Kraften och tiden

Om Kraften och Tiden funderar Magnus Blixt:

Jag är övertygad om att alla lärare har en ambition att skapa maximalt med kunskapstillväxt och lärande genom så bra undervisning (Skollagen 3§) som det bara är möjligt för att barn och unga ska ges möjligheter att nå sin potential (” ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt.” /Skollagen 4§). Men att göra det kräver både Tid och KraftKärnan i lärararbetet är undervisningen. För att undervisningen ska hålla hög kvalitet krävs det tid och möjligheter för planering och uppföljning. ”för- och efterarbete brukar lärare ofta benämna denna uppgift, men jag använder konsekvent ”planerings- och uppföljningsarbete” som ju även icke-lärare förstår vad det innebär.

men, fortsätter han:

 Ändå så minskar denna tid stadigt i skolan. Det märker jag. De som har arbetat längre säger att trenden varit tydlig länge. Den minskar inte till förmån för kompetensutveckling, forskning, reflektion, vilket antagligen gett vinster på sikt och därmed kunnat ses som en investering. Den minskar istället genom att allt fler administrativa uppgifter läggs på, allt mer vaktmästaruppgifter, omsorg, fostran, föräldrakontakter, dokumentation för dokumentationens skull. Samtidigt ökar mängden undervisning, sakta men säkert.

Det Magnus säger äger sin riktighet – tiden är begränsad, det gäller inte minst den betalda arbetstiden, och till synes små uppgifter som att byta en glödlampa, fixa pappersstopp i kopiatorn, ta ett snabbt telefonsamtal från en förälder och tala om vilka kläder som är lämpliga på den kommande friluftsdagen eller skriva en rekvisition för häftklamrar till häftapparaten kostar på många skolor runt om i landet många dyrbara lärartimmar.

Det går ut över eleverna. Det vet de flesta lärare väl om, men långt ifrån alla politiker, kommunala tjänstemän och föräldrar är medvetna om detta. Att det är så är inte alls konstigt.

Många tror sig veta precis hur det går till i skolan, eftersom de själva varit elever en gång i tiden. Det är lätt att minnas tillbaka och tro att det ser likadant ut i dag, vare sig ens gamla skola numera är vandrarhem, har byggts om så att ens gamla klassrum numera används som kapprum eller är sig tämligen lik. Man tror att man vet vad lärarjobbet innebär, eftersom man minns sina egna lärare.

Men lika lite som man får någon vidare helhetsbild av en politikers arbetsvardag utifrån det man ser i direktsändningarna från riksdagsdebatterna eller av en skådespelares arbetsvardag utifrån att man ser filmen får man det av en lärares arbetsvardag utifrån det man som elev ser i klassrummet. Det som sker bakom kulisserna vet man nog egentligen mycket lite om, gör man inte?

Därför är det upp till lärare själva att se till att fokus hamnar på uppdraget, på elevernas lärandesituation, på undervisningen och elevernas kunskaputveckling. Det är upp till lärare själva att dra och vidmakthålla gränserna. Hur man gör det skiljer sig sannolikt från lärare till lärare, från skola till skola. Där en är betjänt av att avsätta en timme eller två i veckan till telefontid istället för att ständigt vara tillgänglig för föräldrakontakt är en annan mer betjänt av att säga nej till allt som liknar vaktmästarsysslor, medan en tredje behöver göra båda dessa avgränsningar och fler ändå.

Detta måste man göra själv, men måste man verkligen göra det ensam? Jag föreställer mig att om man hjälps åt inom kollegiet, får stöd ifrån facket och ifrån det utökade lärarkollegiet går det både lättare och snabbare, och de som tjänar mest på det vore eleverna. Låter det rimligt?

.

.

May the Force be with you!

Annonser

11 tankar om “Kraften och tiden

  1. Politikerna kanske visserligen BRUKAR skolka från voteringarna, men de turas då om enlig ett inarbetat schema som säkerställer att det alltid finns någon kvar som trycker på NÅGON knapp. Vid andra tillfällen träffas de MANGRANT, t.ex. för att rösta igenom sina egna saftiga löneökningar. Och då har de inte tid att varken snacka i TV eller vara ledig, så LITE nyansering tack.

    • Så kan man ju, om man vill, fundera över vad de gör istället, när de inte voterar. Sitter de verkligen och pillar navelludd allesammans, hela tiden? På något vis har jag svårt att föreställa mig det.

  2. Nej, skämt å sido, för politiker är ju precis som lärare individer mellan vilka variationerna i såväl ambition som kapacitet kan vara stor. Otacksamt kan det säkert vara många gånger också. Men de har, åtminstone på riksnivå, en rejäl ekonomisk kompensation. De är på bekvämt avstånd till de friktionszoner där deras beslut ska verkställas, och ibland imponeras man inte av deras inlevelseförmåga. Politikerföraktet är en naturlig konsekvens detta, men problemet är att politikernas förakt för lärare är på god väg att sänka nationen. Jag är, precis som du Morrica, övertygad om att vi själva måste ta makten över prioriteringarna då tiden inte räcker till. Det gäller bara att med den inställningen få behålla jobbet samtidigt, särskilt om man jobbar på en friskola.

    • Kan det vara så att det är just där, i det här med att riskera jobbet, kruxet ligger? Finns det en konflikt där, mellan att ta till vara elevernas intressen och rättigheter och att ta tillvara sin egen position?

  3. Parallellen till politiken är intressant, den har jag inte tänkt på tidigare. Har under året haft en del kontakter med riksdagen och fått en del intressanta inblickar. Vid omröstningar i kammaren sluter man mangrannt upp, men annars finns det en poäng vid debatter att inte alla är på plats: det viktigaste riksdagsarbetet sker nämligen enligt samstämmiga uppgifter off-stage i arbetsgrupper, utskott, nätverksbygge, motionsskrivande mm. Debatten är framförallt till för riksmedia och protokollet.

    Självfallet kan man misstänka att politiker har olika ambition, men jag tror att de flestas ambition precis som lärares överstiger det som är möjligt i praktiken, när tiden, kraften och ekonomin sätter begränsningar. För att ta reda på mer kring detta område i praktiken har jag precis låtit mig väljas in som ersättare i barn- och ungdomsnämnden. Ska bli intressant att se om fördomar låter sig bekräftas eller utmanas!

    I övrigt instämmer jag tillfullo att vi måste ta makten över vår tid och våra prioriteringar. Jag finner själv att Lärares yrkesetik hjälper mig (”lärare förbinder sig i sin yrkesutövning … ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt…”, http://www.lararesyrkesetik.se), liksom även det nära och det vidgade kollegiet (saknade Skolchatt i torsdags!) och fackförbunden (LRs broschyr & e-vertyg om Lärares arbetstid går att läsa, förstå och tillämpa – antar att det finns motsvarande från Lärarförbundet).

    • #skolchatt i torsdags var ett utmärkt exempel på hur viktigt det är med samarbete och nätverkande. När både jag och Anna Kaya plötsligt var upptagna en torsdag var det ingen som ville plocka upp moderatorsmanteln, och därmed blev inget #skolchatt. Förhoppningsvis var det en tillfällighet, och nästa gång finns där någon som vill vikariera en enda kväll.

      Jag gillar din utforskande inställning till politiken – jag tror det är där som på de flesta andra ställen. Många gör det av övertygelse om att det de gör gör skillnad, men en och annan ägnar sig snarare åt att bevaka sin situation. Kanske är det de senare vi ser mest av, vi som står utanför?

  4. Även om jag redan har arbetat en hel del som lärare under de senaste åren, har jag dock inte fått ha hand om en hel klass eller egna elever. Då jag antagligen lär arbeta fulltid igen till hösten, efter min masters, är det min förhoppning att jag ska få en chans att få ta del av allt ansvar som en traditionell lärare utför dagligen.

    Likväl känner jag en del oro inför ett sådant viktigt uppdrag mot bakgrund av alla de lärare som jag har omkring mig, samt media och samhället i stort. Uppfattningen är att ansvaret enbart blir större och större, dock får vi inte mer resurser eller kompensation. Stressbördan skrämmer mig nog mest! Jag håller med Morrica om att vi borde hjälpa varandra, men min erfarenhet är att det sällan sker. Om något så drar många lärare ner varandra istället.

  5. Ping: Läsårstider « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s