the Hunger Games

Miljön känns igen: Än en gång befinner vi oss på den nordamerikanska kontinenten, generationer efter det stora kriget som splittrat de tidigare förenta staterna. Än en gång är landet uppdelat i distrikt, inbördes olika, och kontakten mellan distriken är begränsad. Än en gång finns ett maktcentra, en bländande huvudstad där människorna lever i en helt annan värld än ute i distrikten, och än en gång finns ett brutalt system för att påminna människorna om var makten ligger.

Denna gång en tv-show, en variant av dagens dokusåpor där pakter och allianser skapas och sviks och TV-publikens välvilja och favör spelar en avgörande roll.

Historien kretsar kring frågan om vad som är äkta och vad som är spel för gallerierna. Alla har något att vinna på att spela spelet väl, och vem som är vän och vem som bara spelar spelet förblir osäkert in i det sista. Karaktärer och miljö målas upp med snabba, lätta penseldrag utan överflödiga eller övertydliga detaljer. Huvudkaraktärens reaktioner och reflektioner kring allt det hon upplever och iakktar i huvudstaden och under spelens gång levandegör händelseförloppet och driver berättelsen framåt utan transportsträckor.

Klart läsvärd och, för den som undrar, klart undervisningsbar därtill.