Ja, vi har ju aldrig riktigt träffats sådär konkret i verkligheten, Bokmässan och jag. Inte handgripligen, som man säger. Jag har aldrig varit där, aldrig sett raderna av spännande montrar på riktigt, aldrig rört mig i det veritabla hav av intellektuella, spännande, fantastiska människor som jag föreställer mig rör sig överallt. Aldrig tagit del av alla de seminarier, föreläsningar, workshops och tweetups som pågår.
Ändå har vi en relation, Bokmässan och jag, och den har pågått i många år nu. En slags ömsesidig (föreställer jag mig, Bokmässan ger små tecken på det ibland) längtan efter att en dag, någon gång i framtiden, då, äntligen….
Jag följer Bokmässan på Twitter, gillar den på Facebook och då och då skickar den mig små trevliga, lockande mail. Vi sträcker ut våra händer mot varandra genom cyberspace, och längtar.
Inte i år men snart, kära distansvän, snart ses vi i verkligheten, du och jag.
Detta är ett inlägg i en bloggstafett tillägnad Bok- och biblioteksmässan i Göteborg där följande bloggar deltar:
enligt O, Pocketlover, Böcker x 3, Bokmalen, Fiktiviteter, Skrivarmamma, och dagarna går…, Boktok 73, Bokbabbel, Marias Bokliv, Lyrans Noblesser, Bokbaren, the Book Pond, Unga Vuxna, Paperback Lover, Olika sidor, Vägen till utgivning , *malins bokblogg*, Dantes Bibliotek, En full bokhylla är en rikedom, I min bokhylla, Hannas Hörna, Word up, Anjo, Om böcker som jag hunnit läsa, You’re no different to me
You're no different to me 
Pingback: De sista timmarna « enligt O