Om SJ och service

Jag tog bussen in till centrum för att handla, men missade bussen hem. Skånetrafiken bekymrar sig inte så mycket om tidtabellen, fem minuter innan avgång eller fem minuter efter gör väl detsamma tycks de tänka, så bussen som skulle gått kvart över gick redan tio över, och på väg ut ur affären en minuts promenadväg från busshållsplatsen såg jag den rulla iväg.

Det är söndag. Det innebär att bussarna går en gång i timmen. Ungefär, sådär. Att stå och vänta en timme på nästa buss är inte jättekul, men det är ingen större katastrof heller, i synnerhet inte om vädret är så behagligt som det är idag. Förtretligt, på sin höjd. Och medan jag stod där på järnvägsstationen varifrån jag tar bussen kom förtvivlade norrmän förbi. Deras tåg var inställt.

Bara så. Ingen mer information, och stationen så stängd, nersläckt och obemannad som den är på södageftermiddagar, trots att tågen fortfarande går. Borde gå, menar jag. Den enda levande människan var killen i Pressbyrån. Han gjorde vad han kunde, visste att berätta att det inställda tåget hade med kraftigt regn uppåt landet att göra, kunde erbjuda biljetter till en nattbuss till Stockholm och förmedla ett rykte om att nästa tåg norrut eventuellt skulle komma att gå. Trots att han inte är SJ-anställd gjorde han SJs jobb.

Dessa förtvivlade människor behövde vara i Trondheim i morgon förmiddag, en kvinna behövdes på sin arbetsplats Nidarosdomen för att hjälpa till och bistå människorna som drabbats av katastrofen. SJ kunde inte bistå med alternativa färdmedel, var det kärva besked som gavs efter en smärre evighet i telefonkö.

SJ.

Nu måste vi prata allvar. Det här håller inte. Ni känner till terrorattacken i Norge, ni vet hur många människor, hur många barn och ungdomar som har dödats. Ert agerande, som i vanliga fall kan betraktas som slappt och oengagerat när det gäller förseningar, blir i det här fallet salt i öppna sår.

Nej, ni råder inte över vädret, men ni råder över att ingen enda SJ-anställd fanns på plats på stationen i Lund för att ge information och bistå de människor som plötsligt fann sig strandsatta i Skåne. Förstår ni överhuvudtaget vilken skillnad det hade gjort om där hade varit tänt, och det hade funnits en levande människa att vända sig till istället för ett telefonnummer med 33 personer före i telefonkön?

Om ni förväntar er att Pressbyrån skall sköta er informationstjänst så bör ni betala dem ersättning för detta. Att parasitera är inte snyggt.

Skärpning.

Jag skäms över er.

4 tankar om “Om SJ och service

  1. Det här var ingen munter läsning, Morrica. Fruktansvärt att de här norrmännen behövde drabbas av svensk inkompetens och nonchalans mitt i sin egna nationella tragedi. Så bra gjort av pressbyråkillen.

    När det gäller bussen hoppas jag du ringer och klagar. Är de ointresserade kan en insändare ge mer eld i baken. Men SJ, där måste vi alla hjälpas åt. Det du beskriver är service under all kritik. Självklart ska man ordna andra färdmedel om tågen inte går. Lika självklart ska man informera och hjälpa passagerarna. Men det är förstås större än så. Vi har gått från att vara ett land där tågen går i tid och där statens järnvägar åtnjuter högt förtroende till att vara ett land där man överhuvudtaget inte vågar ta tåget om det gäller något viktigt. Det behöver föras mycket mer liv om det här. Så mycket liv att vi tvingar regeringen till handling.

    • Det är skamligt. Det kommer att kosta stora pengar och en del tid att rusta järnvägarna till hygglig standard över hela landet, men det är en nödvändig kostnad. Förhoppningsvis får vi nu lite hjälp av Kina (om vi är ödmjuka nog att ta emot den) och kanske kan det inspirera. Men det som inte behöver ta mer än ett par dagar, och kostar mycket lite i sammanhanget, är att bygga upp en informationskedja och se till att samtliga järnvägsstationer är bemannade. SJ måste ge information! Det räcker inte att uppdatera hemsidor eller ha någon som twittrar glada utrop på kontorstid, det måste finnas människor att fråga, och dessa människor måste hållas uppdaterade med vad som händer.

      Det skrivs insändare dagligen om Skånetrafiken, om hur bussarna faller sönder, hur tidtabellerna knappt är att betrakta som en vänlig rekommendation ens på många sträckor, hur illa koordinerade de är, de där tidtabellerna, men situationen är den samma som för tågen – flera bolag inblandade och alla skyller på någon annan.

  2. Så sant. När det gäller Skånetrafiken, om det är så illa är det ett politiskt problem som måste lyftas den vägen. Tror du att privatiseringen har förvärrat problemen? Våra bussar går i princip alltid i tid, man blir vänligt och hjälpsamt bemött och bussarna är rena, fräscha och i gott skick. Även privat företag, men det handlar om lokala företag – inga av bjässarna. Hur olika falla kollektivtrafikens lotter i det här landet.

    • Oh ja, privatiseringen har inneburit en ögonblicklig och tydligt märkbar försämring, även om somliga problem fanns redan innan. De flesta, om inte alla, chaufförerna är trevliga, somliga kör som galningar trots att det ibland faller delar av bussarna som nog borde sitta kvar (dörrar, takluckor och backspeglar och sånt) men med de flesta känner man sig förvånansvärt trygg ändå.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s