En folkhögskollärares sommarlov X

I språkundervisning finns en essentiell aspekt som ofta kallas ”hörförståelse”. Skolverket beskriver det såhär:

Listening

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret

Eleven skall

förstå tydligt, även något regionalt färgat, tal i instruktioner, berättelser och beskrivningar som rör kända förhållanden och egna intresseområden

[…]

Bedömningens inriktning

Vad beträffar elevens receptiva färdigheter skall bedömningen inriktas på elevens förmåga att förstå talad och skriven engelska. Hänsyn skall tas till elevens förmåga att förstå helhet och sammanhang samt att dra slutsatser om en framställnings syfte. I vilken utsträckning eleven vid avlyssning kan följa med i naturligt taltempo och förstå de viktigaste regionala varianterna av engelska är andra delar i bedömningen. I denna förståelse ingår också elevens förmåga att uppfatta skillnader och nyanser i fråga om språkljud, betoning och intonation.

Det låter väl tämligen rakt på sak, gör det inte? Eleven ska förstå talad engelska (franska, spanska, kantonesiska, japanska, klingon, svenska eller vilket språk det nu är man studerar). Det är relativt enkelt att testa huruvida eleven kan eller inte, hörförståelseprov såväl som hörförståelseövningar finns i de flesta läromedel (läromedel kallar man läroboken och de kringmaterial som erbjuds, det kan vara extra texter, CD-skivor med texter och interaktiva avsnitt, onlinematerial i form av filmsnuttar, interaktiva avsnitt, förklaringar och inte minst lärarhandledningen)

Det är tämligen rakt på sak. Målet står där, skinande klart. Eleven ska förstå talad engelska (franska, spanska, kantonesiska, japanska, klingon, svenska etc) när den talande talar om ämnen som eleven känner till. Utmaningens tyngdpunkt ska alltså ligga på den språkliga nivån, snarare än på faktainhämtande eller nyorientering inom något ämne.

Mindre rakt på sak är vägen dit, kan tyckas. Läromedlens hörförståelseövningar i all ära, men de räcker inte hela vägen för alla elever, om ens för några. Så man behöver något mer. Trevligt är t ex att söka samarbete med lärare i andra ämnen, och anknyta till de områden man fokuserar på där. Samarbete över ämnesgränser är ofta givande och roligt för lärare såväl som för elever. Man kan ägna en stund åt att söka efter föreläsningar om ämnesområdet på nätet och lyssna på tillsammans i klassrummet. YouTube är en guldgruva, TED en annan. Man kan diskutera kring ämnesområdet även på engelska (franska, spanska, kantonesiska etc), kanske rentav tillsammans med ämnesläraren i fråga. Att besöka varandras lektioner och klassrum är alltid berikande och ofta väldigt roligt.

Men det räcker inte med att presentera lyssningstillfällen – eleverna måste lyssna också. Och för att nå dithän måste vi känna till något om hur lyssnandet faktiskt fungerar. Julian Tresure studerar ljud och hur de påverkar oss, hur vi hör och hur vi lyssnar. Föredraget har tyvärr ingen svensk textremsa.

.

Jag översätter inte föredraget, jag tror de flesta förstår det mesta, utan sammanfattar bara några av de punkter jag fastnat för:

Vi kan definiera lyssnande som ”skapa mening utifrån ljud”. När vi lyssnar identifierar vi mönster, signalord och namn framförallt, och sorterar bort monotona bakgrundsljud i det vi hör. Vi filtrerar det vi hör, genom kultur, språk, värderingar, trosföreställningar, attityder, förväntningar och avsikter. I de flesta fall är vi helt omedvetna om dessa filter, men på sätt och vis är det dessa filter som skapar vår verklighet, eftersom de talar om för oss vad det är vi fäster vår uppmärksamhet på i just den stunden.

Och inte nog med det – ljuden vi hör talar om för oss var vi befinner oss, i tid och rum. Utan att titta är vi medvetna om storleken på rummet vi befinner oss i, och om människorna omkring oss utifrån alla de små ljuden. Och eftersom ljud alltid har en tidsaspekt inbäddad gör ljuden oss ständigt medvetna om att tiden går.

Allt ljud som ständigt omger oss gör oss otåliga, och har förändrat våra kommunikationsvanor – vi skickar ut, men vi lyssnar mycket lite. För att få vår uppmärksamhet måste media (och lärare) ta till stora ord och dramatiska effekter för att få uppmärksamhet. En värld där vi inte lyssnar på varandra är en skrämmande plats.

Han ger oss fem övningar för att öva upp vårt lyssnande:

1. Tystnad. 3 minuters tystnad om dagen rekalibrerar öronen.

2. Mixern. I en stimmig ljudmiljö lyssnar man noga för att särskilja de olika ”kanalerna”, samtalen, trafiken, den eventuella bakgrundsmusiken osv.

3. Avnjut. Lyssna uppmärksamt till ett vardagligt ljud och finn det sköna i ljudet – torktumlaren är kanske en vals, kaffemaskinens lovande skrammel som rör sig mot cresendot av det färdiga kaffet i koppen.

4. Positionera lyssnandet. Den viktigaste övningen av alla som gör oss uppmärksam på hur vi använder de filter han nämnde tidigare. Jämför t ex aktivt lyssnande med passivt lyssnande; återhållsamt lyssnande med vidsträckt lyssnande eller kritiskt lyssnande med empatiskt lyssnande, och fundera över vilken skillnad de olika positionerna gör i olika sammanhang.

5. RASA – akronymen han använder är också sanskrit för essens. Bokstäverna i akronymen står för Receive, Appreciate, Summarise, Ask. Dvs Ta emot och lyssna uppmärksamt på den som talar, visa att du Uppskattar det som sägs genom de små hummande ljud vi ofta omedvetet gör när vi lyssnar uppmärksamt, Sammanfatta det du hört och slutligen Fråga om du uppfattat rätt och/eller för att få något förtydligat.

Vi behöver undervisa i konsten att lyssna, avslutar han. Om vi undervisar i konsten att lyssna bidrar vi till att skapa en medvetet lyssnande värld, en värld där vi har kontakt med varandra, och en värld där vi börjar förstå varandra.

Om vi avser att undervisa i det som ofta kallas hörförståelse, det som skolverket träffande benämner Listening, dvs lyssnande, behöver vi i någon utsträckning sätta oss in i just det område Treasure pratar om – hur vi gör när vi lyssnar. Och vi behöver undervisa inte bara i förståelsen av språket som sådant, utan också i konsten att lyssna. Visst är det lite spännande?

Som avslutning, lite överkurs i konsten att lyssna, mest för att jag blir glad av att kunna dela en av mina absoluta favoritperkussionister, skotskan Evelyn Glennie, med er igen. Här pratar hon om och demonstrerar hur lyssnandet är en aktivitet som sker med hela kroppen, inte bara med öronen:

.

Annonser

6 tankar om “En folkhögskollärares sommarlov X

  1. När det gäller engelska språket har ju många svenskar uppfattningen att deras engelska är mycket bra, både vad gäller skrift, uttal och grammatik. Så är ofta inte alls fallet. Du nämner TED. Där finns också talad svenska, som representerar den mest utpräglade ”svengelska”.

    Överhuvudtaget tror jag det är bra att låta ungdomar höra så lite svengelska som möjlig i stället för infödd engelska (amerikanska). Det förvirrar bara när för eleverna ovanliga ljud ska frambringas i engelska talövningar.

    • Det är ett fåtal engelsklärare som faktiskt är native speakers (dvs har engelska som förstaspråk, det som lite vardagligt kallas modersmål), de flesta har engelska som andra eller rent av tredjespråk. Syftet med språkundervisningen i grundskolan är inte, som en och annan ibland tycks tro, att frambringa elever som talar brytningsfri engelska, utan att lägga grunden (en vink om att det handlar om just det får man t ex i själva begreppet GRUNDskola) till en funktionell engelska som öppnar möjligheter för eleverna dels att förstå och ta del av allt det som produceras på engelska, litteratur, forskning, film, teater, musik, spel etc, dels att kommunicera med människor från andra delar av världen på just engelska. Oavsett om dessa människor i sin tur har engelska som första- andra- eller tredjespråk.

      Det finns, vilket ofta förvånar lekmän, fördelar med att ha språket man undervisar i som andra- eller tredjespråk. En av de mer betydande av dessa fördelar är att man då själv har erfarenheten inte bara av att ha lärt sig ett främmande språk, utan just att ha lärt sig målspråket på ett medvetet sätt (till skillnad från det förstaspråk som man lär sig på ett mer omedvetet sätt, en inlärningsprocedur som ofta tar sin början redan när man befinner sig i livmodern). Detta ger ofta en medvetenhet om processer i språkinlärningen som den som undervisar i sitt eget förstaspråk måste lära sig mer ‘mekaniskt’, göras uppmärksam på av en lärare eller genom studier.

      Den som kan något om språk skiljer också på ett språk med brytning och interimspråk, det blandspråk som ofta åsyftas med derogativa beteckningar som t ex ”svengelska”, men även det kan nog räknas till överkurs, inte sant?

  2. Brytning är ju en del av interimspråket, d.v.s. den variant av språket som är en station på vägen mot målspråket.

    Att ha en lärare som själv är en andra- eller tredjespråkstalare (med varierande målspråkskompetens) är bara en fördel i de fall läraren saknar utbildning i målspråket och har en låg grad av metaspråklig medvetenhet.

    • Jag vet inte riktigt vad det är du vill ha sagt om konsten att lyssna (eftersom det är vad inlägget ju faktiskt handlar om så gissar jag att det är vad vi pratar om)? Jag får närmast ett olyckligt intryck av att du talar nedvärderande om språklärare i svenska skolan generellt, och så är det väl inte?

    • Eftersom du tycks vara en rättskaffens herre, Bertil, så kan jag inte tro att du medvetet försöker förvränga, vare sig för att lite putslustigt nedvärdera hela grundskollärarkåren eller lite bakvänt kritisera kursmålen. Återstår bara för mig att än en gång beklaga min oförmåga att uttrycka mig tydligt som så uppenbart misslett dig.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s