Hållbar utveckling och sociala medier

Svenskar är duktiga på att använda sina smartphones, berättar SvD, och på att utnyttja de uppkopplingsmöjligheter som kollektivtrafiken erbjuder åtminstone i storstadsregionerna:

Ericsson undersöker kontinuerligt hur människor över hela världen använder smarta telefoner och surfplattor. När det gäller smartphones finns det många likheter mellan länderna, men också en del som skiljer. Amerikanerna har till exempel sina toppar tidig och sen kväll medan flest svenska smartphone-ägare (71 procent) är uppkopplade under lunchen.

Det som gör svenskarna unika är dock att 70 procent tar itu med mejl och sociala nätverk när vi reser till jobbet. Vi pendlar mindre än i många andra länder, men tack vare att de trådlösa näten fungerar pendlingssurfar vi mer än andra.

Trafik och samhällsplanerare Christer Ljungberg funderar kring detta vilka konsekvenser detta pendlingssurfande kan få för våra resvanor:

Idag är alla ungdomar (och en del av oss äldre..) vana vid att kunna kommunicera via sina smarta telefoner, surfplattor, datorer osv hela tiden och överallt. Och så länge man inte har körkort, dvs använder bussar och tåg, så går detta alldeles utmärkt. Men vad händer den dag när man börjar fundera på att ta körkort och köra bil istället? Jo möjligheten att kommunicera som man är van vid försvinner då.

Det är svårt att vara uppkopplad och uppdaterad på senaste nyheterna, kompisarnas Facebookuppdateringar osv medan man kör bil. Och kanske blir det då fler som väljer att fortsätta åka tåg och buss eftersom man då kan ha kvar dessa möjligheter. Kanske kan du arbeta och få en del gjort medan du åker till och från jobbet?

Jag klagar ofta över Skånetrafiken, det är förseningar, överfulla bussar, dåliga bussar, stressade chaufförer, tidtabeller planerade utifrån hur lång tid varje sträcka tar att köra en sommarnatt med torra vägar och ingen trafik. I en röd Ferrari. Det finns gott om utrymme för förbättringar. Trots detta pendlar jag vidare.

Ty Ljungberg har helt rätt – man blir snabbt bortskämd med de möjligheter man har som kollektivtrafikresenär. I genomsnitt tar det mig ungefär fyrtiofem minuter att åka till eller från jobbet. En bra dag, en sån där jag lyckas komma över en sittplats på varje delresa, ger det mig om jag så önskar ungefär en och en halv timmes arbetstid.

Jag borde kanske inte skriva om detta, risken finns att jag lockar fler att börja åka kollektivt och därmed ökar konkurrensen om sittplatserna ytterligare, men jag tar chansen. Visst tar det tid att resa med kollektivtrafiken, och visst kan det vara ruskigt obekvämt, men tiden är inte bortkastad för den som har möjlighet att arbeta under resan, och fördelarna överväger, i synnerhet i tätbebyggda regioner som Skåne. Det kostar mindre, både för miljön och för den egna kassan, och man vänjer sig snabbt vid att inte behöva leta parkeringsplats t ex.

Och vem vet, om fler börjar resa kollektivt kanske de rent av börjar hålla tider, uppgraderar bussflottan och linjesträckningarna, bygger ut järnvägsnätet och rätt som det är erbjuder så frekventa resor att det till och med blir rimligt att åka kollektivt på helgdagar.

Det vore väl en utveckling att glädjas åt?

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s