Jag hänvisar då och då till saker och ting som pågår på Twitter, och oftare ändå till artiklar och texter och klipp och diskussioner jag hänvisats till av någon på Twitter. För mig är Twitter en mötesplats, jag möter människor från hela världen, följer nyhetsflöden, följer händelseförlopp, samtal och diskussioner ungefär på samma sätt som jag gör när jag möter människor på andra platser.
Eftersom den svenska Twitter-sfären börjar växa till sig, och folkbildningsvärlden också börjar leta sig in där, bjuder Re:flex, Nättidningen för Folkbildningens Flexibla Lärande, på Twitterskola. Om det är så att du startat ett Twitterkonto men har svårt att komma igång, inte riktigt förstår vitsen med Twitter kan Twitterskolan vara till hjälp, men du behöver inga förkunskaper alls för att gå Twitterskolan. Den börjar ända från början. Du behöver inte heller gå på folkhögskola, studiecirkel eller ha någon tidigare anknytning till folkbildningen för att gå Twitterskolan, den är helt öppen och helt gratis och alla är välkomna. Det enda som krävs är att du är lite lite nyfiken på, eller undrande inför, Twitter.
You're no different to me 
Är twitterdiskussioner så bra som det oftapåstås egentligen? Jag har läst igenom de senaste skolchattarna och andra twitterseanser och funnit att det mest liknar brainstorming i sin kanske inte bästa form. Det blir lite lösryckta repliker här och där, ingen som håller samman det hela, obesvarade frågor och inga slutsatser. Mest utropsliknande påståenden.
Men om deltagarna får en känsla av gemenskap av detta så är det väl bra.
Är det inte bättre med rejäla inlägg här i bloggvärlden i stället?
Prova, Bertil. Jag förstår att det kan kännas lite för hastigt, nymodigt och skrämmande, men prova. Det är inte farligt.
Tvärtom, man kommer ingenstans, utrop är gammalt och så är det uttråkande.
Om det ändå vore lite farligt!
Fundera på saken. Det är inte så svårt som det låter, men det kräver att du faktiskt vågar ge det tid, vågar lyssna och vågar samtala utan att försöka sätta dit den du pratar med. Då kommer du upptäcka att det där med utrop, det är en försvinnande liten del av Twitter.
Om du hittar det modet, och jag vet att det är den biten som kan vara riktigt svår, så önskar jag dig lycka till
Men Morrica, jag har varit med i twittrande! Jag tror att man visst kan få idéer under twittrandet men det är ju vad det leder till som är viktigt, tycker jag.
Inte visste jag att man var modig när man twittrade!?
Det är modigt att prova saker man inte provat, det gäller såväl aktiviteter som förhållningssätt.
Om du nu verkligen har provat och inte fick kläm på det här med Twitter kanske du kan prova att glädjas åt att andra upplever det på annat sätt? Testa, vet jag.
Tack! precis vad jag behöver. Är nyfiken men lite bekväm.
Så roligt att höra!
Pingback: Samtal om skola, lärarutbildning och forskning « Tankar om forskningen i skolan
Pingback: Morrica Memorandum - Magnus Blixt
Pingback: Twittergruvan - Magnus Blixt