#skolchatt – idag om jämförelser och rättvisa

Det är torsdag, och torsdag innebär att klockan 20.00 är det #skolchatt på Twitter. I dag diskuterar vi frågan om huruvida man kan göra rättvisa jämförelser mellan skolor? Är det möjligt? Är det rättvist att jämföra lärandesituationen för skolelever i Älvdalen med lärandesituationen för skolelever vid Engelska Skolan i Eskilstuna, t ex?

Spontant svarar nog en och annan nej, det är inte rättvist. Förhållandena och förutsättningarna är så helt olika, resurstilldelningen, erfarenheterna, de osynliga traditionerna, det där som sitter i väggarna i skolan, så helt väsensskilda. Förväntningarna från såväl föräldrar som från huvudman och lärare så helt olika, alla jämförelser blir orättvisa.

Jag skulle vilja säga tvärtom. Just därför att förutsättningarna är så olika är det nödvändigt och rättvist att jämföra, många gånger rättvisare än att låta bli. Det är klart att det känns ledsamt och tungt för den som kommer till korta vid en jämförelse. Därför måste vi göra det. För att se var skillnaden ligger. Så att vi inte rätt som det är börjar tänka att problemet nog ligger hos eleverna, egentligen. Att den ena skolans sämre resultat egentligen beror på att eleverna vid den ena skolan är lite dummare, lite mer trögtänkta, lite mer korkade, lite mer ointresserade, att det är en naturlag och de helt enkelt inte kan lära sig på samma sätt som de som går på en annan skola. En skola med smartare, mer begåvade, klokare elever predestinerade för en helt annan framtid än de där av en annan, trögare, sort.

Om vi inte jämför riskerar vi att lägga grunden för problemet hos eleverna, och det tycker jag vore mycket olyckligt.

Hur ser ni på saken? 20.00 i kväll diskuterar vi saken på #skolchatt. Häng med, vet ja!

9 tankar om “#skolchatt – idag om jämförelser och rättvisa

  1. Morrica, eleverna är väldigt snabba att lägga skulden på sig själva. I många fall gör de det felaktigt, när skulden ligger på skolan, läraren, kommunen, vuxenvärlden. Det är både hjärtskärande och väldigt orättvist.

    • Att eleverna gör det är en sak, det har sina förklaringar och det måste vi jobba med, med varje enskild elev. Men när samhället, debatten, politikerna och till och med lärare börjar göra det, då måste vi i stället ställa till rabalder och lyfta de verkliga problemen högt så alla ser dem.

  2. Eleverna är inte dummare i Älvdalen än i Eskilstuna. Det är kommunalpolitiken eller briste på genomförande politiker som är problemet samt pedagogikens bakläxa på att inte anpassa den efter målkraven i styrdokumenten.

    Studerar jag vitesföreläggandet för Älvdalen bygger den på de tre högsta platserna på tio-i-topp listan över återfallsförbrytelser i svenskt skolväsende. Vetskapen om kunskapmålens uppfyllelse i alla ämnen, avsaknad av systematiskt kvalitetsarbete och det här med mål och plan för kränkande behandling mest riktat mot att inte lyckas åtgärda problem.

    Hur svårt kan det vara? För Älvdalens del innebär det ett pris på 300.000 sek om de inte lyckas visa hur man ska åtgärda detta. Och var så säker de är de första som hamnat i denna obehagliga situation i den kommunala världen.

    • Varken i Älvdalen, Bjästa, Ånge eller andra kommuner är eleverna dummare än någon annanstans, men är vi inte noga med att säga detta högt, gång efter gång efter gång efter gång, så är risken stor att de ses som obildbara.

      Dagens RT har varit skolverkets och Anna Ekströms rapport om hur kommunerna slarvar bort skolorna. Det är sorglig, men viktig läsning.

  3. Couldn’t agree with you more, Morrica. Att eleverna anklagar sig själva talar för övrigt klarspråk om vad de får för signaler från vuxenvärlden. Signaler som däremot sällan är just på klarspråk.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s