Det finns människor… som… använder tre punkter… frekvent… när de skriver… särskilt… när de vill låta… eftertänksamma… eller… anmärkningsvärt kloka…

Det fungerar inte.

… låter inte som en tankepaus. Ett enstaka – låter som en tankepaus, men … använt på detta vis låter som ”öööööööööööööööööh”. Prova att läsa inledningsmeningen högt, och läs ”ööööööööööh” varje gång de tre punkterna dyker upp. Det gör det svårare att ta skribenten på allvar, visst gör det?  Få skulle få för sig att använda tankestreck så frekvent som … ibland används. Ersätter man varje … i meningen ovan med tankestreck ser den konstig ut:

Det finns människor – som – använder tre punkter – frekvent – när de skriver – särskilt – när de vill låta – eftertänksamma – eller – anmärkningsvärt kloka.

och läser man den högt hör man det tydligt. … fyller en funktion i skriftspråket. I citat kan det, särskilt i sällskap av hakparenteser […], användas för att markera att ett stycke text klippts ur citatet. I slutet av en text eller ett textsjok kan det användas antingen för att markera att resonemanget inte är avslutat men att slutet antingen kommer senare, och då inleds av … för att markera fortsättningen, eller överlämnas åt läsaren själv. Det fungerar också bra för att ge läsaren en känsla av drama, av att slutet på tankegången är så ödesdigert att man inte ens förmår skriva det i klartext.

Ja, var och en väljer själv hur man vill skriva. Men för att valet ska vara rättvist behöver man vara medveten om hur vissa texttics påverar den bild man ger av sig själv. Precis som ”kjamiz” eller frekventa ”hihihi” i texten påverkar ett överanvändande av … hur läsaren uppfattar texten, och ger ett intryck av skribenten som inte alltid överensstämmer med det intryck skribenten ville ge.

Helt enkelt – skriv hur du vill, men gör det medvetet.

8 tankar om “

    • Det handlar inte om att gilla eller inte gilla. Det handlar om hur texten uppfattas.

      Versaler är utmärkta skrivtecken så länge den som skriver håller i minnet att hela ord eller meningar skrivna med versaler är den skriftspråkliga motsvarigheten till att skrika. Jag gillar inte att folk skriker åt mig, och finner dessutom att påfallande ofta har den som känner behov av att framhålla sina ord genom att skrika förvånandsvärt lite att säga.

      Jag har inte heller något emot … men ville prata lite kring hur de ”låter”. Ibland är man inte medveten om vilken effekt de texttics man håller sig med har. Det är ju inte bara själva orden i en text som kommunicerar något till läsaren.

      Förstår du hur jag menar? Kanske blev det väl komplicerat och abstrakt, jag ska försöka vara mer konkret i nästa inlägg.

  1. En utmärkt språklektion Morrica. Jag kände mig litet träffad, för jag använder frekvent både tankestreck och … . Smileys också. Men inte utropstecken. Men jag känner några som använder massor av utropstecken och ändå blir det helt rätt. Det är liksom sådana de är. Färgstarka och impulsiva.

    • Visst är det fantastiskt hur skriftspråket är så flexibelt och erbjuder så många olika möjligheter att skribenternas olika personligheter kan lysa igenom. Jag gillar det.

      Jag vill inte alls peka ut någon eller kritisera någon med detta inlägg, jag vill bara lyfta fram en aspekt som blir allt vanligare, inte minst bland skribenter som också gillar ‘hihihi’, ‘kjamis’ och att använda en väldigt talspråklig ton i sina inlägg, men blir frustrerade när de upplever att de inte blir tagna på allvar. Var och en använder det språk man trivs med, tycker jag, men man bör göra det medvetet, så besparar man både sig själv och omgivningen en del frustration.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s