I morgon är det dags för en Hvilantradition – terminens sista lektion i engelska för allmän kurs årskurs 3 innebär att vi tillsammans med skolans seniorklass, FFF och FLU1 möts i Gröna Salen, vår vackra aula, och sjunger julsånger på engelska. Skolans fantastiska musiklärare kompar på flygeln, alla sjunger (typ) och när vi sjungit färdigt dricker vi kaffe (eller te, eller varm choklad, allt utifrån smak och önskemål) och knaprar pepparkakor och andra godsaker tillsammans.
Vi kommer t ex att sjunga om vad som hände förra julen:
.
You're no different to me 
Denna låt kommer jag ihåg när den kom ut 1984 (tror jag det var) och såg den på TV. Vackert och juligt snölandskap, svårt att inte dras med i stämningen, även om den är lite sorglig.
Jag tycker den är hysteriskt svår, melodin i verserna svänger hit och dit och det är en rasande massa oooohoooande, men den brukar vara uppskattad. Fairytale of New York är iofs ännu svårare….
Hmm, med tanke på att du har skänkt mig en hel del låtar på sistone, ser jag det som min uppgift att försöka finna en eller några jullåtar som kan falla dig i smaken 🙂 Intressant att se om jag klarar av uppgiften 🙂
Lycka till! Vill du att jag ska kommentera diplomatiskt vänligt eller ärligt på dina val?
Bara genom ärlighet kan jag utvecklas och lära känna dig bättre 🙂
Ett mycket diplomatiskt svar, jag ska försöka leva upp till det
Underbara Hvilan med alla mysiga traditioner! Blev speciellt förtjust över lärarsången (var det första skoldagen?) och Luciafrukosten i matsalen 🙂
Vi lärare sjunger lite nu och då när andan faller på, men alltid på uppropsdagen. Så roligt att det uppskattas! Och i morgon är det dags för Luciafrukosten.
Låter som en härlig tradition. En stilla reflektion mitt i allt ditt ihållande och flitiga ”holiday cheer”. Kan inte litet av all den entusiasmen sträcka sig till månaderna juni, juli och augusti? … Vore det ändå inte helt underbart med litet sol och sommar?
Det är innerligt trevligt, sådär lagom opretentiöst (vi övar inte med klasserna i förväg, så det finns inga krav på att ”kunna”) med nyckelskrammel som bjällerklang och lätt improviserade melodier ibland, ett tack för terminen och allt slit de lagt ner.
Sol? Sommar? Värme? *rys* det får jag nog jobba lite på innan jag får till det…
Jag fick egentligen mest en förståelseflash. Sommaren väcker min entusiasm, julen – även om vi har väldigt fina jular i vår familj – är mer jobbig, stressig och pliktfylld. Ombytta roller. 🙂
Jag inser att det finns en risk att den bild jag ger just nu är lite missledande – jag är ingen stor julentusiast, den ”klassiska” julen med plikter och måsten och julgardiner och Kalla Anka på TV och Alladinaskar ger mig myrkrypningar av obehag över hela kroppen, julhandeln gör mig rabiat vansinnig (och den går inte att undvika, oavsett om man är ute efter julklappar eller mjölk är det tomtar och glitter, orimligt mycket folk och sentimentala julmusikslingor på repeat) och den julstämning som talas om är för mig fullständigt obegriplig. Men jag gläds åt att människor i juletid blir sentimentalt generösa och unnar sig glädjen i att dela med sig till den som behöver.
Jag tycker om mörkret och gatubelysningen, jag tycker om julstjärnor, jag tycker om korta dagar och långa nätter, jag tycker om gråväder och temperaturer i behaglig närhet av nollstrecket. Om vi bortser från att det häromkring medför omedelbart livsfarligt väglag för såväl gångtrafikanter som motorister tycker jag om snö.
Det jag tycker om och ser fram emot med julen är gemenskapen med de personer som betyder mest för mig i världen. Jag tycker om att ge julklappar, och jag gläds innerligt åt omtanken och de presenter jag får. Och så tycker jag om musiken, bara jag slipper de mest sötsliskiga och sentimentala versionerna. Och tung, kompakt engelsk fruktkaka. Den tycker jag också om.