Eget rum

Män är bättre än kvinnor på att muta in egen tid. Att ta steget in i den egna ”grottan” är bara ännu ett tecken på detta, menar docenten i genusvetenskap Marie Nordberg.

När mannen går in i sin mansgrotta gör han också en resa tillbaka till pojkrummet hemma hos sin mamma och pappa, till en tid då han inte förväntades hjälpa till i hushållet och där hans egna intressen stod i centrum.

DN är en av de dagstidningar om ägnar tid och spaltutrymme åt att utforska  fenomenet ”manligt”. Medan Sydsvenskan tycks välja att fokusera på de mjukare områdena som kramar och närhet tittar DN på aspekten eget utrymme:

Drömmen om det egna rummet är långt ifrån ny. Hobbyrum med verktyg och hyvelbänk eller garage som inretts för att kunna meka med bilen har funnits långt före mansgrottan.

Är ni tillräckligt gamla för att minnas Pierre Isacssons lovsång från 1974?

.

.

Visst verkar det mysigt? Ja, mer än mysigt, ett eget rum där man kan dra sig undan från vardagens ständiga krav en stund. För att koppla av, vara sig själv för en stund, men också för att kunna fokusera, tänka och formulera sina tankar utan att bli avbruten eller avbryta sig själv för att något pockar på uppmärksamhet.

Virginia Woolf förklarade redan 1929 i sin essä A Room of One’s Own hur viktigt just detta med eget utrymme är. Essän är en sammaställning av två föreläsningar hon bads hålla på temat kvinnor och fiktion. I stället för att prata om kvinnliga författare och kvinnliga poeter, fokusera på hur kvinnor framställs i litteraturen, eller kvinnors förhållande till fiktion valde hon att fokusera på kvinnors möjlighet att skapa poesi och litteratur. Hennes slutsats är helt prosaiskt:

it is necessary to have five hundred a year and a room with a lock on the door if you are to write fiction or poetry

Femhundra pund var, år 1929, en icke föraktlig summa och skänkte både trygghet och frihet, på samma sätt som ett rum med ett lås på dörren, där man kan sitta i fred med sina tankar, där man kan lämna sina papper på bordet och sina böcker uppslagna utan att någon kommer och bläddrar i dem, röjer undan på bordet för att själv använda det eller kommenterar surt på att man bara sitter utan att göra någon nytta – det påminner i hög grad om den ”mansgrotta” som beskrivs i DN, gör det inte?

Medan Nordberg nöjer sig med att konstatera att män är duktigare på att muta in egen tid förklarar Woolf helt frankt att om kvinnor inser att det inte finns någon arm att luta sig mot, då kommer möjligheten att öppna sig:

 if we face the fact, for it is a fact, that there is no arm to cling to, but that we go alone and that our relation is to the world of reality and not only to the world of men and women, then the opportunity will come

Jag har svårt att se att män mutar in sin tid och sin plats, bygger sig mansgrottor, matar metatabletter i sina ångmaskiner, kramas och bondar bromantiskt skulle vara kvinnofällan Stefan Ingvarsson varnar för i Sydsvenskans artikel, lika svårt som att se hur kvinnor som hanterar motorsågar, byter tändstift, spelar poker eller diskuterar manlighet hotar mäns plats i samhället. Jag tror snarare fällan består i att så många kvinnor avstår från att muta in sin, och avstår från att ta plats om ingen bjuder dem en arm att luta sig mot. Väntar man för länge blir liksom ingen plats kvar att ta.

Mats funderar också kring artiklarna.

Annonser

20 tankar om “Eget rum

  1. Nog finns det en underton av skuldbeläggande? Kanske är jag paranoid som tycker mig höra en underton av att männen smiter från sitt ansvar, men jag är glad att du lyfter aspekten att det gäller att ta ansvar för sina intressen.

    Offerrollen är alldeles för enkel!

      • Aha! *phew* jag blev nervös för att jag uttryckt mig riktigt skevt där ett tag.

        Jag får uppfattningen att Nordberg avsåg att fokusera på det faktum att män ofta är duktiga på att muta in sina områden, både när det gäller tid och rum, och av bara farten kontrasterar hon det mot kvinnor och sen kommer hon liksom av sig halvvägs, lite grann, gör hon inte? Hon kan inte riktigt skriva något förslag på hur kvinnor skulle kunna agera i detta utan att dra fokus från det hon avsåg att belysa, men vet samtidigt att om hon inte nämner kvinnor blir hon som genusvetare sågad jäms med fotknölarna. Och så blev det lite taffligt, och låter lite slentrianskuldbeläggande sådär. Jag har inte läst tillräckligt mycket av henne innan för att ha någon uppfattning om huruvida det faktiskt är ett misstag eller om hon är en slentrianskuldbeläggare, men här låter det i mina ögon faktiskt som det första.

  2. Jag tycker du träffar rätt i dina avslutande kommentarer. Kvinnor får ständigt höra att de bör ta för sig i livet. Att de inte gör det anses på något underförstått sätt vara männens fel. Jag tror att de flesta män med mig aldrig medvetet har försökt hålla tillbaka en kvinnlig student
    eller en kvinna överhuvudtaget. Däremot har kvinnor länge fått höra att de har sitt kön emot sig och tar därför alltför lätt till repliken:”Det hade aldrig hänt om jag varit man!”. Det blir liksom lite för lätt, bekvämt ock PK.

    • Vi lever i ett samhälle där kvinnor har alla möjligheter att ta för sig, att ta plats, att skapa sig en stabil plattform. Det bör vi ta vara på. Gör vi inte det kommer vi inte längre än så här.

  3. Min flickvän uppskattade ditt inlägg. Under snart fyra år har vi haft samma problematik när hon försöker poängtera att hon behöver sin egen tid. Tämligen ofta har jag valt att ta hennes behov för ensamtid personligt, tragiskt men sant. När hon väl fått sin egentid blir resultet oftast positivt, gladare sambo, mer värme mellan oss.

    Det är viktigt att man får tid för sig själv i ett förhållande, en chans att reflektera och utvecklas, för att sedan mötas och följa samma spår tillsammans.

    • Hej Jespers flickvän,

      Du gör så helt rätt som tar din egentid trots att Jesper behövt lite tid på sig att acceptera att detta inte är en diss mot honom, utan ett fullt naturligt behov. Med största sannolikhet har han själv samma behov, men det är inte alltid så lätt att känna igen detta hos andra. Jag är också glad och stolt över att min tidigare padwan utvecklats till en så klok och mogen man att han faktiskt ser det positiva i egentid. Alla är inte där ännu, men det är ingen orsak att avstå. Tids nog lär de sig, och det är till gagn för hela samhället.

      MVH
      Jespers gamla fröken

      • Filosofen och poeten Khalil Gibran utrycker Äktenskapet mycket väl enligt följande:

        ”Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja; Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder. Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare. Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd. Sjung och dansa tillsammans och var glada. men låt var och en av er få vara ensam, Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik.

        Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar. Ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan. Och stå vid varandras sida, men inte för nära; Ty templets pelare står åtskilda, Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga. ”

  4. Visst behöver man sin egen tid – män som kvinnor. Men det är inte alltid okej att värna sin bubbla. Man måste veta vilka saker som måste gå före – som små barns behov till exempel.
    Jag tror att kvinnor faller i goda modern fällan och uppfattar att de måste vara självuppoffrande i alla väder. Det uppfattar jag som dåligt föräldraskap. Alla människors lika värde gäller inom familjen också och det signalerar man inte genom att göra sig själv till hushållsslav. Mammas rätt att läsa ut kapitlet i sin bok är lika stark som ungens rätt att titta klart på Disneyfilmen.

    • Definitivt! Barn växer upp och blir kvinnor och män (och fort går det) och med sig tar de vad de lärt sig på vägen. Om mamma ägnar sig åt hushållsslavande, inte sällan kryddat med en nypa martyrskap, så är det den bild av kvinnoskap hon ger vidare till sina barn. Det blir lätt lite uppförsbacke när de hamnar i egna förhållanden, romantiska såväl som vänskaps och jobbförhållanden, och ska finna balansen då.

  5. Traditionellt är det väl så att männen varit bättre på detta. När kvinnorna stått vid spisen har männen stått i källaren och byggt modellflygplan.

    Men det har nog ändrats en hel del idag. Idag har både män och kvinnor svårare att få till egen tid. Eller är facebooktid, twittertid och blogg tid ett sätt att stjäla till sig av detta.

    PS Jag lyckades radera din kommentar på min bloggg (för stora fingrar på ifånen. Kommentera gärna igen…DS

    • En intressant teori, det är inte alls osannolikt att sociala media-tid är ett sätt att hitta sig lite tid att träffa människor utanför hemmet och jobbet. Ett viktigt socialt behov, minst lika viktigt som det som fylls av en plats dit man kan dra sig undan.

  6. Morrica, inte bara det, hon signalerar att barnet är mer betydelsefullt, den stjärna hon och de andra satelliterna kretsar kring. Adderar man den signalen till tonårens självcentrering får vi en farlig cocktail.

    • Så sant och den som löper störst risk är tonåringen själv. Visst kan det tyckas vara underbart att vara centrum i någons universum, men det lämnar en rätt tunnhudad och ömfotad när man en vacker dag måste konfronteras med resten av världen. Alla arbetsgivare ser t ex inte med förståelse på en arbetstagare som vill ha mamma med på anställningsintervjun.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s