Seth Godin reflekterar efter ett besök på akuten över den förändring i våra vardagsliv den digitala revolutionen innebär:
Imagine what this is like in a fully digital environment instead. Of course, they’d know everything about your medical history and payment ability from a quick ID scan at the entrance. And you’d know the doctor’s availability before you even walked in, and you would have been shuttled to the urgent care center down the street if there was an uneven load this early in the morning. No questions to guess at the answer (last tetanus shot? Allergies to medications?) because the answers would be known. The drive to the pharmacy might be eliminated, or perhaps the waiting time would be shortened. If this accident or illness is trending, effecting more of the population, we’d know that right away and be able to prevent more of it… Triage would be more efficient as well. The entire process might take ten minutes, with a far better outcome.
Den akutmottagning han beskriver tycks kanske lite SF när man föreställer sig den, men det han beskriver är ingen särskilt avancerad teknik. Det är inte där den stora skillnaden ligger, utan i hur genomgående och genomtänk tekniken används.
Uttrycket Godin använder, pre-digital, låter som vore det hämtat från en framtida historielektion där läraren fascinerar eleverna genom att berätta om hur otympligt och tidskrävande saker och ting var då, när saker som de ser som fullständigt naturligt digitala faktiskt gjordes för hand. Registreringar, tidsbokningar, kösystem, allmänna val, tidningar tryckta på papper, ibland inte ens gjort av återvunnet papper utan tillverkat enbart för detta slit-och-släng-system.
Vi som är föräldrageneration nu har upplevt den pre-digitala eran. Våra referensramar är pre-digitala och mycket av det som tillhör den tidig-digitala värld vi lever i nu skrämmer oss. Som det här med hur arbetsgivare kan kolla vad vi gör på Facebook och det faktiskt kan komma att påverka vår position på arbetmarknaden. Som det här med att Google sparar alla sökningar och länkningar och +1 och kommentarer och klick vi gör. Som att våra elektroniska kundkort i matvarubutiker används för att skapa en bild av våra köpvanor, så att vi kan få erbjudanden och reklam riktad direkt till oss. Som att köpcentrum ibland använder våra mobiltelefoner för att kartlägga hur vi rör oss, för att anpassa butiken efter det.
Vi som kommer från den pre-digitala eran kommer kanske aldrig att känna oss riktigt hemma i den digitala, men jag tror vi måste försöka lära oss att se förbi den olust vi ibland känner inför det nya, bara just för att det är nytt och vi inte känner oss hemma med det. Det kan vara så att livet blir lite roligare då, och en hel del smidigare och enklare när vi väl lärt oss hur det fungerar.
Tror jag. Vad tror ni?
You're no different to me 
Du är väl hemma så det räcker, Morrica. 🙂 Jag är tacksam över allt som är enklare och bättre tack vare IKT, men vi behöver vara vaksamma när det gäller den övervakning och katalogisering vi är utsatta för. Det som händer i Syrien just nu kan hända var som helst. Den läxan lärde jag mig när Saddam Hussein kom på besök när vi bodde i Kuwait.
Jag är en anakronism, så jag medger att jag är ett uselt exempel på min tes 🙂
Ja, vi behöver vara vaksamma, det har du så rätt i, men inte alltid på det vi tror vi behöver vara vaksamma på utan på det vi inte riktigt tänker på. Det som befinner sig precis i utkanten av synfältet, det där vi bara kan få syn på när vi inte tittar rakt på det. Det vi accepterar som en del av vår verklighet utan att riktigt reflektera över att det är en värdeglidning som sker. Som SDs formuleringar om ”svenskhet”. Som segregeringen i skolan. Som det som ligger bakom de där rabatterbjudandena om saker vi ju faktiskt tycker om.
”The key to freedom is eternal vigilance!”
”eternal” är väldigt lång tid
Jag tror du förstår budskapet!
Det skulle egentligen vara ”The price of freedom….”
Ibland behöver man travestera för att få fram sitt budskap 😉
Jag tror att jag hör till eran pre-digtal, och jag personligen älskar eran vi lever i och den som komma skall i anknytning till teknologi. Kan hända att det beror på min uppväxt med mitt konstanta Star Trek tittande, vilket har troligen bidragit till att nya teknologiska framsteg har upplevts som en naturlig del i mitt liv. För mig bidrar dessa framteg till ett mera organiserat liv som jag inte uppnått dessförinnan, för att inte tala om Evernote 🙂
Men som med allt, finns det även en annan sida av det myntet, går utvecklingen för fort framåt riskerar vi att utsättas för b.la. av odemokratiska metoder i hopp om att kontrollera andra människor osv. Det är min förhoppning och tro att de värdegrundsrelaterade utvecklingarna kommer att bidra till att vi och andra anpassar oss till den nya tekniken.
Nja, jag tror faktiskt du är lite för ung. Video, trådlösa telefoner, mikrovågsugnar, datorer, mobiltelefoner (även om de var stora som tegelstenar och hade typ en kvarts batteritid) tillhör alla den digitala eran. I den predigitala eran såg man ett program när det sändes, eller så såg man det inte alls. Film såg man på bio, ingen annanstans, telefoner stod på ett bord och kunde möjligen transporteras iväg en bit om man hade tillräckligt lång sladd. Man värmde sin mat i ugnen (värmeskåp fanns på en del arbetsplatser) eller åt den kall och all slags dokumentation och arkiveringen skedde för hand eller på skrivmaskin, med papper, och tog en rasande massa plats och tid.
Miniräknare såg ut såhär
Det har blivit lättare att samla in, registrera, samanställa och arkivera uppgifter om människor, samtidigt som öppenheten och transparensen på nätet blir allt mer kringgärdad av paranoida lagar. Vi ser t ex det ”anti-pirat”-förslag som ligger i den amerikanska senaten just nu, stoppat av en enda senator. De tunga konsekvenserna av en sådan lag är inte effekterna på Youtube eller Facebook. Dessa är bara ringar på vattnet.
Inget som på något sätt är nytt, de som har makten har alltid haft ett behov av att kontrollera människor. En av Sveriges riktigt stora anhängare av detta koncept var Gustav Vasa när han satte igång det stora byråkratiseringsprocessen. Det lär inte bli en förändring förrän tillräckligt många individer fått nog. I relation till det förflutna är den digitala eran ytterst ung, det tar tid för människan att anpassa sig till sin nya omgivning, men när hon väl har anpassat sig och börjar lägga tid på att se konsekvenserna, då tror jag vi lär se en förändring i anslutning till dessa integritetsproblem. Bara tråkigt att så många måste lida under processen.
Mycket handlar, nu som då, om rädsla och desinformation, myter och spöken i garderoberna. Man bör också hålla i minnet att människor ofta tycker det är rätt ok att det hålls koll – på alla andra.
j