#VBSS

Jag har hänvisat till programmet Världens Bästa Skitskola ett par gånger, länkat till det så att den som önskade se det efter att ha deltagit i #skolchatt skulle slippa leta. Ibland är Morrica serviceinriktad. Däremot har jag inte riktigt kommenterat på det, så det tänker jag göra nu.

Men bara lite. Det är trots allt annandag jul, och skoldebatter plägar gå på sparlåga under loven.

Seriens främsta förtjänst är att den lyfter fram skillnaderna mellan svenska skolor. Det går inte längre att med bibehållen trovärdighet prata om ”den svenska skolan” som vore den ungefär likvärdig överallt, och det gör Nathanael Derwinger plågsamt tydligt i programmet. Han lyfter fram skolor där bara hälften av eleverna når godkända kunskapsnivåer när de lämnar grundskolan, gymnasieskolor där eleverna lämnas åt sitt öde såväl i undervisning som i praktikletande och han kontrasterar dessa mot skolor där i princip alla elever excellerar, där undervisningen håller genomgående hög klass och närvaron och engagemanget hos eleverna gnistrar.

Debatten som följt i programmets spår är också intressant. Många bloggar klokt, läs t ex Helena von Schantz, Johan Kant eller Mats på Tysta Tankar, ämnet diskuteras på Twitter, på Facebook och i media. Jag är övertygad om att det också diskuteras i lärarrum runt om i landet. Jag har lite svårt att navigera i debatten, måste jag erkänna, det är bland annat därför jag inte kommenterat tidigare.

Framförallt är det vissa ord och uttryck som trasslar till det för mig. Det tycks t ex som att begreppen förväntningar och krav är synonyma i skoldebatten, liksom ansvar och skuld. Det förekommer också en tänkt dikotomi mellan begreppen kunskap och kreativitet, som om det ena uteslöt det andra. Att svenska elevers resultat sjunker i internationella undersökningar som t ex PISA bemöts förvirrande med hur väl svenska elever trivs i skolan, och man får nästan intrycket att man tänker sig att eventuellt stigande kunskapsnivåer också oundvikligen skulle leda till att eleverna börjar må sämre i skolorna.

Derwingers programserie visar på politikers ansvar, på huvudmäns ansvar och hur eleverna drabbas och används som förklaringsmodell till varför det går som det går – de är språksvaga, de kommer från hem utan studietradition, de har diagnoser, de har stort behov av hjälp i klassrummet. Det är mycket viktiga aspekter, framför allt hur förklaringen läggs på eleverna – de som absolut inte har något att säga till om när de gäller vare sig undervisning, skolans utformning, schemaläggning eller politikers, huvudmäns eller lärares förväntningar.

Jag ser serien som ett intressant inlägg i debatten. Hur tänker ni?

8 tankar om “#VBSS

  1. Det fanns en tid när jag brukade säga att ”all diskussion om skolan är bra”, sedan blev jag mer återhållsam och tröttnade på de enkla lösningarna och grova generaliseringarna i skoldebatten.

    Nu kanske det är möjligt att nårma sig de här svåra frågorna utan retoriska övertoner och dolda agendor?

    Jag tycker att serien har lyft nivån. Lagom oskuldsfullt anklagande!

    • Det låter ju bra!

      Om vi på allvar vill att alla svenska skolelever, oavsett skolform, skall få en god utbildning måste vi ju prata om hur det ser ut, även där det inte ser så vackert ut.

      Hans tonfall är nog väl valt för syftet, det håller jag med dig om.

  2. Spännande funderingar. Jag har ett program kvar att se. Missade det i allt julstök. Men det han lyfte tycker jag generellt var bristande ledarskap, vad menas med kunskap eller kreativitet och framför allt var i allt detta finns eleverna.

    Vill du se min kommentarer till de tre första programmen med medföljande debatt kolla in på min blogg.

    • Jag håller med dig, Derwinger har nästan hela tiden elevernas situation i fokus, och det är deras situation han belyser. Och det är viktigt, det är ett perspektiv som allt för ofta hamnar i bakvattnet i skoldebatten.

  3. Jag tycker nog att det finns en del kvar att belysa, exempelvis lärarnas arbetssituations och dess försämring över tid. Hur kopplas den till resultatförsämringen i skolan? Hur förstås(av huvudmän och debattörer) kopplingen mellan lärares tid för undervisningen och elevresultat? Det blir ganska enkelspårigt när man som förklaringsmodell endast ser på mottagarnas situation, när leverantörernas situation avgör utfallet!
    ”- Det är fel på skolan för att det är orättvist!” ”-Det är ett lotteri vilka som får bra undervisning och vilka som inte får det”. Dessa enkla förklaringar är inte beskrivning av ”upphovet” utan endast symtom på den egentliga bristen.
    Att ta bort möjligheten för en välutbildad yrkeskår att bibringa kvalitet, är roten till moraset. Om man inte förändrar resursfördelning och lärares arbetssituation kommer inget att ske. Se gärna Finlands utbildningsministers svar på frågan: ”-Vad anser du vara den viktigaste orsaken till att era toppstudenter väljer lärarlinjen?”(sic!) Han svarade att det handlade om i yrket verksamma lärares arbetsvillkor som var mest avgörande! Glöm inte att han sitter med facit;)

    • En programserie på bara fyra program kan knappast förväntas belysa alla aspekter, och jag måste säga att efter en debatt med så stort fokus på lärarnas situation som den svenska skoldebatten var det uppfriskande med Derwingers elevfokus. Trots allt, en skola utan elever är bara byggnader.

  4. Ja, nu är det ju så att den debatt med stort fokus på lärares situation undrar jag var du finner, den debbat som finns avbryts ju hela tiden av individer som vill sätta elevens situation i fokus istället. Nästan så man misstänker ett syfte, för det är otroligt kontraproduktivt att tala om elevers ”situation”, hur de trivs och så vidare. Det viktigaste är ju att de får med sig rätt kunskaper!
    Kom nu inte och säg: -De lär sig ingenting om de inte trivs!. För det första så är det en didaktisk fråga och tas om hand av en lärare med rätt möjlighet att förbereda och efterarbeta varje undervisningstillfälle, för det andra så är det inte produktivt att diskutera hur vi ska få elever att trivas när vi inte har utförare med tid att iscensätta det som eventuellt kommer fram i den diskussionen. Var sak i sin ordning! Allt annat är som sagt kontraproduktivt:
    Kom ihåg, en skola utan lärare är bara en förvaringslokal!

    • Det är sannolikt att Derwinger hade ett syfte när han skapade denna programserie, ja, det tror jag du har helt rätt i. Jag uppfattade det dock inte alls som du tycks ha gjort – han verkar snarare lyfta det faktum att det finns skolor där det tycks som om mer fokus läggs på trivsel än på undervisning och lärande som ett problem.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s