Det är slut med världen

åtminstone världen som vi varit vana att se den. Det politiska landskapet förändras, revolutioner och uppror öppnar upp slutna samhällen. Asien kommer i kapp såväl som kliver förbi oss i många aspekter. Ekonomin rasar i Europa såväl som i USA, och framför våra ögon förändras klimatet och miljön drastiskt. Vare sig vi vill se det eller inte förändras den fysiska världen vi lever i. Och inte bara den. Våra mentala landskap förändras. Vi kommunicerar på andra sätt, våra nätverk ser annorlunda ut. Begrepp som privat, personlig, integritet, öppenhet, demokrati och inflytande glider och skiftar i betydelse.

Inte mycket förblir som det varit. Som vi är vana vid. Som vi är säkra på hur vi ska hantera.

.

.

Det kan vara skrämmande och oroande att tänka på, och än värre att acceptera. Att vilja hålla kvar vid det gamla, välbekanta, det som var organiserat och hanterligt är inte alls konstigt. Tvärtom! Vi försöker, allesammans, hålla kvar vid det som vi av erfarenhet vet har fungerat tidigare. Vi vill fortsätta resa på samma sätt som vi gjort, fortsätta konsumera på samma sätt som vi gjort, fortsätta umgås på samma sätt som vi gjort. Men saker förändras, det välordnade blir, ibland plötsligt, ibland över tid, mindre välordnat och mer svåröverblickbart och svårkontrollerat.

När vi säger att världen blivit rörigare har vi helt rätt. Det har den, och den kommer att fortsätta i den riktningen. Vi rör oss hela tiden från lägre till högre entropi, mycket förenklat uttryckt ett mått för hur rörigt saker och ting är, och åt det andra hållet kan vi inte röra oss. Det händer hela tiden saker och ting, som läggs till det som hänt innan, och när de väl hänt kan de inte ohända.

Här kommer poängen med inlägget: Det faktum att världen som vi känner den går mot sitt slut är anledningen till att jag fortsätter prata om tågtrafiken, trots att den här i Sverige blir ett allt tydligare exempel på hög entropi. Detta är anledningen till att jag pendlar till jobbet med det lika högentropiska Skånetrafiken. Detta är anledningen till att vi har mycket att vinna på att slita ut saker och ting istället för att kasta och köpa nytt. Till att vi bör kommunicera mer med varandra, nätverka mer och intensivare, samarbeta, dela med oss och hjälpas åt i än högre grad än vi gör idag.

För att världen, som vi känner den, rasar ihop innebär ju inte att världen som sådan tar slut. Den finns kvar, och en del kommer att vara välbekant och tryggt även i morgon. Men inte allt, och jag lovar – det blir många gånger enklare att hantera det nya, okända, konstiga, obegripliga tillsammans än var och en för sig.

Ungefär så ser jag på saken. Hur tänker ni?

10 tankar om “Det är slut med världen

  1. Evolusion tänker jag direkt på. Så har ju världen alltid varit.

    Kastar jag ett getöga bakåt i tiden så har man varit med om ett antal teknikskiften. Och det här med miljö och ändliga resurser, tja det pratade vi om och forskade om redan för 35 år sedan. Samman scenario då som nu.

    Vi får väl se hur livet gestaltas om 35 år. Ett är säkert det ser inte ut som idag. Evolusionen har fört oss en bit framåt och det är inte ens säkert att man finns då.

    • Precis så har världen alltid varit, och precis så kommer världen att förbli – hur mycket människor än önskar att det gick att gå tillbaka till ett idylliskt ”innan”, då saker var så mycket mer lätthanterliga och välbekanta, så är vi fast i ett ”nu” i full fart på väg mot ett okänt ”sedan”.

      Scenariot ser likadant ut på ytan, men tittar man närmare ser man att det är mycket som har hänt under de senaste 35 åren – ja, du behöver inte ens gå så lång tillbaka! Forskare konstaterar att de här fossila bränslena, t ex, de tar slut. De konstaterar också att människors resande kommer inte att minska, det spelar en så stor roll för samhällsutvecklingen att det snarare kommer att öka, och vi därför måste hitta energieffektivare och klimatneutralare reserutiner. Snabbtåg, t ex. Människor stoppar fingrarna i öronen och hojtar ”rädda SAAB-fabriken” ty en gång i tiden representerade bilindustrin framtiden. Att se och erkänna att den framtiden nu är passerad och ligger bakom oss är att se och erkänna att man själv åldras. Det kan vara ångest på hög nivå.

      • Jag citerar Europe ”We’re just children of tomorrow, hanging on to yesterday” Världen förändras-och som optimist säger jag-det kan bli jobbigt under förändringen (alla födslar är ju det) men det blir nog bra i slutänden.

      • Jag skulle kunna gå i polimik med dig om det här med fossila bränslen. Som man säger idag sa vi för 35 år sedan. Dessutom finns det forskare och oljeutvinnare som säger att det inte är brist eftersom det finns olja kvar men då måste man skapa nytt tryck i reservaren. Vad ska man tro. Tja, det är väl en fråga som är högst personlig.

        Att kretslopp är viktigt är jag den första att skriva under på. Så jag är extra miljövänlig på sommaren för då färgsoterar jag.

        • Nej, det är inte en fråga som är högst personlig, tvärtom. Det är verkligen en fråga som angår oss alla, och inte handlar om tillgången (det faktum att den är ändlig, inte huruvida den kommer att ta slut i morgon eller i övermorgon, lätt och vanligt att man blandar ihop begreppen där) så mycket som om konsekvenserna. Mexikanska bukten är ett tydligt exempel.

        • Morrica, visst. Det är inte det jag säger. Varje tillämpning av våra naturresurser ska göras på bästa teknologiska sätt. Så har jag alltid sett det som tekniker. Gäller att alltid förfina så vi ”skitar ner” så lite som möjligt. Däremot ser jag ett större problem med ämnet fosfor eller om det var svavel. Det är ett ämne som definitivt håller på att ta slut men är livsviktigt. Det är kanske dags att vi börjar utlaka det på ett naturligt sätt från oss människor, eftersom vi har det som restprodukt efter vår matsmältning.

          Så miljö finns i det lilla likaväl som i det stora.

        • Det finns inget ”däremot”, vi måste komma till insikt om att vi inte kan ställa det ena problemet mot det andra. Där ligger en av de avgörande skillnaderna mellan resonemangen för 35 år sedan och resonemangen idag.

          Dessutom, därutöver, därtill, yttermera om du vill vara lite Lindgrensk, finns problemen med balansen mellan olika ämnen i atmosfär, i vatten, i växter, i oss, i marken. Visst är det så.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s