#idol2011

Två fredagkvällar och tre unga artistaspiranter är kvar i tävlingen. I går åkte en av favoriterna ut efter att ha, som de kallar det, ”hängt löst” tillsammans med den andra. Spänningen stegras märkbart i programmet, jurymedlemmarna blir allt kortare i tonen mot varandra och turas om att lyfta de unga artisterna till skyarna. Man talar om programmets förväntade klimax, den stora finalen i Globen, mer som en fantastisk upplevelse för de unga sångarna än som en tävling, och det ligger sannolikt en hel del i det. Under programmets gång har de fått mediaexponering, deras ansikten, namn och röster är nu bekanta för människor, skivbolag och artistbokare i hela landet. Jag blir mycket förvånad om vi inte ser dem på scener runt om i landet framgent. Somliga för att dansa en sommar, andra för att smida sig en lång och stabil artistkarriär.

Annonser

15 tankar om “#idol2011

  1. Jag och flickan var faktiskt och såg dem Live igår. Det var en trevlig upplevelse måste jag säga. Och som bonus fick man höra andra idoler som hade åkt ut under pausen. Publiken var enormt förtjust i Robin, utgår man ifrån Malmöpubliken är han favoriten.

    • Kul med ”insiderinformation”!

      Det underlättar kanske att spela på hemmaplan, men nog tycks han vara uppskattad, Robin, och med all rätt – han är charmig och generös på scenen, har en hygglig pipa och förmågan att välja coverlåtar som publiken känner till och tycker om redan i förväg.

      • Amanda var ju även hon på hemmaplan, även om jag finner det resonemanget tveksamt med tanke på att Robin kommer från Hässleholm och Amanda från Linderöd eller i trakterna. Men jag förstår hur de resonerar på idol 🙂

        I anknytning till din diskussion kring Robin, tror jag att han har en stor chans att vinna då han , som du säger, bjuder på sig själv och vet vad publiken vill ha. Moa är enormt begåvad, men hennes genre kan tänkas vara alltför begränsad vilket kan påverka slutresultatet, dock lär hon säkerligen gå långt därefter. Amanda är verkligen säregen och trogen sig själv, då hon omvandlar alla sina låtar efter egen tolkning, något som bidrar till hennes unikhet och originella känsla. Likväl riskerar hon att bli så pass säregen, att majoriteten av den stora folkmassan inte kan knyta an till henne på samma vis som till Robin. Idol handlar trots allt om vad majoriteten vill ha i slutändan, och inte enbart om rå talang, enligt min mening 🙂

        • Lyckligtvis är ju inte marknaden begränsad till Sverige, och Amandas särpräglade stil och stämma har sin publik. Robin är mer, som du säger, mainstream, mer svensktoppen och musikalhelg med buss, medan Moa tycks luta allt mer åt det klassiska Flicka med Gitarr-hållet och Mollys stora röst passar ypperligt i såväl soul som powerballadgenren. De konkurrerar ju egentligen på helt olika arenor, vilket gör tävlingsmomentet lite haltande emellanåt. Kanske är det själva poängen med ett program som IDOL, inte att få fram en enda stjärna, utan ge artistaspiranter möjligheten att hitta just sin publik, och publiken att upptäcka nya lovande stjärnskott, allt utifrån tycke och smak?

        • Jag skulle gärna vilja tro att det är poängen, men då skulle jag känna mig tämligen naiv 🙂 Även om jag tycker om att följa programmet för musikens skull, och flickans skull, finns det flera moment som stör mig. Bland annat hur juryn ter sig äga vad ”verkligheten” är, då de menar att världen är hård osv., som en ursäkt för att trycka ner individer med drömmar. Rena mobbningen i särskilda fall. Om jag ska vara cynisk, som jag kanske redan ter mig vara :-), tror jag att programmet handlar om att tjäna pengar, och då vill man sålla ut de som inte håller måttet, Darwinian way, för att finna den individ som verkligen kan dra in storkovan, och i sedvanlig tradition, åt en ytterst liten minoritet. Nej, nu lätt jag väldigt pessimistisk 😉

  2. Darwin talade inte om att den starkaste, eller mest dominerande, överlever utan om den bäst anpassade. Om syftet med programmet är att hitta den artist som är bäst anpassad till att dra in stora pengar i en given nisch av musikvärlden, då finns det tydliga poänger med att sålla bort de som inte är anpassade efter just denna nisch. Juryn betraktar, om jag förstått saken rätt, musikbranschen från producenthåll snarare än från konsumenthåll, och vill sannolikt varken satsa pengar eller tid på någon som inte håller måttet, hur innerligt denna än drömmer om och önskar en musikkarriär. Dessutom anar jag att det även ur denna aspekt finns mycket att vinna på att faktiskt försöka få fram så olika artistaspiranter som möjligt, just för att kunna nå så många presumtiva köpare man någonsin kan.

  3. Jag vet vad Evolutions teorin är. Och jag tycker att min analogi passar väl in i vad jag försöker förmedla. Men du kanske ville endast klargöra?

    Jag är tämligen övertygad om att producenterna är intresserade av vad konsumenterna vill ha, utan dem hade det inte funnits någon industri att tala om. Med andra ord bör det ligga i juryns intresse vad producenterna vill ha, som du säger.

    Även om jag förstår poängen med att sålla ut artister, anser jag att man inte behöver formulera sig så pass krasst som jurymedlemmar stundtals gör, det upplevs av mig som enbart kränkande och förödmjukande. En individ med min bakgrund och personlighet, kan de facto stundtals stärkas av en liknande behandling, men under årens lopp har man insett att inte alla människor uppskattar en sådan behandling. Men visst, ibland behöver vissa individer en ”wake up call”, men det ligger i hur man förmedlar detta på.

    Under nästan alla år som jag har följt programmet har det klargjorts att juryn vill ha en specifik artist, en s.k. idol, som passar in i vår kultur.

    • Precis. Vi vet inte att den som läser vet, och föreställningen om att det handlar om att ”den starkaste överlever” snarare än den bäst anpassade är vanlig.

      Jag är fortfarande IDOL-novis, detta är första säsongen jag följer systematiskt, så jag har svårt att säga något om hur det brukar vara, men i år tycks juryn ha utarbetat varsin linje som de följer – skalan går från Bard till Bagge =D med de andra två någonstans emellan. Formuleringarna verkar för det mesta avsedda att ge den unga artistaspiranten vägledning, strunta i detta för det fixar du inte, satsa mer på det här i stället, ungefär, men samtidigt tillräckligt tillspetsat för att roa TV-publiken. Ty hur man än vänder sig, det är inget feelgood-program vi pratar om, utan snarare curlingsamhällets lättuggade variant av gladiatorspel.

  4. Jo, ur ett kommersiellt perspektiv är det givetvis av stor betydelse att det lockar tittare. Din kommentar ”utan snarare curlingsamhällets lättuggade variant av gladiatorspel”, kan du utveckla det, det lät väldigt intressant, men vill gärna förstå hur du tänker 🙂

    • Jag tänker på hur gladiotorspelen i första hand var till för att vinna publikens gunst, gladiatorerna var lika utbytbara som IDOL-deltagarna – nästa år har årets gäng gått vidare i sina liv och bytts ut mot nya, förhoppningsfulla men publiken består, och vill underhållas.

      Förstår du hur jag tänker?

      • Det var ungefär så jag misstänkte att du resonerade 🙂 Det låter troligt, jag har ofta samma tankar angående de flesta underhållningsformer idag. Inte bara att massan måste underhållas, men det får en dubbelfunktion kanske, att om massan är upptagen med annat, har de kanske inte tid att tänka efter vad som försiggår omkring dem. Om människor idag fick mer tid att filosofera eller dylikt, kanske de hade börjat fundera över hur samhället ”Verkligen” är uppbyggt, vilket skulle kunna få oanade konsekvenser. Likväl om man väljer att ge sig mer tid, i alla fall i vår del av världen, är internet och bloggandet ett utmärkt sätt att dela med sig tankar och funderingar. Förmodligen lever i en tid då den allmänna individen de facto kan påverka samhället mera radikalt än någonsin, mycket tack vare de teknologiska framsteg vi nu åtnjuter. Arabiska våren är ett sådant exempel.

        • Vi lever ännu i en tid då det är valfritt att titta på dessa underhållningsprogram. Människor väljer att titta, av många orsaker. Man vill kunna delta i det sociala småpratet om dessa program, för att känna sig som en del av en gemenskap. Man vill koppla bort världen en stund. Man vet för lite om det som ligger bakom det nyheter och media pratar om för att det ska bli meningsfullt. Mfl orsaker.

          Om du vill att människor ska lägga sin tid på annat är det nog inte programmen du ska fundera över, de är bara ett symptom. Titta på varför folk tittar istället.

        • En sådan fråga kräver givetvis ett mångfacetterat svar, ett av dem kan tänkas vara att många människor upplever världen som alltför komplicerad och i vissa fall som alltför mörk. Som du nämner finns det ett behov av att koppla bort världen en stund, vilket i för sig inte bör ses som fel, då vi alla är i behov av att återhämta sig. Problemet härligger i då vi väljer att lägga all vår fokus på underhållning och gör ett aktivt val att blunda.

  5. Ping: Idol 2011: Använder sig juryn av “mobbningfasoner”? | One World, One People

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s