring till att du tycker att det är OK att slänga ur dig obefogade anklagelser ….. fast jag förstår som vanligt väldigt lite.

        • Nej, Jan, det gör det inte. Det låter som ett förtydligande av hur jag ser på vilken grad av anonymitet människor väljer på nätet. Varken mer eller mindre.

        • Jag får fortsätta att leta förklaringar till ditt ogrundade påstående tidigare eller också bara inse att det är lite översittaraktigt du vill behandla mina kommentarer. Du trivs med det.

        • Det är tråkigt att du känner dig så illa trampad på tårna, jag har ingen aning om vilket ”ogrundat påstående” det är du pratar om och upplever som så förfärligt att du inte kan släppa det men det var ju beklagligt att du ska känna dig så bitter.

        • Jag ville förtydliga min ståndpunkt genom att länka till ett annat perspektiv och hela diskussionen föll platt när du helt utan anledning och utan grund började prata om alter ego. Ja, jag börjar nog känna mig bitter och jag upptäcker att jag tagit åt mig av att du så ofta börjar dina kommentarsvar med att Jan har missförstått etc. för att riktigt visa att du inte diskuterar med en jämlike. Jag minns när jag när var helt färsk bloggare och berättade en lärarerfarenhet och du sågade mig totalt och jag inser att jag upplevt många personangrepp sen dess. Du har ju deklarerat att det inte är personligt men jag upptäcker nu att det ändå känns så. Den här gången får jag nog ta en väldigt lång paus från din blogg för även om jag tycker den är intressant och kreativ för jag måste fundera på den bitterhet som dina kommentarer skapar hos mig.

        • När någon, av misstag eller med avsikt, vrider det jag sagt till något helt annat än det jag faktiskt sagt antar jag att detta skett för att personen missförstått vad jag ville säga. Sannolikt, och oftast, för att jag uttryckt mig klumpigt, men då och då faktiskt för att personen i fråga har en agenda. Jag har därför vanan att försöka förtydliga mig när detta sker, helt enkelt för att få fram vad det var jag egentligen ville ha sagt, och också att i förbigående nämna att det tycks som om jag blivit missförstådd. Jag förstår att det kan upplevas som frustrerande för den som ofta drabbas.

          Jag har god grund och god anledning för mitt antagande, Jan, och det är du väl medveten om. Oavsett om det som ligger till grund för min kommentar från början var avsett som ett harmlöst skämt eller inte spårade det ur, och har lett fram till den plats där vi befinner oss idag.

          Det är innerligt beklagligt om detta gått ut över en oskyldig bloggares anseende.

        • MIn agenda är solklar och handlar om att lärarkåren råkar ut för alldeles för många påhopp. Så kallade ”lärarvänner” säger positiva saker om lärare …. men sen ska vi ha rätt ”elevfokus” rätt ”kunskapsfokus” och ta ansvar dvs. dokumentera mer, ge skolledningen mer rätt att styra oss, acceptera låga löner osv. Allt är lärarnas fel vare sig det sker öppet eller dolt bakom vänlighet.

          Du har en ofta återkommande sak om att vi måste erkänna att det finns dåliga lärare men dåliga yrkesmän finns överallt och Sverige har bättre lärare än landet förtjänar så generella uttalanden om dåliga lärare behövs inte alls. Det är en skam att lärarnas viktigaste uppdrag inte följs upp så att skolledningen vet vilka lärare som är dåliga och gör något åt det men det är inte lärarnas fel.

          Du ska kanske fundera över din egen agenda lite grand också. Ditt påhopp saknade grund och var inte ett dugg skämtsamt men det tänker du aldrig erkänna. Det är precis som det varit hela tiden dvs. att du tycker det är lämpligt att köra en Von Oben mot mig.

        • Morrica, det är många skolbloggare som är anonyma av rädsla för repressalier eller för att de inte kan vara tillräckligt uppriktiga under sina egna namn. Att ha två bloggar, varav en anonym, på vilket sätt är det mer förkastligt än att bara ha en som är anonym?

        • Helena, jag upprepar det jag sa ovan – Jag lägger ingen värdering i huruvida någon skriver anonymt, semianonymt* eller under sitt fullständiga namn, det är helt och fullt upp till var och en.

        • Jan, du har så rätt, min kommentar om den länkade bloggen var inte skämtsam, den var trött och irriterad, och kom sig helt och fullt av dåliga erfarenheter av personer som valt att blogga under två (eller kanske ännu flera) nick, och som använt sig av dessa nick för att manipulera diskussioner, i bloggosfären såväl som i sociala media. Det är en mycket obehaglig situation när den uppstår, kan jag lova dig. Ändå borde jag, som Helena klokt påpekat, bara låtit den vara och istället enbart frågat vad i min text det var som fick dig att uppfatta att jag är ute efter att göra lärares arbetsvardag värre än den är idag?

    • Jag är inte säker på att Lärare2000 jag nämnde ovan skulle tycka att livet skulle vara så lätt om han gick ut med sitt namn. De flesta inlägg han skriver handlar ju om att friskolan betraktar kritik som illojalitet. Han får nog kör pseudonomy och akta sig för de som tycker det verkar sjysst att avslöja honom.

    • Av många anledningar, men främst för att vi med åren funnit att Morrica är lättare att uttala och komma ihåg för vänner i andra språkgrupper, har det utvecklats till mitt online-namn.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s