Salsa och eld

.

Begreppet salsa kan syfta på mer än en dans. Det är också ett analysverktyg, Skolverkets Arbetsverktyg för Lokala Sambands Analyser. Det används, enligt hemsidan, för att ”kommuner och skolor få en ny utgångspunkt för diskussion och analys av skolors förutsättningar, processer och resultat”.  I SvD talar Johan Ingarö om hur verktyget används:

De samband som analyseras är bland annat andelen elever med invandrarbakgrund samt föräldrarnas utbildningsnivå. Hög andel invandrare och/eller lågutbildade föräldrar innebär att skolan förväntas prestera sämre.

Enligt SALSA bör cirka 75 procent av landets elever nå upp till godkänt i alla ämnen. I vissa skolor, som invandrartäta Fittjaskolan i Botkyrka, är siffran 36 procent.

Staffan Lund, ansvarig för SALSA-systemet på Skolverket, säger till SR att Fittjaskolan ”får vara nöjd en liten stund och sedan arbeta vidare” om endast 64 procent av eleverna inte når upp till målen.

Det bekymrar mig. Det bekymrar mig att det finns svenska skolor som får vara nöjda om endast 1/3 av eleverna når målen. Och det bekymrar mig ännu mer att man förklarar att orsaken till detta är eleverna, elevernas socioekonomiska förhållanden, deras bakgrund, deras familjers kultur och så vidare. Låge orsaken där är det kört.

Men det finns anledning att fundera över om den verkligen gör det.

Ingarö talar i artikeln varmt om New York-skolan Frederick Douglass Academy, grundad 1991, och dess grundare Lorraine Monroe

Skolans grundläggande princip är mycket enkel: bara för att man växer upp i ett utsatt område, kanske i en trasig familj, behöver man inte vara dömd till ett liv i utanförskap.

Det gäller inte bara i New York. Att man kommer från ett hem utan studietradition, bor i ett område där många är födda utomlands, inte ens att man själv är född utomlands eller har föräldrar födda utomlands eller är av ett visst kön innebär att man är körd. Det innebär inte att man är dummare än andra. Det innebär inte att man har svårare att lära sig. Att man har svårare att förstå matte. Att man är sämre på att analysera, dra slutsatser, tänka eller lära sig.

Att säga att 2/3 av skoleleverna i ett givet område är dummare än andra på grund av att de kommer från detta område och är de människor de är, uppriktigt talat, det är såväl osakligt som ohövligt.

Eleverna är ansvariga för sin egen arbetsinsats, det är allt. De är inte ansvariga för att lära sig själva studieteknik. De är inte ansvariga för nivån på den undervisning de får. De är inte ansvariga för i vilken mån skolan erbjuder möjligheter till läxhjälp, stödundervinsing, extraundervisning. De är inte ansvariga för de förväntningar de förväntas leva upp till.

Men de kommer att göra sitt bästa för att leva upp till dessa.

Det finns gott om berättelser om vilken skillnad det kan göra med en lärare som förväntar sig att eleverna har förmågan att lära sig. Eldsjälar som ger allt för sina elever, som jobbar extra, som tar av sina personliga tillgångar och sin fritid för att lyfta sina elever, ofta på bekostnad av sitt eget privaliv, sin egen hälsa. Den sortens lärare finns även i de skolor som ‘får vara nöjda med att bara 1/3’, det är jag övertygad om, och jag är helt säker på att de gör en enorm skillnad i sina elevers skolvardag. Eldsjälar brinner sällan för att få belöningar, för att få tack eller beundran eller väcka avund eller dåligt samvete hos andra. I de flesta fall brinner de helt enkelt för att de känner att somliga saker måste man göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.

Men de gör det inte gratis.

Nej, inte så att de får en högre lön än andra lärare, inte så att deras undervisning kostar fasligt mycket mer för skolan. Eldsjälar brinner, och de gör det, precis som i filmerna, ofta på bekostnad av sin egen hälsa och sitt eget privatliv.

Det bekymrar mig också.

.

.

Plura, Gertie och Helena von Schantz skriver klokt om SvDs artikel.

12 tankar om “Salsa och eld

  1. Anledningen till att eldsjälarna brinner upp lite var stans i Sverige är nog ofta en existerande brist på stöd från skolledningen. Där den framgångsrika Monroes modell tillämpas förväntas alla lärare på skolan att dra åt samma håll med avseende på de förväntningar som man ska ha på eleverna. Efterlevnaden av samsynen måste systematiskt coachas av rektorn. Skolverket borde på samma sätt hålla koll på vad rektorerna håller på med i detta avseende. Det är med andra ord många länkar i kedjan som ska fungera samtidigt. Vi har dessutom tidslinjen, där eleven ska ha liknande högt ställda förväntningar genom alla stadier av utbildningssystemet. Det kan bli svårhanterbart tungt för en elev att först i ett sent skede förväntas prestera sitt bästa.

    • Jag läser det du skriver och funderar över om det inte månne är så att bristen på stöd från kollegorna också spelar en stor roll? Du skriver om vikten av att alla lärare måste dra åt samma håll och understryker rektors roll i detta, och utan att förminska den funderar jag över om inte lärarnas roll är större än den jag uppfattar att du beskriver? Hur agerar övriga lärare kring en eldsjäl? Fnyser de och säger lite uppgivet något om att ‘det låter nog bra det där nya du kommer med, men när du jobbat ett par år så inser du att det inte fungerar på de här eleverna/i den här stadsdelen utan att du måste göra som vi andra’, eller motarbetar de rent av eldsjälen i rädsla för att dennes engagemang ska få dem att se sämre ut? Eller tittar de, och ser att eldsjälen gör skillnad, och frågar sig hur det går till och börjar dra tillsammans med denne?

      Lärare är inga passiva individer, lärare har stor makt och stort inflytande på sin arbetssituation. Lärare lägger själva upp sin planering utifrån styrdokumentens riktlinjer, och lärare väljer själva om de ska lunka vidare i samma spår som tidigare år eller faktiskt ta en ny väg.

  2. Ja, varje lärare får ju rannsaka sig själv huruvida man är tillräckligt stöttande gentemot sina kollegor.
    Att så inte alltid är fallet är ju lika sant som tragiskt. Då inte det egna civilkuraget räcker till – vilken sorts beteende kollegor emellan premieras? Med den tidsbrist vi har inom skolverksamheten, är det viktigt att cheferna tilldelar tid till diskussioner kring så viktiga frågor.

    • Och om ”cheferna” inte gör det, så kan lärarna se till att hitta sådana tider. Det kan tänkas att man får ta av förtroendetiden, men det kan också tänkas att det betalar sig väldigt väl att göra det.

  3. Viktigt och välskrivet inlägg, Morrica. Är det inte ironiskt att vi startar skollagen med att stipulera att kön, ras, geografisk och social hemvist inte ska få inskränka likvärdigheten? Därpå ger vi skolor frikort att misslyckas just på grund av de faktorer som enligt skollagen ska få oss att sätta till alla klutar. Precis som du tror jag att vi måste vara väldigt rädd om eldsjälarna och nördarna i lärarkåren. Annars riskerar vi att många elever går genom skolan utan att fatta att man kan gå igång på att lära sig. På att lära sig rätt bisarra saker dessutom. 🙂

    För min del har jag aldrig uppfattat kollegor som något annat än en tillgång. Det största problemet tror jag är att vi drivit fullblodsakademikerna från skolan. När det gäller att få eldsjälar att trivas är det ofriheten och tidsbristen som är de stora bovarna. Lönen påverkar säkert också, men för mig är den underordnad möjligheten att göra att riktigt bra jobb, att verkligen satsa krutet på undervisningen.

    • Helena kan det inte också bero på att rektorer inte är ledare som förstår att alla har vi drömmar som ska uppfyllas. Och de ska genomförs tillsammans. Det är liksom sentensen av mål- och resultatstyrning.

      Vet vi inte vad vi kan välja bort kommer vi aldrig att lyckas med en skola som klarar kapitel 1 i skollagen.

      • Plura, ytterst få lärare befinner sig i en position där de kan påverka rektors förhållningssätt eller prioriteringar i någon utsträckning av betydelse. Det man kan påverka är sitt eget förhållningssätt, till styrdokumenten, till eleverna, till kollegorna, och sina egna prioriteringar.

  4. Morrica klokt skrivet.

    Kan inte låta bli att tänka på de förhatliga Stavors och Thomas i Rinkebyskolan. De har faktiskt gjort skillnad. Vad jag kunnat utröna har deras elever, trots att de betraktas som hjälplösa förlorade, lyckat bli doktorer i biologi och ekonomi. Var av en forskar på London School of Economics.

    Eldsjälar gör skillnad. Det jag tycker är synd att fler inte orkar stå emot.

    Samtidigt kan man undra hur en grabb som Zlatan kan lyckas ta sig från sin hopplösa situation i en annat land som heter Rosengård och bli en så hyllad person. Med SALSAs tänk skulle han aldrig haft en chans.

    • Vad har du mot dem? Såvitt jag förstår är de, var och en på sitt sätt, duktiga och betydelsefulla lärare.

      Rosengård är inget annat land. Exotisera inte i onödan, det vinner ingen på, minst av alla de unga i stadsdelen.

    • Problemet är inte egentligen friheten. Problemet är att friheten ges utan inslag av ansvar.

      Jag funderar på om det verkligen är ungarna som bör bussas när skolorna underpresterar. Kanske borde man bussa lärarna istället?

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s